Det har under ett par år varit snack om att det är dags – 98:erna misslyckades att göra det på hemmaplan, men nu är det 00-01-kullens tur att försöka. ”Dream Teamet” som magget har uttalat det som, ett av de bästa U19-landslagen vi någonsin mönstrat, kanske det bästa. Allt är upplagt för ett guld som ska med hem till Sverige, men självklart ska det spelas om det. 

Inför den nyss avslutade premiärmatchen, så kom Sverige in med en bra form. Man tog tre vinster i EFT, vann en av två i Finnkampen. I alla intervjuer med både spelare och ledare så verkar alla klara på sin sak – den här truppen har det som de tidigare saknat, det finns matchvinnare och rollspelare. Spets och bredd. Så har snacket gått och tittar man på truppen rakt av kan man inte säga emot. Puskala sa själv att det är en harmonisk trupp de tagit ut och den största konkurrensituationen kanske har varit på backsidan där man testat mest spelare sett till positioner. Framåt har de två förstaformationerna i princip varit spikade och man har där bakom haft lite olika konstellationer.

Tjeckien i premiären var på förhand en tuff match sett till att Danmark och Slovakien är de två andra. Man har en världstjärna i Filip Langer och en fysiskt stark trupp vilket skulle gynna tjeckerna som smällde på ganska bra, där istället utvisningarna föll på Sverige för slag och annat.

Tjeckien fick en drömstart. 2-0 efter ett par minuter och även om det var klart gott om tid då så var känslan inget vidare. Sverige ägde en del boll, rullade runt, men mycket av bollen spelades just på egen planhalva i en snevriden point i princip när Tjeckien nyttjade sitt styrspel högre upp i banan. Ibland kom man fram på högersidan med gott resultat, alltså kom man förbi sin spelare på kanten, men gång på gång kunde tjeckerna täcka upp för varandra och se till att boxa ut Sverige som egentligen aldrig kom in i de farliga ytorna och skotten mot mål var få överlag. Ett par av avsluten kom från backar som Lindbäck och Wallström när man vid något enstaka tillfällen lyckades hitta antingen höga slott eller borte stolpen. Man blev ganska lättlästa och hade svårt att vända runt på tjeckernas svagare sida där man inte hade sin belastning.

Coachningen: Vid Tjeckiens 3-0 mål i andra perioden kom timeouten direkt och man började därefter spela mer på två femmor där man testade att byta backpar i formation två. Det enda man gjorde i övrigt var att ge Patrik Gustavsson ett byta med Ahrén&Wettergren innan Peterson var tillbaka. I den tredje så var tredjefemman inne igen och spelade och det hade varit intressant att se något annat drag. Samtidigt så får man ha förståelse för att staben har satt en grund som de vill bygga på, något de tror är hållbart och ska funka. Men enligt mig är en spelare som Filip Eriksson, som gjort 60-65 poäng i SSL, alldeles för bra för att inte få chansen på två. Jag hade kunnat tänka mig att se Eriksson som center t.ex. mellan Wettergren och Ahrén, eller att lyfta in Hedstål i formation ett och spela en RIG-femma. Samtidigt tycker jag Patrik Gustavsson kommer mer till rätt på en backplats med sin kraft, genombrottsförmåga och avslut.

Den något högre pressen kom, där man framförallt satte när Tjeckien antingen blev felvända och hamnade långt ner, eller bytte, men återigen saknades det en del avslut och skotten måste varit extremt lätträknade. Det ska tilläggas att Sverige enbart spelade ett powerplay där Tjeckien däremot fick chansen i ett par till och nyttjade den spelformen vid sitt 3-0 mål t.ex. där domarnas nivå varierade oerhört.

5-1 slutade matchen och frågan är när vi var som närmast i matchen? Från start? Vid Lundmarks 3-1 reducering? Oklart. En premiär har aldrig förlorats tidigare dock i ett U19-sammanhang.

Spelarkritik? Tror alla känner att de kan bättre. Lundgren gjorde ett par bra räddningar, framförallt i andra perioden om jag inte missminner mig. Lundmark gjorde Sveriges enda mål och det var väl överlag den formationen som hade flest chanser, även om de kan höja sig flertalet nivåer även dem.

Än så länge är det ingen panik. Två segrar mot Danmark och Slovakien så väntar Finland förmodligen i en semifinal. Ska vi vinna guld behöver vi slå Finland för eller senare ändå. Truppen sitter på såpass mycket kvalité vilket man visat på förhand och når man dit igen blir man svårstoppade. Känslan är att man behöver hitta fler avslut, en bättre balans i vilka avslut och ytor man tar och på sätt skapa ett större tryck och bli en större utmaning för motståndarna. Inte enbart bygga avslut på en crosspass från högerfickan. Vi kan inte låta ytterligare ett guld rinna ur våra händer på den här nivån. 

//Rasmus