96-97 var Farstas prime när man var en obehaglig överraskning för många av lagen att möta och den lagmaskinen, kryddat med en viss spets blev något att minnas. Därefter har det varit mer sporadiskt med de fina resultaten. Även om säsongerna inte blivit färdigspelade så har chansen på playoff varit relativt långt bort.

Inför årets säsong tappade man Daniel Fritz till Huddinges JAS, men där William Forsman Eklund och Max Danilda sågs som två offensiva viktiga kuggar. Man hamnade i E-gruppen, en relativt svag grupp och även om många såg Huddinge som favoriten så blev det till sist Farsta som imponerande och tog förstaplatsen med två poängs marginal.

I playoff 1 så avverkade man Tyresö med 9-5 där man även lyckades få in AIK:s stjärnskott Kim Giulotte på en dubbellicens som spetsade laget extra mycket. I playoff 2 så skulle man få stöta på Huddinge igen och även om nyss nämnde Giulotte försökte göra sitt med tre poäng så blev det gästande Huddinge som vann med 4-5 och tog direktplatsen.

Farsta skulle dock få en chans i playoff 3 och lottades där mot Nykvarn som hade förlorat mot Linköping. Ett tidigt 0-2 underläge vändes till ledning i period två och även om lagen fortsattes följas åt så blev det till sist Farsta som vann med 8-5 och gjorde Huddinge sällskap till Innebandyfesten från E-gruppen.

Placering i gruppen: 1:a i grupp E

Poängsnitt: 2,64

Bästa poängplockare: William Forsman Eklund, 29 poäng

Mest utvisningsminuter: Leopold Westberg, 12 minuter

Spelaren att följa:

Kim Giulotte – Svårt att säga annat. Har redan hunnit göra avtryck i den här miljön och visat hur bra han är och hur bra han kommer bli. Spelsinne, avslut, tekniska skills. Ja det finns det mesta!

PA-Nyman, tränare och sportchef i Farsta IBK säger följande:

Vad skulle du säga är er styrka i laget som gett er en plats på Innebandyfesten? – Vi är en stor trupp men en hög lägstanivå, tydliga spetsegenskaper och en stor trygghet i gruppen. Vår stomme av spelare är födda 2004 och det är ett gäng som spelat tillsammans länge och är trygga med varandra. Ska jag plocka ut enskilda faktorer som är vår styrka som grupp så skulle jag säga den starka lagsammanhållningen, vår höga ambitionsnivå och vår anpassningsförmåga i spelet.

Eran grupp, vad säger du spontant om den och dess utseende? – Spännande grupp, alla lag som kvalificerat sig håller en hög nivå. Precis som de flesta tycker jag det ska bli otroligt roligt att möta lag från andra delar av landet som vi normalt inte möter – i vårt fall Pixbo och Sundsvall. Åkersberga känner vi mycket väl från Stockholmsinnebandyn, vi mötte dem senast i söndags i semifinal i HJ DM (Bäst i Stan) där vi lyckades vinna med 5-2. Jag tror vår grupp kommer att vara mycket jämn där små marginaler avgör.

Om vi ser till årets JAS så har diskussionerna varit många. Ser du något som man snarast behöver åtgärda och förändra med upplägget och utformningen? – Ja, alltså den här frågan har ju diskuterats länge – med all rätt. Med risk för att bli lite politisk så är min personliga åsikt är att hela upplägget behöver förändras i grunden och vägen dit tror jag är att man bör föra diskussionen från ett annat perspektiv. Jag har genom åren läst en massa duktiga personers konkreta och bra förslag på förändringar. Men vad är Svenska Innebandyförbundets konkreta framtidsvision för JAS på herr- och damsidan? Hur ser de på JAS, är de nöjda som det är nu eller vill de utveckla JAS och i så fall hur? Jag säger inte att det är så men det är lätt att få intrycket av att klubbarna vill ha en förändring men att förbundet är passiva i frågan, vilket i sin tur skapar en viss frustration. I Svenska Innebandyförbundets gedigna visionsdokument ”Svensk Innebandy Vill” finns, enligt mig, ett tydligt stöd för att hela tiden söka utveckling. Så här beskriver Svenska Innebandyförbundet exempelvis sig själva i sin verksamhetsplan; ”Att göra som vi alltid har gjort kommer inte att räcka i framtiden. Vi behöver fortsätta utveckla innebandyn och testa nya idéer. Vi kan aldrig stanna, eftersom världen omkring oss inte gör det.”

Om vi jämför med andra stora sporter och hur deras Svenska Mästerskap är utformade för juniorer kan vi konstatera att innebandyn valt en annan. Huruvida det är rätt eller fel väg är upp till respektive bedömare och det finns såklart flera faktorer att ta hänsyn till. Men jag tror att om en förändring verkligen ska ske så bör det starta med en diskussion som involverar både klubbarna och Svenska Innebandyförbundet samt deras framtidsvision för JAS.

Vilket lag ser du som favoriter under helgen i Uppsala till att ta guldet? – Det är ju i princip omöjligt att inte nämna RIG som absoluta huvudfavoriter, givet deras unika förutsättningar. Jag tror också att Falun och Jönköping på förhand får anses vara tydliga utmanare till RIG i år. Dessa tre lag verkar vara huvudfavoriter i de flestas ögon och en intressant tanke är ju vad de har gemensamt? Något jag tänker på är att det är mindre städer med elitlag som på något sätt (i större eller mindre utsträckning) samarbetar med gymnasieskolor för att attrahera spelare i den åldern. Naturligtvis så tror jag också stenhårt på oss i Farsta men det passar oss utmärkt att vi inte nämns i förhandstipsen. Vi vet vad vi kan prestera när allt faller på plats.

//Rasmus