Ett av namnen som fanns med var Munka Ljungbys Liam Ahlin, en av spelarna födda 2006. – Fantastiskt roligt och spännande är den spontana känslan. En ära att representera Sverige, säger han till bloggen.

Ahlin var uttagen till truppen som befann sig på Bosön i slutet av maj, men fick då tacka nej den gången. – Det var så klart både segt och sorgligt. Men beslutet låg helt på mig och när kroppen inte var redo, så kändes beslutet rätt (även nu i efterhand). Även om det så klart var ett av de svårare besluten i innebandykarriären.

Nu får han alltså chansen igen, trots att antalet spelare i denna truppen är betydligt mindre. – Jag blir kallad för att landslagsledning vill se om jag har rätt egenskaper. Sen är det ju upp till mig att prestera nu på plats.

Nu väntar alltså Finnkampen, ett dubbelmöte mot Finland där två matcher är av absoluta prio. – Det ska bli kul framför allt. Spela och träffa en massa duktiga innebandyspelare och tränare. Få spela med och mot några av de bästa i världen. Det kan knappast bli bättre.

Vad tror du om matcherna mot Finland?
– Det kommer bli fartfyllt, massa energi och vilja. Mycket närkamper och kamp över hela planen. Alla vill visa vad man går för.

Truppen innehåller självklart spelare av yttersta kvalité och talang. Oavsett miljö så hamnar man i bra omgivning, men fråga är om Ahlin ser fram emot att spela med någon speciell?

– Som du säger så är alla bra spelare och ser fram emot att få spela med vem som. Det ska även bli kul att få lira me andra som man inte spelat med tidigare.

Ahlin som förra året via en dubbellicens fick debutera i SSL med Helslingborg, har inför den här säsongen valt bort spel i SSL och ska ”bara” spela med Munka Ljungby. – Det blev mycket förra säsongen. Kroppen var som sagt helt slut vilket gjorde att jag tex fick tack nej till landslagssamlingen. Beslutet har inget med att jag inte vill spela SSL eller att jag inte vill satsa på innebandyn. Men just här och nu så var Munka det bästa alternativet för mig utifrån helheten.

Efter VM-guldet tidigare i våras, så är det alltså killarna födda 2006 som nästa gång ska vara äldst när man ska försvara guldet. En tid kvar, men tål att tänkas på. – Inte så mycket egentligen. Det är långt dit och mycket kan hända. Nu gäller det bara att jobba hårt varje vecka och bli så bra jag någonsin kan. Om det räcker för att spela VM så blir ingen lyckligare än jag!

//Rasmus