”I söndags förra veckan så avslutades U19 VM i Uppsala med en VM-final där Finland drog det längsta strået och plockade hem guldet. För alla er som vill läsa en text där jag svingar vilt och kräver coachernas avgång, eller ifrågasätta Sveriges spel så måste jag tyvärr göra er besvikna. Det kommer icke att ske.

Jag tycker Sverige gjorde en bra turnering, något trögstartade i gruppspelet men man växer för varje match och i finalen spelar man enligt mig sin bästa match. Sverige sitter på en otroligt kompetent ledarstab och en fantastisk spelartrupp där många går en ljus framtid till mötes. Det som vi måste fråga oss är ger vi våra spelare och ledare förutsättningar för att kunna vinna?

Jag var väldigt involverad i den lokala organisationen runt turneringen vilket medförde att jag hade en hel del kontakt med de olika landslagen och också får insikt i deras verksamheter. Vilket gör att jag väldigt enkelt kan konstatera att jag inte tycker att vi är en topp tre nation sett till förutsättningar på U19 nivå.

Min uppfattning är att våra toppkonkurrenter (Finland, Schweiz och Tjeckien) har fler samlingar, bättre förutsättningar runt resor, fler personer som arbetar runt lagen och de arbetar med spelarna under en längre tid. Dels får de in spelarna tidigare i landslagsverksamhet i form av U15, U17 landslag, dels genom att de tar ut spelarna utan att ha några åldersrestriktioner. Sveriges U19 landslag bestod av spelare födda 2001 och 2002 medan övriga toppnationer hade trupper med spelare födda 2001–2004. Vilket gör att de redan nu har ett flertal spelare per nation som plockar med sig mängder av erfarenheter till nästa U19 VM på Nya Zeeland. Ett VM dit Sverige ska byta hela truppen och på gott och ont får starta om på ruta noll. Våra spelare som kliver in i ett U19 VM har i normala fall 1–2 Bosönläger, EFT, Finnkampen, någon träningsmatch och ett VM-läger i bagaget vilket gör att en spelare som varit med på hela resan har i bästa fall ett fåtal landskamper i bagaget medan toppspelarna i de andra nationerna allt som oftast har erfarenhet från minst ett 30 tal landskamper varav ett gäng av dessa är VM-matcher. Sen står vi ju inför den härliga utmaningen att de övriga länderna har kommit långt i sin spelarutveckling, vi kan inte längre i lugn och ro lite på att vi har de bästa spelarna och enbart vinna på det.

Ska jag personligen sätta min topp 3 över VM:s bästa spelare så blir det tyvärr en topp tre utan svenska spelare, i mina tankar så har de spelskickliga backarna den största påverkan på ett lags spel och där var Ulla Valtola och Vanessa Keprtova enligt mig på en helt egen nivå. Sen så är det svårt att blunda för alla Suvi Hämäläinens mål, Forwards bedöms oftast utifrån poäng och hon gjorde flest. Behöver vi ha de bästa spelarna för att vinna? Är väl den självklara motfrågan, och svaret är nej det behöver vi inte. Om två lag möts där det ena laget är bättre än det andra så lär det bättre laget vinna i majoriteten av matcherna. Vad kan då det ”sämre” laget göra då jo de kan använda sig av ett spelsystem där de genom en taktik hittar sätt att utmanövrera det ”bättre” laget. Vad behövs då för att sätta den typen av taktik? Jo det behövs tid, en tid som vi inte har jämfört med våra konkurrenter så jag skulle vilja påstå att taktik är ett verktyg som inte kommer att leda oss till segern förutsatt att våra motståndare inte misslyckats kapitalt med att använda sin tid. Vad återstår då om inte spetsen eller taktiken kan vara vårt vapen? Jo bredd är ju ett vapen, vår tredjefemma bör fortfarande vara bättre än motståndarnas då vi har ett bredare spelarutbud att välja på. Dock så är en turnering kort och intensiv… över en säsong avslöjas ett lags bredd men under en kort turnering kan man ofta matcha sina bästa spelare mycket! Jag nämnde Ulla Valtola och Vanessa Keprtova ovan och utan att ha sett någon statistik på spelade minuter så kan jag säga att de spelade en hel del

