Filip Eriksson är kanske ett okänt namn för många utanför Uppsalaområdet, men var så säkra, ni kommer inte missa killen. Eriksson, född 2001, springer runt med glasögon, böljande hår och gör succé i Sirius JAS-lag, där han redan nu klivit in i powerplay. Men vem är han? – Jag började ute i en ort, två mil norr om Uppsala, som heter Björklinge. Jag började spela innebandy när jag var fem år, men redan året efter började jag spela med de som var två år äldre, ett lag som var riktigt bra. Blanda annat vann vi Storvretacupen 2012 och vi lyckades även komma 5:a i SM, år 2013. Kort därefter valde de flesta att spela hockey istället och då valde jag att söka mig vidare och Sirius blev det naturliga valet, en klubb som tar hand om sina ungdomar. Nu går jag in på andra säsongen och jag stortrivs!

Eriksson har under de första sju matcherna gjort 11 poäng, men ser möjlighet att utvecklas. – Klart jag är nöjd, men det finns fortfarande saker som jag vet att jag kan göra bättre.

Född 2001 och ett par huvuden kortare än de flesta, vilket går att jämföra med Lockeruds Isak Stöckel bland annat, som visade att man kan nå U19 utan att vara välväxt, utan på ren kvalité. – Klart att JAS är en annan nivå, även om jag alltid spelat med äldre spelare, men tycker jag kommit in i det bra. Jag försöker ju bidra i anfallsspelet och där är det väl mitt skott och spelsinne som sticker ut lite, speciellt i powerplay blir jag väl ett hot med skottet.

Eriksson in Action.  Foto: Eva Ohlström.

Känner du någon press att leverera sett till din kunskap du har trots din unga ålder? – Jag har ju alltid varit en poängspelare och därför haft press på mig att göra poäng och leda laget, men det är en roll som jag trivs i, därför har jag inte sett det som något dåligt och jag gillar därmed att spela under så kallad ”press”.

Sirius har efter en svajig inledning, växlat upp, och placerar sig nu på en andraplats i B-gruppen. – Rent poängmässigt har vi startat ganska bra, men spelmässigt har vi långt kvar till vår högstanivå. Vi har jobbat hårt med försvarsspelet och det syns, för det sitter riktigt bra, men anfallsspelet kan förbättras. Överlag skulle jag nog ändå säga att starten är godkänd.

Du har många år kvar, känner du att du får utvecklas rätt i Sirius eller att det ”stressas” fram? – Jag tycker först och främst att utvecklingsmöjligheterna här i Sirius är oerhört bra. Från början så var min huvudserie HJ17, men nu när jag har fått förtroendet i JAS så det blivit min huvudserie. Även om jag möter spelare som är fyra år lire så anser jag inte att det har stressats fram någonting.

Men även för den unga talangen har inte vägen dit han är idag, varit helt smärtfri och haft sina dippar. – Jag bröt armen för ett par år sedan, när vi mötte Rasbo, där jag bland annat missade SM-steg ett, det är väl en av mina största motgångar. Där lyckades vi dock ta oss vidare, men jag missade ju även viktiga matcher i serien. Under tiden så satt jag på en träningscykel under varje träning för att hålla upp konditionen, självklart en väldigt dryg tid, men jag kom tillbaka på ett starkt sätt ändå.

//Rasmus