Första gången som rightfattade Gabriel själv klev in i hall var när han var fyra år gammal och då tränade med Storvreta IBK P02 i hallen som heter Pluggparadiset. – Jag fastnade och efter den träningen visste jag vad jag ville bli i framtiden!

Då Gabriel var ett par år yngre så blev dosen därmed ganska hög direkt då laget lag på två pass i veckan. Utöver det så tränade Gabriel även fotboll någon gång i veckan, men vilket som var roligast rådde det inga tvivel om. – Innebandy för att det är det som ligger närmst om hjärtat.

Trots att han spelade med de som alltså var både ett och två år yngre så spelade det inte någon roll i det här fallet för den relativt kortväxte killen. – Jag tränade hårt och trivdes bra med mitt lag så fortsatte det så, åldern spelade ingen roll i det läget!

Den tidiga åldern var dock inget som begränsade Kohonen att känna att det ändå fanns ett visst kunnande och talang för sporten. – Jag kände väl att något var speciellt och att jag alltid skulle utvecklas.

Just namnet Kohonen medföljde självklart en del uppmärksamhet i olika sammanhang. – Folk frågade t.ex. om jag var Mikas son osv.

I sjuårsåldern bestämde sig Gabriel att utöka träningsrepertoaren med att även spela hockey i Arlanda Wings. – Kompisarna lirade det och jag blev tillfrågad.

Vilken sport som var ”förstasporten” rådde det dock inga tvivel om, trots att han har svårt att förklara just varför. – Innebandy har alltid betytt mest för mig och jag har faktiskt ingen riktigt bra anledning till det!

För drygt två år sedan så blev det dock en sport mindre då hockeyn prioriterades bort. – Jag hann inte med allt helt enkelt.

Första matchen spelades som sexåring, då mot det lokala Saga. – Kommer inte ihåg så mycket kommer bara ihåg att jag gjorde mål och att jag blev riktigt glad.

Därefter har både matcherna och cuperna rullat på. Men inför säsongen 15/16 så valde Kohonen att testa på något nytt. Det blev ett byta till lokalkonkurrenten Sirius. – Jag ville testa på något nytt och just då var Sirius bättre och hade roligare träningar.

Vad tog du med dig som bästa minne från tiden där?

-Det bästa minnet var när vi spelade Storvretacupen och vi vann i kvartsfinalen.

När Kohonen kom till Sirius så var det inte spel med de jämnåriga som gällde utan snarlikt som det var i Storvreta. – Jag kom dit när jag var i 10-11 års ålders  och jag skulle träna med 02-laget där jag senare spelade.

Att man senare skulle möta Storvreta under säsongerna var inget man kunde undvika, men det var inget som var överdrivet påtagligt. – Det var jobbigt, men samtidigt kul, inga hard feelings från deras sida så det löstes bra!

Det blev till sist tre år i den blåsvarta Siriuströjan där tiden beskrivs på följande enkla, men tydliga sätt. – Det var kul och ett bra äventyr!

Just ett cupminne är något som finns kvar i Kohonens tankar efter de tre åren. – Bästa minnet var Selected team cup när vi gick till final.

Inför säsongen som precis dragit igång så har Kohonen alltså valt att återvända till Storvreta. – Det kändes bättre och deras juniorsatsning känns bra.

Man har alltså fått över stora delar av 02-laget från Sirius till Storvreta och man har en ny tränare i form av meriterade Noel Alm Johansson. – Noel är en mycket bra tränare där han går rakt på sak och är tydlig och det gillar jag. Sen utanför gillar jag oxå honom, ingen av våra tränare är dålig, varken på plan eller utanför.

Laget ser på pappret intressant ut just tack vare de många nyförvärven och i USM t.ex. kan man bli intressanta att följa. – Jag tror vi går långt, om vi kör på det vi ska göra .

Foto: Adam Troy.

//Rasmus