Så även om vi har bäst bredd så vägs den ändå upp att turneringen är så pass kort att det inte är helt enkelt att utnyttja den… så min analys blir ju någonstans att vi jobbar i en enorm uppförsbacke. Vi har inte en verksamhet som ger våra U19landslag chansen att vinna, det vi kan hoppas på är att spelarena/ledarna hittar ett sätt att vinna trots att våra motståndare har bättre förutsättningar i form av tid, resor, rutin, taktik och spets. Alt att vi lyckas pricka in en sådan supergeneration så att vi kan sätta ihop någon form av dream-team vars like ingen har skådat. Så utifrån det så måste jag säga att jag är imponerad av den turnering som Sverige gör, att komma före två länder som enligt mig ligger så långt före oss sett till förutsättningar är starka papper i min bok. Tar man sig rätten att uttrycka sina åsikter så måste man också ta sig tid att vara konkret.

Vad är då mitt förslag på åtgärder för att minska gapet till våra motståndare, Landslag från 13 år? Nej mina förslag är att:

1) Ta ut bästa möjliga U19 landslag, är en spelare födda till ex 04 och är topp 3 på sin position även om hon/han konkurrerar med 01/02er så ta ut spelaren. De bästa spelar oavsett ålder. Det gör att vi kanske har 2–3 ”minderåriga” spelare i varje VM, spelare som sen kan vara kulturbärare och ledargestalter för övriga lagkamrater i nästa turnering.

2) Addera landslagsdagar till den nuvarande landslagskalender, ge våra spelare och ledare mer tid tillsammans. Utöka Bosönlägret med ytterligare 1 – 2 dagar och lägg till minst en till träningsdag på hemmaplan innan varje turnering.

3) Öka budgeten, res bättre, bo bättre och ät bättre. Jag har hört otaliga mindre lustiga exempel från svenska landslag kring punkterna ovan. Långa väntetider på flygplatser, lågbudgethotell och måltider där det serveras ris med kokt korv utan grönsaker… Oavsett vad budgeten är idag så hade jag gärna sett en kraftig ökning, vi är Sverige! Vi ska vara världsledande då bör vi också bo, resa och äta därefter oavsett om det är VM-slutspel eller Euro Floorball tour.

4) Tävlingsstruktur, jag tror att vi behöver spela fler viktiga matcher där våra spelare får mer och viktigare spelminuter per match. Jag ser en enorm risk med att vi samlar stora juniortrupper där vi sedan har för få spelminuter att fördela ut till våra viktiga spelare. Tittar vi på de absolut bästa spelarna på U19VM i Uppsala så spelade de nästan 40 av 60 minuter per match, så våga ha tålamod och stanna kvar i din förening. Våga ta en stor roll och våga ta mycket speltid. Den bästa träningen sker på match (eller?)

Sen så bygger hela min text utifrån målbilden att vi ska vinna guld, det är ju också en frågeställning inom svensk innebandy som är intressant att diskutera. Den nuvarande modellen innebär att betydligt fler får chansen att göra U19 kamper jämfört med om vi plockar det bästa laget till varje samling, och det finns säkert de som menar på att det är en större vinst i sig än vilken färg det blir på medaljen som delas ut. Ska målbilden vara att vi ska vinna guld i varje U19 mästerskap då anser jag att vi måste från svensk innebandy (föreningar, SDF, SF) ge våra spelare och ledare förutsättningar i nivå med våra konkurrenter.

signerat Johan Good”

Intervjun med Maja Ekström kring VM finner ni här!

//Rasmus