Moa Lindau Dynefalk, född 2004, har precis avverkat sitt andra år på RIG. Första året blev ju annorlunda sett till pandemin. – Första året uppe i Umeå var speciellt, inte bara med en fotledsskada utan många matcher som ställdes in. Tråkigt såklart men istället fick vi tid att jobba på sammanhållningen i laget, säger Dynefalk till bloggen.

Bördig i Stockholm så tog hon beslutet att flytta upp, en svår omställning. – Det svåraste för mig var att lämna familjen och alla syskon men nånstans vet man också vilket stöd man har med sig.

Denna säsongen blev desto mer lyckad. Den kunde genomföras fullt ut och man avslutade med att vinna ett JAS-guld. – Kort och gott, MAGISKT!

Du väljer att flytta hem. Den stora frågan – varför? – RIG motsvarade inte mina förväntningar och lösningarna hemma kommer passa mig bättre.

Även om hon har Vallentuna som moderklubb så han hon innan flytten upp, spela drygt en säsong för Täby. Det är också den klubben hon väljer att återvända till. – Täby har alltid legat mig varmt om hjärtat med kompisar, förebilder och ett glatt gäng.

Vad skulle du säga att du utvecklat? – Jag skulle säga att största utvecklingen skett hos mig som person men idag skulle jag beskriva mig som en tvåvägsspelare som hjälper mina lagkamrater till bra lägen.

Med tanke på hennes ålder så kommer hon få möjlighet att kunna konkurrera både i SSL, JAS och även slåss om en U19-plats. – Mina målsättningar med SSL är att komma in med det jag kan och bidra med en härlig energi. Tyvärr tror jag inte att det kommer bli så mycket JAS matcher från min klubba, men nån match kanske jag får till. U19 är målet, att få åka till Polen och spela hade varit galet roligt.

Du är ju andra tjejen nu i samma kull som flyttar hem på kort tid och ett par andra har gjort det genom åren. Ser du det som ett mönster eller är det mer från fall till fall? – Jag tror absolut att det kan finnas ett mönster i grund och botten. Jag kan bara svara utifrån mig och då tror jag att förutsättningarna här hemma kommer ge mig en bättre utveckling.