Vi tar oss tillbaka till året 2001 och 31 augusti när Sanny och Ulrika säkerligen något ovetandes skulle få Liam, ett framtida bollgeni. De första åren spenderades i Orminge i Nacka, innan familjen flyttade ut till Ingarö, Sveriges 18:e största ö belägen öster om Stockholm. Ingarö som hör till Värmdö kommun och som har en viktig roll i filmens historia då scener ur klassikern ”Sunes Sommar” har utspelat sig på ön.

Precis som för så många andra så var fotbollen ett naturligt inslag i Liams liv som ungdom där han redan som 5-åring sökte sig till AIK:s verksamhet i Solna. 1,5 år blev det där innan han därefter istället sökte sig till Ingarös egna sektion sett till den geografiska aspekten. – Och för att alla mina vänner från skolan osv spelade i Ingarö.

I ungefär samma veva som fotbollen spelades i Ingarös färger så skulle även skolgårdsbandyn bytas ut mot en något mer strukturerad verksamhet, även det i Ingarös färger då man startade upp ett 01-lag. – De startade 2008 om jag minns rätt. Det var några föräldrar till spelare som styrde det mesta då. Men en vid namn Clas Lindell drev på det där mest och såg till att det vart kvalité på grejerna.

Redan när Åström klev in i det klassiska ”Skeppet” de första gångerna så kunde han snabbt finna styrkor som liknar de han har idag. – Att göra poäng var jag duktig på kände jag. Det var roligt.

Den klassiska högerfickan var dock ett mer outforskat område av en speciell orsak. – Då var jag vänsterforward då det var tre leftare i min kedja. Så jag bågade alltid längst vänsterkanten då. Nu är det högerkanten istället 😉

Lindell med tillhörande stab följde grabbarna hela vägen fram till 2014, då man avslutade med att vinna Stockholmscupen där man besegrade Kungsängen i finalen. – Gjorde ett mål från halva plan minns jag. Sen vann vi i sudden. Det var en sjuk final!

Det var det sista som Lindell gjorde som huvudtränare och istället klev Jürgen Saville in och tog över. Det i sin tur ledde till vissa förändringar rent utvecklingsmässigt och vart man la fokus. – Stora skillnaden var att vi började fokusera mer på de taktiska än vad vi gjort tidigare. Tidigare under Lindell var det mycket fokus på teknik och individuell utveckling.

Det skulle dock på nytt ge resultat då man för andra året i rad tog sig hela vägen fram till final där man denna gången istället mötte Bele Barkarby och förlorade i sudden. Det fanns dock ett lag som var något av ett ”hatlag” som man mötte i semin inför. – Älta. Var krig varje gång vi möttes på den tiden.

Och det fanns en enkel förklaring också – båda lagen var bra. Älta som på den tiden hade Oliver Forslind (Huddinge) och Hampus Wallert (Tyresö) i laget.

• Vi möttes mycket. Och så var vi dom bästa lagen i södra serien av Stockholm. Därför betydde matcherna mycket också.

En annan spelare som mött Liam många gånger är Wille Alfredsson, som också spelade i Älta innan han gav sig över till Tyresö. – Att möta Liam är alltid väldigt kul och en utmaning för att han är en av de bästa jag mött och man vet aldrig vad han ska göra med bollen. Man har under alla åren lärt sig hur han spelar och tror att man har koll på honom men ändå sitter bollen uppe i X eller en lasermacka på bortre, säger Alfredsson till bloggen.

Om första säsongen var bra under Saville så var säsong två betydligt tuffare för laget i helhet. Trots att man deltog i flertalet olika serier så kunde man inte nå några topplaceringar, men att sätta ord på det är tuffare. – Svårt. Vi kanske stod still lite i vår utveckligen ett tag.

Säsongen 16/17 blev en omstart där en ny tränare gjorde intåg – Jonas Öhman. – Han jobbade mycket med att få en bra lagsammanhållning, så det var väl det som var förändringen.

Öhman själv säger såhär kring sitt intåg och vad han ville försöka få in i laget. – Ja, jag ville implementera ett spelsystem som alla kunde förstå, och utvecklas i. Jag fokuserade mycket på snabbhet, både i passningsspelet, men också fysiken, samt struktur då det inte fanns en tydlig spelide varken i 01 eller HJ. Nivåskillnaderna var ganska stora och Liam, hade potential men inte riktigt fysiken i början, säger Öhman till bloggen.

