Något sen in till hallen och väl på plats för att se Falun-RIG så hade RIG precis gjort 0-1 via Ebba Törngren. En tight period blev inte mer än så, men direkt i andra kunde Moa Kareståhl nyttja ett powerplay och göra 0-2. När även 0-3 och 0-4 kom såg det tufft ut för Falun, som heller inte lyckades nyttja sitt powerplay.

När 0-5 kom av Törngren ett par minuter in i tredje så började nog många tro att det var klart. Törngren, som tillsammans med sin femma med Roos, Svartvadet, Hedman och Cerina tror jag det var, var klart bäst enligt undertecknad och hade bra framgång med sitt diagonalspel. Falun hade fram tills dess haft svårt att spela sig loss från RIG:s man-man spel, men kunde via två snabba mål av Wio Persson få kontakt. När sedan Sandra Cerwall mycket snyggt placerade in nästa boll i borte krysset och tio minuter kvar började pulsen hos många gå upp igen. När Sofia Östman sedan kort därefter även gjorde 4-5 så började det lukta bragdvändning, men där RIG psykologiskt fick 4-6 snabbt efter. Östman ville dock ge sig in i leken på nytt med sitt andra mål och då drygt sex minuter kvar att spela. När det väl skulle avgöras så fick Falun aldrig det riktiga trycket i spel 6 mot 5, där men även plockade målvakt väldigt sent. RIG kunde hålla ut, men det med nöd och näppe där jag tycker att andrafemman var klart bäst. I Falun imponerade många, men spelare som Emilia Ekman, Sofia Östman och Moa Andersson gör ett förtjänstfullt jobb bakom många av de andra som kanske står för mer poäng.

Efter det var det dags för killarnas semifinaler att börja. Intog Arena A för att se Partille/Alingsås möta RIG. En match där RIG var favoriter, men där Göteborgarna hade spelat på mycket folk turneringen igenom och hade bredden för att orka. Matchen började intensivt där RIG gjorde 0-1, men där Partille/Alingsås vände till 2-1 där Felix Törn född 2008 gjorde det andra. Matchen svängde sedan på nytt när RIG växlade upp och gjorde fyra raka mål som betydde 2-5 ledning efter första. Inte helt oväntat var Gabriel Kohonen inblandad i tre av målen, ett av dem gjorde han själv på ett mycket snyggt sätt.

Samme Kohonen gjorde sedan 2-6 i powerplay i period två, men där Partille/Alingsås något slumpartat kunde göra två snabba reduceringar och därmed skapa liv. Perioden bjöd dock inte på så mycket i övrigt, utan ganska avvaktande spel. Samma matchbild fortsatte i period tre, där RIG under många sekvenser spelade stort, säkert och tog inga direkta risker. Samuel Dolke Jönsson i målet för RIG fick emellanåt lite att göra, men aldrig det där egentliga trycket. RIG hade chansen att avgöra vid ett par tillfälle i tom bur, men matchen slutade till sist 4-6 och RIG kunde därmed kvalificera sig för final. Svårt att blunda för Kalle Hugosson i Partille/Alingsås som var ett av de största hoten turneringen igenom och varit oerhört klinisk i många avslut. Man har även flertalet fina prestationer från backplats, dels nämnde Törn, men även från Leon Arvidsson och Leo Hammarstedt.

Hann snabbt över att se slutet av Höllviken-Sundsvall. Bara ett par minuter återstod, där matchen skulle gå till förlängning. 10 minuter gick fort och inget av lagen ville riskera för mycket och därmed skapades inga direkta chanser. Ett par skott utifrån, men inget som ställde större krav på målvakterna. Straffar väntade och dom finns att se i repris på bloggens instagram. Jag trodde på förhand att Höllviken skulle ha knapp fördel, men fel fick jag. Isac Olofsson Ferm och Nils Lindström inledde supersäkert. Även Theo Nysten och unge Isak Magnusson satte sina, men när Edvin Borgström klev in i handlingarna och räddade Lindahls straff och Felix Thor var säkerheten själv så låg all press på Isac Palm att göra mål, men där Borgström klev fram på nytt och räddade och såg till att laget säkrade finalplatsen.

Därefter följde hemresa för egen del så skjutsen rullade. Jag kunde sjävklart följa finalerna via söndringarna och först ut var damfinalen mellan Pixbo och RIG. Två lag som hade spelat på mycket folk och förväntades ha bra kraft i benen på de flesta spelarna. Även om Pixbo höll jämna steg under inledningen och visade upp bra tålamod i många sekvenser, men även ganska uddlöst framåt emellanåt. Tillslut kom både 0-1 och 0-2 för RIG och när det i period två följde med 0-3 och 0-4 så kändes det tungt för Pixbo. RIG:s man-man försvar gjorde det svårt att skapa lägen och man hamnade ofta utanför och långt ifrån. Lite tecken på det tex i powerplay, där Pixbo trots en spelare mer, hade svårt att trycka ner och fick ta mycket skott utifrån som målvakt Jacobsson räddade. Jacobsson som för övrigt är en oerhört härlig karaktär, där hon dels är en ruskigt bra målvakt, men när hon inte spelar så är hon en pådrivare av rang i båset. Klasspelare! RIG trummade på och jag tyckte återigen andrakedjan leverade rejält där Vera Roos flera gånger om kunde hitta fina crosspass till Ebba Törngren och där Livia Svartvadet flera gånger om tog egna intiativ med bra kvalite. Pixbo försökte komma högre, bytte i formationerna, men inget gav effekt och till sist vann RIG med hela 0-8 där Pixbos styrkor som lagmaskin att ta sig till finalen, även blev deras fall att kanske inte kunna ha spetsen att fullt ut störa. All heder till Pixbo dock för en fin turnering.

Därefter väntade HJ-finalen mellan RIG och Sundsvall. Skulle Sundsvall skrälla en gång till? Svaret blev nej. Efter en heroisk insats i semifinalen så orkade man stå emot i en period med ställningen 2-2 och även 3-3 i början av tredje där Isak Magnusson (wow!) på nytt stod för ett fint mål. Därefter var det RIG för hela slanten – 7-3 efter period två och till sist blev det hela 13-3 där 04:erna på nytt skyfflade in poäng i mängder och såg till att ta hem guldet efter fjolårets miss. Det råder ingen tvekan om att spelare som Kohonen, Äse, ulriksson och Magnusson har fått stora rubriker, men spelare som Nordin, Öijen och Stegius som alltid gör jobbet ska absolut inte glömmas och tycker fortsatt att Oliver Mendoza Nyberg ser oerhört intressant ut för fortsättningen.

I Sundsvall är det svårt att inte berömma hela laget för turneringen man gjort. Borgström fina straffräddningar, men stabila spel rakt igenom, Felix Thors viktiga mål flera gånger om, Isak Magnussons orädda spel, Lukas Magnussons spetsegenskaper och Simon Lindstedts rejäla backspel. Dock är jag fortsatt svag för Nils Lindström och hans allsidighet. Jag tror definitivt att det är ett namn för U19 här framöver.

Jag tackar Uppsala, alla spelare som ställt upp på intervjuer och bjudit på underhållning på planen samt Johan Good (coachpodden) för flertalet härliga intervjuer i videoformat. Även stort tack till Cleandrinks för helgens boost när det behövdes som mest!

Återigen, grattis till RIG!

På återseende.

//Rasmus