JAS-bloggen
Intervjuer

Snart ett år på posten – Jonatan Brolin i fokus: ”Sett över 200 matcher tillsammans”

Under lördagsförmiddagen så får jag tag i Jonatan Brolin, Sveriges nuvarande förbundskapten för vårt U19-landslag på killsidan. Brolin som om ett par dagar närmar sig ett år på posten, tidigare starkt förknippad med IBK Dalens herrar, har en intressant vecka framför sig. Under söndagen så flyger han till Stockholm och ansluter till sina kollegor innan han och truppen tar sig vidare mot Finland under måndagen.

Om vi backar bandet lite så var det förra året, sjätte augusti, som Jonathan Brolin och tillhörande stab tillkännagavs som nya på sina poster och ersatte därmed Markus Puskala och John Edström med tillhörande stab. En process som hade dryga månaden bakom sig innan allt blev klart. – Jag var självklart intresserad när Sofie Andersson, landslagschefen ringde. Jag tänker innebandy och ledarskap på ett sätt och förbundet har en riktig vart innebandyn ska nå och hur dom vill jobba. Vi hade ett par träffar där man pratar om det, men kände tidigt att det gick bra ihop, hur man vill se på innebandy och hur man ser på utveckling. Hon ringde mig tidigt på semestern och när det väl blev klart kände jag mig både glad och stolt såklart, säger Brolin till bloggen.

Som assisterande tränare blev det Henrik Lorendal, den gamla storspelaren som även haft ett tränaransvar i både AIK:s herrar, men även i Väsbys juniorlag. – Han har ju varit aktiv ledare på Youth camp blanda annat och jag hade hört mycket gott. Vi träffades, satt länge i en förutsättningslös träff för att känna på varandra. Vi är olika varandra, men har träffat rätt tillsammans. Tror att det är bra att det finns olikheter i t.ex. hur man kommunicerar, men vi kompletterar varandra bra.

Brolin, som utöver sin roll hade figurerat runt herrlandslaget i olika roller, erkänner att han inte hade någon bestämd ”syn” på Svensk juniorinnebandy inför sin början. –  Klart att jag sett en del juniormatcher, men jag har varit i SSL i 10 år och haft fullt fokus på mitt lag sju dagar i veckan. Sedan jag tillträdde som förbundskapten har jag följt juniorinnebandy väldigt nära och tillsammans med mina kollegor skapat oss en mycket tydligare bild. Jag vill inte generalisera hur innebandyn spelas för det kan se olika ut. Då är jag är mer för frågan ”Hur pratar man om juniorinnebandyn?”. Oftast i artiklar och intervjuer jag läser så handlar det om att man vunnit matcher, följt gameplan, täckt skott, hållit motståndare på utsida och dylikt. Man gör resultat för att man följt linjer, men kan kan tänka annorlunda? Att man istället spelade ett aggressivt försvarsspel, kom nära sina motståndare istället. Möter man t.ex. Finland och sätter sig i täck, så skjuter dom förbi dig. Du behöver ta dig nära, våga vara aggressiv, komma upp med blad mot blad. Även att man kan spela ett aggressivt anfallspel, våga ligga kvar högt, våga vinna boll.

Brolin som skulle gå in på sin elfte raka säsong som tränare i Dalens herrlag, har alltså under det gångna året kombinerat uppdragen. Under våren stod det klart att han lämnar Dalen och bara fokuserar på landslaget. Två helt olika uppdrag. – Först och främst är det en kombination av stolthet och separationsångest kring att lämna Dalen. Sedan är det en stor omställning, där man tidigare har en vardagsverksamhet där man kanske träffar spelarna sex gånger i veckan med gemensamma träningar där jag varit mån om att bygga relationer inom laget och med spelare. Nu är det istället sex-sju gånger per år man kommer ses.