Liam var redan då en tekniskt skicklig spelare som Öhman försökte nyttja på rätt sätt. – Liam var en oerhört teknisk talang redan när han var 8-9 år gammal. Redan när han var 10 år gammal lyfte jag upp honom i några matcher med 99-laget, och han hängde en kasse i sin första match mot Täby, ett klassiskt dragskott upp i nättaket från fickan. Eftersom jag känt ”Limmet” sen han var liten så var det första jag gjorde när jag kom tillbaka till Ingarö tog ett enskilt samtal med honom. Hans spetskvaliteer var redan då enorma, men han behövde verkligen jobba med sin fysik. Vilket han gjorde den sommaren. Liams spelförståelse parat med en forward eller center med speed i fötterna var något jag inte haft i mina tidigare lag. Liams blick och passningsäkerhet, parat med fart från hans omgivning var oerhört effektivt anfallsvapen. Och det blev ännu bättre året efter i JAS när jag fick ihop honom med Vilde i JAS och herr.

Det var även en säsong där man klev upp i juniorserier och 01-kullen blandades med både yngre och äldre spelare i olika serier. – Det var ju då HJ- verksamheten startades ute på Ingarö och det vart en satsning på det. Då var de sagt att vi yngre skulle få gå upp och känna på HJ spelet så det vart ju en förändring där, säger Åström.

02-kullen har ju varit en duktig sådan och att dessa fyllde på underifrån gjorde gott enligt Åström. – Det var bra tycker jag, sköna grabbar som var bra på innebandy.

Öhman var även delaktig i klubbens A-lag tillsammans med Torbjörn Nurmi där de unga killarna fick chansen att träna. – Var med och tränade med herrlaget en del och fick vara med på bänken och ta några avlastnings byten de sista tre matcherna. Brände dock straff i min första A- lag match.

Debuten kom den 3:e mars borta mot Nacka Wallenstam och halvvägs in i perioden vid ett 1-0 underläge kom chansen mot duktige Oscar Rosén som alltså brändes. – Några sköna höger vänster, men keepern  var stor och fick en hand på den.

Att få göra debut var självklart en stor grej för Åström som varit klubben trogen genom åren. – Hade ju följt Ingarös herr lag sen jag var liten och brukade alltid kolla på alla hemma matcher osv.

En annan grej som allt som oftast blir aktuellt i just denna åldern är ju stadslagsuttagningar – så även för Åström, en process som påbörjades under vårsäsongen 2017. – Hur viktig den var minns jag inte. Men jag ville sjukt mycket komma med där.

Inför säsongen 17/18 så skulle man anmäla sig till JAS och göra sitt första år där, när 99:erna var äldst och man hade därmed spelare som Axel Ultin i truppen bland annat och mönstrade ett starkt lag. Hur var känslan då? – Att det skulle bli kul att äntligen spela JAS. Sen var målet från start att minst nå playoff.

Man hamnade i D-gruppen, en klassisk Stockholmsgrupp där även Visby fanns och Åström såg inga tvivel varför man inte skulle vara i toppen. – Att det skulle stå mellan oss och Djurgårn, som det även gjorde. Tyresö är alltid ett steg bakom oss och har varit det sen vi var kids, så dom var vi inte ”oroliga” för.

Upplevde du att kvalitén var sämre än väntat?

-Ja. Man hade högre förväntningar.

Man ångade på i gruppspelet och en nyckelmatch för att vinna gruppen blev den i näst sista omgången mot Djurgården. – Det var en av de sjukaste matcher jag spelat i mitt liv. Om inte den sjukaste till och med.

Man vann den till sist med 8-7 där den avslutande perioden var den som lade grunden till det. –  Det var ett tag sen nu, men minns att vi släppte in 4-7 i vårt powerplay och dom fira SM guldet över de målet framför vår bänk osv så åkte dom på en till utvisning. Sen minns jag bara att vi satte 5-7 och 6-7 i båda våra powerplay.  Sedan får vi in 7-7 i sex mot fem  med kanske runt en minut kvar av matchen, då tar dom en utvisning till för snack också. Så gör våran kapten Oscar Forstadius 8-7 med typ nio sekunder kvar efter att ”Acke” (Axel Ulltin) dragit ett slagskott bakom mål som studsa fram in framför mål på bortre stolpen där Oscar stod och kunde dunka in 8-7. Sjukaste känslan jag haft på en innebandyplan!

Förstaplatsen ledde till att man slapp playoff 1 och istället gick direkt till playoff 2. Bara en match ifrån Innebandyfesten med andra ord. – Då kändes det väl positivt. Sen förlorade vi ju den matchen. Vet inte om det beror på att vi inte hade någon playoff match i benen eller. Det kändes väl positivt men resultatet visade väl negativt.

Man skulle därmed få invänta playoff 1 och möta vinnaren av Salem och Örebro. Det blev till sist Örebro som blev segrare och ställdes mot Ingarö. Även om många säkerligen såg Ingarö som favoriter så skulle det till sist vara Örebro som drog det längsta strået efter en stark tredjeperiod. – Vi gjorde en dålig match och det var jämnt fram till tredje då rann de på bakåt.

