Den 28 juli år 2003 så föddes David Carrington i Kalmar där han varit bosatt hela sitt liv. Mamma Gunilla har aldrig varit särskild idrottsintresserad där istället pappa Magnus fastnade för en annan sport – handbollen. – Pappa var väldigt duktig handbollsmålvakt och om han hade varit lite tyngre (enligt sig själv) så hade han stått i högsta ligan, säger Carrington.

Just namnet Carrington med den engelskaklingande touchen har en naturlig förklaring där ett utländsk påbrå finns några generationer bakåt. – Min farmor kommer från Australien, där av efternamnet, men jag är själv född i Sverige Många brukar tro att det är engelsk och det hände en liten rolig sak för något år sen tack vare efternamnet. Englands innebandy landslag kontaktade mig och frågade om jag var intresserad att spela för dom, detta gick ju inte då jag inte har någon engelsk anknytning, annars hade jag lätt kört.

Innebandyn har funnits med sedan länge, även om det från början inte var den tilltänkta sporten att starta i. – Jag ville alltid som liten börja på ishockey, men fick inte det för mina föräldrar då jag var som en tändsticka. Så då började jag på innebandy vid åtta års ålder i Cl98 och kört i klubben hela livet.

Att till sist välja innebandyn och skippa hockeyn var ett klokt beslut. Det behövdes inte mycket för att att Carrington skulle fastna. – Jag tyckte det var väldigt rolig, jag gjorde något mål på första träningen sen blev jag helt fast. Jag började spela innebandy konstant efter det, jag kom hem efter skolan stod ute på min multiplan och bara körde. Vid 10 års ålder lärde jag mig zorra och det var det enda jag gjorde på planen, men jag fastnade för att jag är tävlings inriktad och var hyfsat duktig, men framförallt för att man fick ha bollen mycket mer i sin ägo till skillnad från fotboll.

Även om hockey inte blev ett stående inslag så har det funnits flera andra idrotter med vid sidan om, vissa mer oväntade än andra. Även om innebandyn alltid varit prioriterat. – I början så spelade jag likt många andra fotboll med, sen la jag av med det för jag tröttnade på att man fick röra bollen var 10:e minut, speciellt om man är målis då gör man inte mycket knop. Efter ett tag så började jag testa lite olika idrotter vid sidan av innebandy som t,ex hockeymålvakt, pingis och även minigolf men la av efter en vecka, men där gick jag mest för att man fick glass efter varje träning och sen hade jag kanske inte riktigt psyket för det heller, hahah. Min bror körde på rätt hårt med minigolf och tränade i något år, han kom 8:a på SM av åtta stycken, haha! Från 14 års ålder och framåt så har det bara varit innebandy för min del.

Det var också vid denna tidpunkt som han valde att satsa på sin idrott. CL som i det här fallet hade börjat etablera sig allt mer på ungdomssidan, främst via en bra 00-kull. – Det var vid 14 års ålder jag började snudda på att få vara med i cl98 s JAS-lag och pojkar födda 00. Jag har sedan 12 års ålder tränat med dom som var 3-5 år äldre i CL98 som Jonathan Karlberg, Kevin sandebäck osv och det har utvecklat mig mycket. Runt där 14-15 års ålder så började jag satsa hårt och framförallt gymma och gå upp i vikt då jag var väldigt smal.

Säsongen 18/19 så kunde Carrington trots att han var ett par år yngre än alla andra, få förtroende i JAS och förvalta det med. – Väldigt rolig och utmanande, men jag fick förtroende direkt från start och lirade i en förstakedja och powerplay och sen dess har det bara gått bättre och bättre. Men givetvis var det svår då alla var större starkare och snabbare, men jag tror ändå jag lyckades skrapa ihop någon pinne med.

Utöver det så fanns det ett annat stort mål på agendan – nämligen SDFSM. – Smålandslaget har väl givetvis spelar stor roll för karriären då det var där efter det började ta fart på allvar. Framförallt fick folk se tranan och förhoppningsvis flyger jag även nästa säsong i SSL med.

