JAS-bloggen
Okategoriserade

Tar storsegrarna bort charmen från JAS?

Under hösten så kan flertalet resultat av modellen ”utklassning” redovisas, såväl som på HJ-sidan, men även på DJ-sidan, där tvåsiffriga resultat har ramlat in var och varannat. Som exempel:

DJ:

Göteborg-Pixbo 0-29

Rönnby-Arboga 16-0

Huddinge-Djurgården 17-0

Gullänget-Kroksta – RIG Umeå 4-14

HJ:

Skellefteå-RIG Umeå 3-19

Töjnan-Bele Barkarby 0-17

Salem/Telge-Nacka 27-2

Partille-Herrestad 21-2

Detta är bara ett par resultat som går att redovisa under höstens matcher och ser man till exempel till Partille, så har laget snittat 13,1 mål under sina första sju matcher. Då har man ändå mött Lockerud, som var ett slutspelslag under fjolåret säsong.

Varför anmäler man sig till JAS? – Som juniorlag så är det i juniorallsvenskan du får tuffast möjligast motstånd i din utveckling, samt att det är något av det roligaste du kan spela. Allt fler påtalar vikten av det och allt fler spelare kan byta föreningar med motiveringen ”Jag vill testa på JAS under mitt sista år som junior”. Många lag kan ”värva” eller knyta till sig spelare via en JAS-satsning och via den vägen få till sig talangfulla juniorer som inom en snar framtid kan ta plats i föreningens A-lag. JAS-laget blir därmed en trygghet, framförallt för spelare som känner att de kanske inte riktigt tar plats i en A-trupp, men som vet att miljön i juniorallsvenskan, på sikt, kan ge dem rätt möjligheter att konkurrera om platser i en seniormiljö.

Varför anmäler man sig till JAS om man inte tar utvecklingen på rätt sätt? – Detta är något som får riktas mot varje förening/tränarstab/lag, vad man väljer att ha för mål, hur man väljer att ta sig dit och vad man egentligen vill nå med att deltaga i juniorallsvenskan. Vissa kanske har som mål att gå för guldet, satsar stenhårt och samtidigt vet om att spelarna med mindre speltid, får rätt förutsättningar i ett annat lag i föreningen. Vissa kanske väljer att deltaga, spela på tre fulla kedjor match ut och match in, just för att alla ska få lika mycket speltid och från varje byte och match, kunna ta med sig något till framtiden, resultaten är oväsentliga och att då siffrorna kan bli stora, är naturligt.

Det jag grundar på mest, är när man hör tränare och spelare i de mer utpekade ”topplagen” som säger att de kan leda en match med 8-0, där motståndarna dock fortsätter parkera i skyttegravarna och slå ifrån sig så fort de får bollen? Vart finns utvecklingen i det? Ta smällen, försöker att spela bollen och blir det mål bakåt, fine, du har försökt göra något vettigt och konstruktiv som utvecklar spelaren, mer än vad det gör att slå ifrån dig bollen. Spela försvarsspel kommer du få göra ändå, du behöver inte ge dina motståndare bollen fortare bara för att få spela mer försvarsspel.

Det är okej att förlora, det är okej att förlora stort, men gör det på rätt sätt! – Känn inte en stor ångest inför match att du möter seriens topplag, se det inte som att du kommer få spela försvar i 58 minuter och slå långa bollar. Se det som en möjlighet att utvecklas, att få möta duktiga spelare som du säkerligen kan ta lärdom av och lägg vikten på de positiva sakerna. Otroligt viktigt att som ledare kunna pränta in detta, för när du anmäler dig, så vet du ofta vilka lag som tillhör toppen och möter du ett lag som nådde Innebandyfesten året innan, då är det svårt att vinna, inse det.

Vad ger storsegrarna för utveckling hos spelarna? – De som hamnar i förarsätet, de som alltså ”tvingas” vinna matcherna på detta stora sätt, tycker nog säkerligen att detta i en viss mån, är jäkligt tråkigt. Det blir en sak du bara ”ska” göra, att vinna, även om du får möjlighet att testa på dina kunskaper att till exempel driva upp tempot i en avslagen match, att hela tiden hota, att hela tiden vara giriga, något som du sedan kan föra med in i en match av ett tuffare slag. Sen är det klart att du kan rotera i truppen, du kan få in spelare som inte gjort så mycket poäng, som kanske kan få lite självförtroende och smälla in några, men för spelare som till vardags som är ordinarie kanske i både SSL, allsvenskan och division 1, så blir det en helt annan sak.