Till råga på uttåget så hade man även ett par månader tidigare misslyckats rejält i SDF-SM. Stockholm som året innan tog guldet, föll redan i kvartsfinalen mot Göteborg vilket var ett klart fiasko även om man hade en svagare trupp än på länge. – Vi hade en ganska svag trupp då faktist. Jag själv var inte bra då tex. Flera i laget var ej så bra då, men är mycket bättre nu.

Trots den tuffa säsongen med ett par uttåg osv, kände du att det gav något som du kunde ta med dig? – Ja det är klart. Varje säsong utvecklas jag, men det var lärorikt osv att spela SM och JAS.

Det fanns ju faktiskt en sak som var väl värd att ta med sig – den första kontakten med U19-landslaget i form av att Åström blev uttagen till Bosönlägret i Stockholm. – Jag hade faktist inte tänkt på det ett dugg. Så vart lite chockad när det kom, men det var kul att få höra!

Och den miljön skulle inte behöva vänta länge – redan i september var han uttagen till Finnkampen där man i två möten i Lerum och Alingsås ställdes mot finnarna. Åström själv parades ihop med Filip Eriksson och Oliver Windfeldt. – Det var riktigt kul. Gick bra hela tiden (Bosön, Finnkampen och EFT) och vi tre passade bra ihop.

Samtidigt så hade  en sommars försäsong genomförts för att vara redo för JAS – Ingarö var inte denna gången nykomlingar utan mer favoriter där man på nytt hamnade i en Stockholmsgrupp som kändes ganska svag. – Så var känslan. Samma sak där, vi och TT etta och tvåa. Tyresö lillebror till Ingarö som i alla år.

Trots det så förlorade man två matcher i oktober på raken. Först mot Farsta och sedan mot Vendelsö, båda med uddamålet. Orsaken? – Hybris. Vi trodde vi var kings men det var vi inte då.

Utöver JAS-spelet så blev det så att Åström även fick en plats i Värmdös divison 1-lag. Värmdö och Ingarö som har ett samarbete föreningarna emellan. – ”Binge” (Magnus Jäderlund) tillsammans med Johan Svahn och Niklas Lundmark tog ju över Värmdö inför den säsongen. Jag har ”Binge ”som mentor i skolan också så det vart ganska solklart att ja skulle försöka ta det steget.

Steget togs och det med bravur – totalt noterades Åström för hela 43 poäng på 20 spelade matcher där det mesta skiljde sig kontra JAS-spelet. – Nästan allt. Mindre tid med boll, mer fysiskt, högre tempo, bättre spelare och så vidare.

Väl i mars så kunde Ingarö på nytt stå som segrare i JAS-gruppen och denna gången blev det spel i playoff 1. På nytt blev det dock respass direkt när Ledberg vann i ”Skeppet”. – Asså vi hade inför matchen bra koll på Ledberg och vi som spelade playoff året innan visste väl vad det handlade om lite mer. Men Ledberg var bra och vi hade lite oflyt så de vann den matchen.

Tror du att den svaga kvalitén på gruppspelet två år i rad gjorde att ni inte var optimalt förberedda inför playoff? – Jo ja tror de kan ha haft lite betydelse. Men vi skulle fortfarande kunna slå Ledberg. Tycker vi borde vunnit den matchen.

Den starka säsongen från Åström där han till sist enligt IBIS noterades för 142 poäng på 56 matcher drog självklart till sig blickar från andra lag, bland annat från Allsvenska lag. – Klubbar hörde av sig men kände aldrig att något var lockande. Ville stanna på Värmdö och med vår JAS-satsning på Ingarö.

Så trots intresset så blev han trogen Ingarö och Värmdö inför säsongen 19/20. Försäsongen genomfördes som vanligt för att vara optimalt förberedd. – Försökte jobba på det mesta inom fysik delen som jag behövde och ville utveckla

JAS-delen var dock inget som gav något enligt Åström – i en intervju i Innebandymagazinet var han ute och svingade rejält och sa bland annat – ”Det är så mycket skitlag med i den här serien som man kan göra vad man vill mot.” vilket säger det mesta om kritiken. Nu, ett par månader senare är han lite ödmjukare, men tycker ändå att upplägget borde ändras. – Hahaha. Lite överdrivet kanske.  Men delen om upplägget står jag helt klart fast vid.

Du står ju för en del uttalanden och provokationer, där många ser dig som lite gapig och hetsig. Är det något du är eller handlar det bara om att provocera? – Gillar att få reaktioner på det jag uttalar mig om. Samtidigt som jag kanske är lite så också. Jag vet inte, men både och då;)

Upplägget i sig har diskuterats av många. Att det borde vara svårare för lagen att kunna anmäla sig, att det borde vara färre lag och det skulle bli tuffare kvalité. Åström var själv inne på det. – Intresset hade ökat garanterat. De hade gett mer för alla bara.

