Nå, en något hård rubrik, men att det finns vissa frågor kring verksamheten efter den senaste tidens turbulens, det går inte att förneka. Våra JAS-spelare är högst involverade i denna utveckling och just 97:orna är nästa årskull.

Sverige ska vara en världsledande land inom innebandyn och ett mästerskap där vi inte plockar medalj, det är bara fiasko. Det har vi varit inne och lyft tidigare och även om det blir medalj (guld) i två av tre mästerskap, så är det, det tredje mästerskapet utan medalj som etsar sig fast på folks näthinnor. Sverige har som princip att endast spelare i ”rätt” ålder deltager och i den senaste VM-truppen hade vi säkerligen haft ett par 97:er deltagandes om förbundet hade tillåtit annat. Nu har förbundskapten Holmgren stigit åt sidan och det verkar som att flertalet av delarna i staben gör honom sällskap.

Om jag förstått rätt så händer det dock att en avgående förbundskapten ändå får en sista uppgift i att ta ut en sommartrupp. Hur skumt känns inte det egentligen? 70 stycken namn är inte alls så många som det låter som, bevis har vi nu i senaste truppen där flertalet ”givna” namn i mångas ögon saknas. Borde man inte som förbund vara mer aktiva och redan innan Holmgrens avgång ha ett par aktuella namn som man sedan jobbar intensivt med för att få en färdig ersättare? Ersättaren kan då genast vara med och påverka sommartruppen, det är ju ändå han/hon som kommer jobba med spelarna. Skulle man ha 4-5 aktuella namn som samtliga tackar nej inom kort, då är det sjävklart olyckligt, men en situation man får försöka jobba utefter ifrån. Jag har tidigare nämnt det på sociala medier, i framtiden hade jag gärna sett en spännande duo i form av Oscar Lundin/Jonathan Håkansson.

Alternativt att om nu den avgående förbundskaptenen ska ta ut sommartruppen, Holmgren i detta fallet, öka antalet och tryck upp den i 100 namn? Det gör väl inget om mer namn blir aktuella och får sig en boost att veta att man kan ha chans att nå Bosön-lägret. Samtidigt så minskar chanserna för att det blir de där riktigt ”grova” missarna som vi har nu (Berg, Lehman, Lundell, Wängefors, Broberg t.ex.). På 100 namn så hade säkerligen dessa fått plats i även Holmgrens trupp och ju mer vi kan boosta dagens juniorspelare, desto bättre och mer sporrade blir dom.

Mickael Fredriksson och Karl Pontén lyfter just detta ämnet i deras podd, mycket intressant och värt att lyssna på! Ca 30-35 minuter in i podden.

https://www.youtube.com/watch?v=58eGVzgmIr8

Just Fredriksson nämner även att han själv försökte puffa extra för en spelare för ett par år sedan, en spelare som då spelade divison två och låg på ett högt poängsnitt, men då ”valdes” bort för att han spelade på för låg nivå. I dagens sommartrupp så finns det spelare som t.ex. hör hemma i både divison två och tre, som prioriterats före spelare som är ordinarie i både divison ett och allsvenskan. Jag menar självklart inte att man ska vara given i en trupp bara för att man spelare högre upp, man kan falla på ett par andra punkter, men att då använda det som ett argument för ett par år sedan, för att sedan ändra uppfattning helt inom två-tre år, känns konstigt.

Jag är snarare av den skaran att jag tycker inte att nivån man spelar på ska avgöra allt, då det kan finnas rimliga orsaker, samt att det man borde leta efter till en trupp är en viss typ av spelare, inte spelare som spelar i viss divison. Om man är osäker på en spelare på grund av vilken division de tillhör, så kommer det snabbt märkas under t.ex. SDF-SM alternativt landslagssamlingar där tempot ökas och kvalitén stiger, kort där efter kan man då göra en gallring. Även detta lyfter Fredriksson och Pontén på ett bra sätt!

En förbundskapten borde vara anställd på en högre tjänstgöringsgrad för att få ut max av sitt ledarskap och kunnande, för att kunna se rätt antal spelare i sin hemmamiljö och för att kunna utveckla sitt nätverk och knyta kontakter. OCH för att kunna medverka på regionssamlingarna som anordnas i landet och är ett perfekt tillfälle att få en överblick, där NIU-instruktörerna ( som förhoppningsvis har koll på distriktet) nominerat spelare som de tror kan ha rätt förutsättningarna för att deltaga.

Nå, vad tycker vi om U19-landslaget och dess verksamhet? Har det blivit allt för mycket irritation på senaste tid kring uttagningar och processer? Hur får vi det optimalt som möjligt och vilka ska ersätta?

//Rasmus