Om vi istället vänder blickarna åt det förlorande laget, som får resa hem 15 mil efter att ha förlorat med 15-0, så hänvisar jag till raderna längre upp. Om du tar det på rätt sätt, så kan du nå en utveckling även i dessa matcher, om du kan lyfta ut dom positiva bitarna för att sedan kunna anamma i matcher där du har bättre chans till poäng. Men risken är att dagens ungdomar, i ålder 15-16, är såpass tävlingsinriktade och vid dessa siffror, kanske tappar sug? Lägger av, eller väljer att gå till en närliggande klubb av högre kaliber. Vilket gör att topplaget blir ännu starkare, samtidigt som ”bottenlaget” tappar, både i klass och bredd. Är det en utveckling vi vill se?

Vad ger resultaten för respons i media? – Sporten innebandy har ju redan vid flertalet tillfällen, blivit kallad för ”blåbärssport”, ”Kalle Ankasport” osv, sett till de resultaten som blanda annat uppåts i VM, där Sverige kan köra över en nation med 30-0 och sedan är det full fart på de som älskar att peka ut sporten innebandy på ett negativt sätt. Det är klart att när man skummar igenom en tabell och ser att tvåsiffriga vinster avlöser varandra, så är det inte alltid heller något som direkt får det att kittla i magen. Ibland undrandes hur det laget kunde klappa igenom så fullständigt, när man i matchen innan gjorde en fin insats.

Hur når vi utveckling i JAS? – I årets upplaga så har vi strax över 80 lag anmälda på HJ-sidan och drygt 40 på DJ-sidan, om jag inte missminner mig. För att säkerhetsställa någon viss form av kvalité så är det säkerligen ett tiotal lag på DJ-sidan, samt ett 20-tal på HJ-sidan. Jag menar inte att man kan peka ut vilka, jag menar att det är den mängden som förmodligen skulle behövas bantas med, för att kvalitén ska bli bättre. Hur når vi detta då är frågan? Kvalsystem?

Kvalsystem: Lek med tanken att de lagen som kanske når åttondel säsongen innan, de 16 lagen, är direktkvalificerade tills året efter. Det kan vara så att laget består av en i princip ren äldsta årskull och därmed tappar ett helt lag inför säsongen efter, men det är en smäll man får ta. Lagen har ändå nått en åttondelsplats och är förtjäna av en ny chans.

Sen kommer problem…. Säg att övriga lag ska kvala in till juniorallsvenskan för att få deltaga. När kvalar man? På hösten, när alla lag satt sina trupper, fått in rätt spelare till laget (värvat, fria val, NIU)? Visst, men i distrikten så gäller oftast anmälning till de lokala serierna, någon gång på den sena vårkanten. Om man som lag väljer att satsa allt på JAS, missar kvalet och därmed inte kan erbjuda spelarna speltid i rätt mängd serier, hur blir det då? Samtidigt som det är en period med mycket andra träningsmatcher och liknande.

Kvala på våren? När lagen inte satt sina trupper och med vilka spelare i så fall? Är det spelarna som till hösten ska spela JAS, som ska få kvala, eller är det den gångna säsongens ålder som gäller? Blir det rättvist?

Om man ska ha kvalgrupper, dit det är fritt att anmäla sig, ska man ha någon form av rankingsystem  i kvalgrupperna? Tänkt om en kvalgrupp innefattar fyra lag som Partille, Pixbo, Lindås och Warberg, lag som oftast brukar tillhöra toppskikten i sina grupper. Blir det rättvist? Vem sköter isåfall ranking av lagen? Ska det baseras på föregående säsongs resultat?

Ni förstår, frågorna är många, svaren är få. En förändring kan behövas, det instämmer bloggen på, men på vilket sätt? Ska man fortsätta ha fri anmälning, men ställa större krav på ledare och föreningar? Kanske ha ett begränsat antal platser, där vissa lag får kvala in för att få deltaga?

Öppnar härmed upp för en diskussion, där idéer och tankar är fria att lyftas, då vi alla är delaktiga till hur vi kan nå en förändring. Såväl ni som vinner era matcher med 25-0, hur vill ni ha det? Men även ni som har det tufft, hur tror ni att det skulle kunna förändras?

//Rasmus

JAS Bloggen

Kommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.

Fler artiklar