Tranan som han säger – målgesten som han blivit känd för och som retat gallfeber på vissa motståndare emellanåt. Just under turneringen var det som den uppstod. – Tranan började i andra matchen i SDF-SM. Jag brukar oftast göra väldigt mycket mer assist än mål, men i SDFSM gjorde jag mycket mål och då tänkte jag att en målgest måste skapas. Sedan körde jag en liten egen nisch på karate kids trana och sen dess har det bara flugits.

Han fortsätter – Folk tyckte väl mest att den såg rolig ut, men målgesten blev stor när jag gjorde mål på första touchen i sm-finalen och körde den för att sedan springa direkt tillbaka till bänken och sätta mig längst ner.

Finalen spelades mot en av de största favoriterna, Östergötland. Den vann man till sist på straffar där Hannes Nyström blev stor matchhjälte, men Carrington var den som stod för lagets första reducering. – Helt fantastisk, aldrig varit med om något liknande, något jag hoppas få uppleva igen. Det var väldigt stort efter som det var väldigt otippad och trots ett en mardrömslottning emot bland annat favoriterna Södermanland i kvarten och sedan stockholm i semin som enligt mig var totalt iskalla. Fattar inte ens hur dom tog sig dit så lyckades vi ta oss till final och vända den till straffar där Hannes gör det så fruktansvärt bra.

Även om det blev ett lyckat avslut just där så skulle till sist säsongen avbrytas. I det skedet hade dock CL åkt ut JAS, men lyckades även gå upp till division 1 efter att ha slutat på en andraplats i Smålands division 2-serie. – Det var givetvis väldigt roligt då jag och många andra fick kliva upp en division med våran moderklubb. Tack vare att jag då fick spela division 1 istället för 2 så utvecklades jag mer och på så sätt så blev jag även mer dominat i jas, om vi inte hade gått upp i division 1 så hade jag och många andra i Cl98 varit helt och hållet olika spelare än vi är idag .

Även om det blev en återuppstart under hösten när det såg ut som att pandemin hade lagt sig, så dröjde det bara ett par matcher in i serierna innan det på nytt stängdes ner (utöver de högsta serierna). – Har inte riktigt koll på de för det var ett tag sen, men tror att vi avslutade med att lyckas vinna mot hovslätt i sudden den säsongen vilket var magiskt med tanke på vilket fruktansvärt bra lag dom var på div 1 nivå.

En situation där många drabbades och fick se en hel säsong spolierad i princip. Carrington nyttjade dock uppehållet på bästa sätt. – Inte speciellt roligt alla givetvis, men samtidigt fick man tid till mycket annat och den använde jag till att bygga upp min fysik bättre.

Det var även under den här perioden han fick chansen i U19-verksamheten på ett regionsläger. – Jag var med på en samling i Jönköping förra hösten, men där presterade jag väldigt ojämt tyvärr höga toppar djupa dalar så det blev inget men det spelar mig faktiskt ingen större roll.

Därefter har han inte fått chansen någon mer gång i dessa sammanhan något som dock inte grämer han särskilt mycket. – Givetvis hade det varit roligt att vara med i U19 och jag själv tycker att jag borde fått chansen. Dessvärre gäller det att man presterar när det väl gäller på dom lägrena vilket jag inte gjorde och då kommer man inte med. Men det är inte så att jag känt direkt att jag missat något.

Efter att knappt ha spelat innebandy på en hel säsong så var det mycket som stod på spel inför årets säsong, 21/22 som precis avverkats. CL skulle göra sin första hela säsong i division 1 och det var även Carringtons sista JAS-säsong där man hade lottats in i en tuff grupp. – Mina förväntningar var väl att jag skulle försöka hjälp och bidra så mycket jag bara kunde i JAS och med att jag visste att jag skulle bli en väldigt viktig spelare, mitt personliga mål var att ta laget till innebandyfesten. Förväntningarna var väll att ta sig till festen, men det blev svårt när två av vara nyckelspelare var borta stora delar av säsongen.

Till festen gick man inte. Det speciella upplägget gjordes att man lottades mot ett lag från sin egen grupp – Växjö. Med avbräcken man hade så orkade man inte fullt ut och förlorade till sist med 8-3.