En förlust har det dock blivit denna säsongen. I en hemmamatch så åkte man på en rejäl plump när Lidingö/Älvsjö vann med 2-6. – Det var deras SM-final och var taggade som djur. Vi var inte där, motivation slår klass antar jag.

Utöver den förlusten så hade man tio segrar och hade en match kvar mot Åkersberga att spela innan beskedet kom att årets JAS-säsong avslutas och återupptas inte på grund av coronapandemin. Det gäller även Värmdö och A-laget där hade en kvalplats inom räckhåll. – Det var rent ut sagt ett helvete. Kändes sjukt bara. Vi (Värmdö) hade jobbat för kvalet till Allsvenskan hela säsongen och inför sista avgörande omgången får vi veta att dom ställt in allting och de är bara Täby/älvsjö som hade chans att gå upp. Tycker det är sjukt av förbundet att skjuta upp kvalet till SSL men kvalet till allsvenskan ställer man in helt. Tyckte man kunde skjutit på beslutet nån vecka och sen avgjort vad som ska hända. Samma i JAS. Ställde in allt direkt. Riktigt tråkigt är det. Förhastat beslut är det iallafall. Säger inte att det är fel, men man kunde väntat nån vecka åtminstone.

För Åströms del så innebär det även att han för stunden gjort sin sista match i Ingarö och Värmdö. 26 januari blev det nämligen klart att han till hösten ansluter till Storvreta IBK. – När Storvreta hörde av sig från början var det mitt givna första val. Världens bästa lag, med de förutsättningarna som de har i IFU. Så nära hem som det ändå är från Uppsala till Stockholm underlättade också.

Fanns det fler klubbar med i bilden?

-Jo det var några klubbar som hörde av sig. Sen stod det mellan två i slutändan, men valet föll ändå ganska klart på Vreta.

Väl där är det inte helt omöjligt att han återförenas med sin radarpartner från U19, Filip Eriksson, som rapporteras att välja mellan sin nuvarande klubb Sirius och just lokalkonkurrenten Storvreta. En återförening som Åström hade sett glatt på. – Det hade varit sjukt kul!

Precis som Åström, så är även lagets huvudtränare ny till hösten. Oscar Lundin kommer kliva in efter tre år i Schweiz och ta huvudansvaret efter Storvretas senaste rokader under den gångna säsongen. Lundin som ser fram emot att jobba med sin nya adept. – Ser mycket fram emot att få jobba med Liam. Det jag hört om honom som person  talar för att han kommer växa och frodas i en miljö som Storvretas. På planen så gillar jag sättet han redan kan använda sin fysik ihop med känslan för att sätta medspelare i bra lägen. Är han redo att tävla varje vecka för att utvecklas och vara uthållig i det så kommer det bli jäkligt bra, säger Lundin till bloggen.

”Binge” som har stor erfarenhet från elitinnebandyn har alltså under två säsonger fått nyttja Åström i divison 1-spelet där han denna säsongen slutade på 60 poäng. Nu går dom skilda vägar, men ”Binge” säger såhär om den talangfulle forwarden. – Jag har följt Liam under tre år på gymnasiet varav de två senaste säsongerna i Värmdös A-lag. Han är vad jag kallar för en ”förstafemmespelare”, vilket innebär att det är svårt att ha honom i någon annan roll än den som ska leverera i offensiva lägen i tex power play och sista tredjedelen av banan, säger ”Binge”.

Liam har hela tiden haft en otrolig blick för spelet, enormt fin teknik och han har en kaxighet som gör honom till en lirare som kan provocera, men också leverera. Han påminner en del om Zlatan faktiskt. Han har tagit de steg som krävts hela tiden men det har inte alltid varit enkelt för honom. Han har förbättrar sin fysiska status avsevärt och jag tror hans två säsonger i Värmdö gett honom en välbehövlig tuffhet.

För att sätta det i ett sammanhang är ”Limmet” en av de största offensiva begåvningarna jag har coachat genom åren och jag hoppas att Storvreta vågar nyttja hans anfallsspel samtidigt som han fortsätter utveckla fysik och defensiv där det finns lite att jobba på. I Värmdö har han varit en viktig spelare med poänggaranti. Han har vuxit in i seniorspelet och fått väldigt mycket förtroende i matcherna även i box play.

Till hösten så kliver han alltså in i finrummet. Säsongen 20/21 kommer Liam Åström spela SSL i Storvretas röda tröja, tillsammans med Albin Sjögren, Hampus Ahrén, Robin Nilsberth och Tobias Gustafsson bland annat. Se upp!