Även om det under de senaste säsongerna varit något trögt för Stockholm på killsidan så är det alltid ett distrikt som nämns bland potentiella utmanare till guldet ändå med tanke på deras urval och storlek. – Enda sen antagningsdagarna har vi pratat väldigt mycket om favoritskapet som man har när man representerar Stockholm, vi pratade b.la om att vi var Kanada i Hockey VM, alla vill slå en. Det favoritskapet som vi hade skapade bara ännu mer energi i gruppen och gjorde oss ännu mer taggade, så jag tycker att vi hanterade det väldigt bra, säger Simon Wedberg till bloggen.

I sin grupp så skulle man ställas mot Östergötland, Örebro, Halland och Västmanland, en grupp som ut exakt som Stockholmstjejernas grupp. – Första gången jag såg gruppen stannade blicken direkt på Östergötland, klart tankarna gick att det skulle bli en riktigt spännande match. Men mycket mer än så fokuserade vi inte på gruppen utan pratade om att vilket lag vi än mötte så skulle vi gå ut med en jävla energi och göra allt för varandra.

Man fick en drömstart när man i de två första matcherna kunde vinna med 9-1 samt 8-0. – Starten i gruppen kan man inget annat än älska! 17-1 i målskillnad på två matcher säger det mesta. Vi följer vår matchplan hela vägen och får utdelning av det. Det kändes som vi fick en grupp där motståndet blev tuffare och tuffare för varje match vi spelade, så vi kände att vi var ihopspelade och klara för den tyngsta matchen av dem alla när vi slogs ihop mot Östergötland.

Gruppspelet avslutades med två tunga uddamålssegrar, bland annat mot Östergötland som kanske var den absolut största guldfavoriten denna upplagan. – Vi tog med oss väldigt mycket från gruppspelet, dels att vi var obesegrade, men även att vi lyckades nolla Östergötland vilket inget annat lag lyckades med. Sen när man dagen efter får reda på att det är Dalarna vi möter taggar ju till en rejält när det är många bekanta man möter. Men det viktigaste vi tar med oss från gruppen måste ändå vara den lagsammanhållning vi hade skapat och att alla slet som djur för varandra.

Gruppsegern i sig innebar kvartsfinal mot en grupptvåa, Dalarna. En match där många hade tippat en solklar etta, men vid ett 2-4 underläge såg det tungt ut för Stockholm. Under matchens sista 10 dock så kunde Stockholm vända där 5-4 målet som innebar ledning kom med enbart 30 sekunder kvar att spela genom Calle Brorsson. – Det som gör att vi lyckas vända är som sagt denna lagsammanhållningen, när Dalarna gjorde 2-4 kändes det ändå som vi hade läget under kontroll. När vi sen får in 3-4 var det inget som kunde stoppa oss, bollen skulle bara in. När vi sen tog vår timeout såg man på varenda en i laget hur extremt mycket vi ville gå vidare, vilket jag tror man märker på det sättet vi firade segern. 

Semifinalen skulle spelas mot Småland, ett Småland som hade imponerat i sin kvartsfinal och slagit ut en guldfavorit i form av Södermanland på straffar. – Mina tankar inför matchen var precis som mot alla andra lag vi mötte, vi skulle gå in och spela vårt spel och ha en massa energi. Den förväntade matchbilden var att dem skulle ha några spelare som skulle sticka ut, vilket vi tyvärr inte lyckades hantera.

Småland ledda av Hannes Nyström och Gabriel Erol blev för tunga – det rödklädda motståndet gick upp till en 0-4 ledning och även om Stockholm reducerade så lyckades man aldrig etablera rätt tryck för att ha chans till en upphämtning. – Jag tror att matchen mot Dalarna tog extremt mycket energi från hela gruppen. Samtidigt fick vi några spelare sjuka och skadade, vilket gjorde att lasset blev lite för tungt att dra. Självklart gav vi aldrig upp under matchen, men tyvärr ville bollen bara inte in. Det var inte våran dag, finns inte så mycket mer att säga utan det var bara att gratulera Småland som var bättre än oss.

Efter Stockholms fantastiska 00-kull där man tog ett övertygande guld så har det varit tuffare. Två kvartsfinalsuttåg och även om en semifinalplats är ett steg framåt så är det fortfarande ett guld som alltid är målsättningen. Vad är det man saknar då egentligen för att nå hela vägen fram? – Jag personligen anser inte att det är något fel på distriktet alls, vi har fått väldigt många träningstillfällen, i år valde distriktet att satsa mycket på oss, vilket är sjukt kul. Det sades att vi hade mycket fler träningar tillsammans än dem tidigare årskullarna, vilket man ser ger resultat (vi kom till semifinal m.m). Det som gör att vi missar finalen är absolut inget som distriktet ska ta på sig, hade vi fått in första målet hade matchbilden kanske sett helt annorlunda ut.

Foto: Adam Troy.

//Rasmus