I divison 1 så skulle man ta en fjärdeplats och kvala mot suveräna Hovslätt som man inte lyckades rå på vilket var ganska väntat. För Carringtons del så noterades han för 45 poäng i division 1 och 73 i JAS. Två oerhört starka noteringar. – Givetvis är en säsong upp och ner hela tiden men trots det så har jag ändå lyckats göra poäng i nästan varenda match, i jas hade jag väll som mål att snitta tre per match personligen vilket jag lyckades med marginal att göra. I Div 1 så var målet två per match vilket jag också löste, så personligen så har jag lyckats väldigt bra denna säsong framåt, defensivt har inte varit lika bra och något som jag måste utveckla.

Vad känner du själv att du utvecklat under säsongen som gjort att du presterat på topp? – I JAS så är det väl framförallt att man var äldre än dom flesta och på så sätt fick ett övertag fysiskt som jag kunde använda för att komma förbi och skapa chanser. Sedan så har även min spelförståelse utvecklats en hel del. I division 1 fick jag en väldigt bra roll med mycket förtroende som ledde till att det blev en del poäng.

En som fått se hans utveckling från sidan är Johan Wittberg, som senaste säsongen varit en del av staben i CL98. Wittberg som har många år bakom sig i Kalmarsund har fått guida Carrington under säsongen. – Hans säsong har ju varit väldigt stark! Både poängmässigt, främst i JAS men även i Division 1. Dessutom är jag imponerad över att han kunnat behålla sin form över hela säsongen då han i princip varje helg spelat dubbla matcher, säger Wittberg.

Något som senaste åren blivit allt tydligare där att många lovande juniorer har haft svårt att ta klivet att bli seniorspelare och fortsätta sin utveckling. Något som Carrington ser ut att kunna klara av bra. – Han har ett otroligt driv som jag tycker är sällsynt bland unga spelare nu för tiden. Han tävlar jämt, både på träning och match, oavsett om det är uppvärmning, skottävling eller spel. Sen har han även en god fysik, han utnyttjar sin längd och räckvidd på ett bra sätt. Han har en väldigt fin klubbteknik och är duktig en mot en. Dessutom har han ett vasst dragskott. För att ta nästa steg och kunna lyckas i SSL så handlar det mest om att komma in i tempot och lära sig att värdera sitt spel, fortsätter Wittberg.

Efter den starka säsongen så rådde det ingen tvekan om att intresse från klubbar högre upp i seriesystemet fanns. Att stanna kvar i CL var ett alternativ, men som till sist valdes bort. – Tankarna fanns givetvis på att göra det men efter säsongen så började det komma erbjudande från olika SSL och allsvenska klubbar och då kände jag mig väldigt sugen på att ta nästa steg och fortsätta utvecklas vilket hade blivit svårt i division 1.

Till sist föll valet på en SSL-klubb, nämligen Linköping IBK som i konkurrens med flera andra klubbar knöt åt sig forwarden. – Jag var i kontakt med några olika men tyckte att det dröjde med avtal osv Linköping var snabba på att få fram en bra deal och dessutom en väldigt fin lägenhet. Dessutom så tyckte jag det verkade som en bra klubb för mig med chanser att få speltid då dom var lite tunnare på min position än dom andra klubbarna.

Ett lag som det också ryktades starkt om var Pixbo. Laget som fortsatt inte presenterat något nyförvärv och som missade Carrington också. – Jag var uppe i Göteborg snackade med deras sportchef och kollade runt lite på hallen osv. Dock så dröjde det med avtal och lägenhet hade dom inte spikat så därför valde jag Linköping.

Vad har du för förväntningar kommande säsong i SSL och Linköping? – Mina förväntningar är väl att jag ska försöka etablera mig och bli en startspelare. Vad gäller laget så är det att gå till slutspel såklart och sedan gå så långt som möjligt där.

Det återstår att se vad säsongen har att bjuda på. Hur många poäng kommer Carrington göra? Hur många målgester får vi se? 

//Rasmus