Har du kunnat påverka upplägget och planeringen något? – Jag har haft mer att säga till om än jag trodde, men sen finns det ju budget och internationella helger att förhålla sig till. Det gäller att vara kreativ och hitta lösningar, t.ex. som med den här sommartrippen till Finland. Vi får försöker hitta vägar och se över vår verksamhet, kan vi kanske utveckla Talang 17?

Han fortsätter när vi pratar om den begränsade tiden man har med trupp och spelare: – Vi har samtidigt försökt vara supertydliga, transparenta och öppna på hur vi ser på det. Under SDF-SM hade vi t.ex. öppna infoträffar för spelare, tränare, föräldrar. Jag har pratat med tränare, NIU-tränare och gått brett för att förbättra förutsättningarna för spelarna när vi väl träffas. Om det pratas om termer i spelarnas vardag som vi använder, så är det enklare när de kommer till oss sen. Jag har också lagt mycket tid att prata med både spelare och tränare före och efter läger och min uppfattning är att ju mer det pratas om det vi vill göra, desto större chans att få med oss alla.

Den första truppen togs ut i september förra året, bara dryga månaden efter att Brolin hade klivit in i sin nya roll. Där fanns det dock en viss överlappning från föregående stab. – Jag och Henrik var överens om att vi enbart ville köra med spelare födda 2003. Det hade inte varit rättvist om vi hade tagit ut den, så vi hade stöttning från tidigare ledarstab där vi såklart hade ett par namn vi ville ha med.

Efter det första lägret så var det ett par veckor senare dags att spel EFT i Tjeckien där man för första gången skulle få chansen att coacha laget i matchsituation. En ny upplevelse, men exakt hur det skiljer sig mot att coacha seniorer är för tidigt att säga. – Än så länge är det ett för litet urval, har bara coachat tre landskamper så det är svårt att uttala sig om, vi får se framöver. När det dock är så lite förberedelsetid så behöver vi ha kommunikativa spelare som värderar att prata med varandra på och utanför varandra. Jag och Henrik kommer göra skillnad i matchsituationer, men när det högljutt, pulsen uppe på 190 och du bråkar med en finne. Spelarna behöver vara närvarande och kunna ta beslut ute på planen. Spelarna har fått träna på att coacha varandra utifrån spelsättet på samlingar, men även emellan samlingarna. Vad förväntar du dig av dina medspelare? Vad ska du säga till din medspelare om vi i laget inte får ut det vi vill på planen?

Nästa inslag blev ett nytt sådant. En digital träff där 77 spelare födda 2004 och 2005 bjöds in till en träff på teams i februari i ett försök att skapa något under en period där evenemang och samlingar ställdes in och flyttades. – Teamsträffar är svårt, man vet inte hur det tas emot. Det som är mest intressant är ju spelarnas uppfattning om vår verksamhet. Spelar ingen roll vad jag tycker, det viktiga är vad de tycker. Vi har försökt skicka med grejer de ska göra på hemmaplan. Efter den träffen skulle de göra en matchanalys och bland annat betygsätta sig själva och laget och försöker vara konkreta. Sedan fick de skicka in svaren till mig där jag fick återkoppla på 77 mail. Då börjar man se hur dom tänker och har tolkat givna instruktioner. Under träffen hade vi även samtalsuppgifter i grupper på kanske fem-sju personer där dom kort fick berätta om sig själva och så. Jag skulle ändå säga att utfallet av det hela blev bra.

När Innebandyfesten avgjordes i skarven april-maj månad så var Brolin och hans kollegor själv på plats för att se så mycket innebandy som möjligt och knyta kontakter. – Otroligt häftigt arrangemang, inte upplevt det tidigare. Det är ju såklart en möjlighet för spelare att visa upp sig på yttersta nivån. Att kunna se Lerum-Jönköping i en tuff match, för att sedan gå över i paus och se tio minuter av Höllviken-RIG är fantastiskt. Man hamnar väldigt nära, nästan så man hör vad som sägs i båset. Man kan se kroppsspråk, se vilka som ger energi i vissa lägen. Sen träffar man mycket folk och de ser att man är där. Spelmässigt är det svårt att se, man ser lite nyanser i lagen. Vissa var vassare i kontringsspel, några lag vågade vara aktiva i försvarsspel och sådär.

En klassisk ”myt” är den att om man t.ex. inte spelar i ett bra JAS-lag som går till Innebandyfesten eller missar SDF-SM så är alla chanser körda. En myt som Brolin slår hål på direkt. Kort efter Innebandyfesten togs en trupp ut till ett läger i Stockholm, men där enskilda prestationer där inte hade störst påverkan på det beslutet. – Bra, det här är en viktig fråga! Det är ju såklart en bonusmöjlighet att kunna spela till sig en plats på Festen, men jag vill verkligen trycka på att vi har bra koll på hela årgångarna -2004 och -2005. Den viktigaste uppgiften för mig och Henrik när vi tillträdde var att bygga upp en stark scoutingverksamhet. Där har vi idag åtta personer spridda över Sverige och tillsammans såg vi kring 200 matcher under föregående säsong. Allt från SSL till division 2 och såklart JAS matcher. Vi har många spelare på våra listor, och det var inte så att det var namn som ”ploppade” upp på Innebandyfesten. Det finns spelare t.ex. som gör en bra turnering som inte var med på ett Talang 17-läger, men namnen har ju varit uppe för diskussion någon gång. Så det är mer en extramöjlighet att visa upp sig. När vi letar spelare tittar vi mer efter deras egenskaper och hur de kan passa in i vårt sätt att bygga Världens bästa lag.

Lägret hölls i Stockholm som sagt och två matcher mot Täby och Rosenbergs spelades där alla spelare fick chansen i en match. Ett läger som gav svar, men även ett kvitto på vad man vill jobba med mer framför. – Det jag trodde skulle vara svårast, det var att våga spela ett mer aktivt försvarsspel, att spela ett högre försvarsspel. Där upplevde jag att vi fick en tydlig acceptans under lägret och matcherna. Även om man släppte in ett mål där man missade i en hög press, så diskuterar man istället situationen och tänker om och vill lösa det, istället för att säga ”Det här funkar inte”. Det kommer vara viktigt för den fortsatta processen. Det vi inte riktigt nådde fram i var kontringsspelet och det etablerade anfallsspelet, där har vi en bit kvar att gå. Överlag skjuter vi lite för lite, kanske spelar en cross extra ibland. Vi behöver spela lite rakare och aggressivare anfallsspel. Ibland fanns det chans på kontring, men vi tog lite för lång tid på oss då.

Nu, sent under måndagen så tar man båten till Finland för att genomföra ett läger. Totalt 23 spelare födda 2004-2005 får chansen att följa med och visa upp sig där målet fortsatt är VM som spelas nästa år i april i Danmark. Frågan är om man kommer jobba vidare med det som var bra eller fokusera på nya detaljer? – Jag tror vi lyckas om killarna känner att vi tjatar. Kan vi få lite känslan ”Kan han sluta prata om det där”, så lyckas vi. Vi ska fortsätta nöta på, hur vi ska agera i presspelet och försvarsspelet. Om det var sju av tio senast, då ska vi höja det till åtta eller nio. Var anfallsspelet sex av tio sist, ska det vara sju eller åtta nu. Förstapassen i egen zon efter erövring av boll blir väldigt viktig. Nu är vi ju inte färdiga med vår VM trupp ännu utan vi ser denna resa som en bra möjlighet att testa de uttagna spelarna och vårt spel mot tuffast möjliga motstånd. Konkurrensen är tuff och vi har en hel del spelare som vi kommer att fortsätta att följa framöver. Landslaget åker som sagt sent på måndag kväll med båt till Finland och sedan är det ett späckat schema. Under tisdagen genomför man två träningar. Sedan under onsdag och torsdag så ska man avverka ytterligare två träningar och två matcher. Matcherna kommer kunna ses via Finlands innebandyförbunds youtubekanal.

//Rasmus

JAS Bloggen

Kommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.

Fler artiklar