En av spelarna i truppen var Lerums Victor Johansson som däremot hade en annorlunda syn på uppladdningen och förväntningarna. – Ska vara helt ärlig och jag hade inte en jättebra känsla, positivt i att vi hade en bra trupp, men egentligen kändes det ganska oseriöst och vi hade egentligen inga bra förutsättningar. Tränare som kom sent till träningstiden utan bollar de första 10-15 minutrarna. Så hela ledningen och initiativet ovanifrån kändes väldigt oproffsigt. Träningstider som var 20.30-22.30 i Sveriges sämsta innebandyhall satte också ett väldigt dåligt avtryck till oss spelare. Men försökte fokusera på truppen och vår egna prestation, säger Johansson.

Johansson som blev utsedd till Sveriges största talang födda 2004 av Innebandymagazinet har även hunnit göra sig ett namn i Allsvenskan. Förväntningarna på honom var enorma och att han skulle leda sitt lag. – Ja press skulle man absolut kunna säga men det är ingenting jag lägger vikt på. Visst man kan trycka på att min prestation absolut inte var där den skulle vara, men om man kollar matcherna och ser hur vi spelar innebandy under dessa dagarna är det egentligen inte konstigt att det kanske inte gick bättre. I ett anfallsspel där syftet har varit att skapa målchanser direkt utan att varken trycka ner motståndarna eller få dem att förflytta sig ger oss absolut inga bra förutsättningar att göra en massa poäng. Men vill folk tro eller anse att det är pressen som gjort detta så kan de absolut få tycka de.

Man inledde med att möta Västernorrland med en hel del Sundsvallspelare i truppen. Då man spelade i en fyrlagsgrupp blev varje match än mer viktig och att man förlorade med 3-2 i den första var ingen optimal start. – Ja i första matchen möter vi ett extremt taggat Västernorrland som springer och sliter som djur. Alla kändes extremt taggade där jag anser att juste det blev vårt fall. Vi var övertaggade och spelade i de mesta för oss själva. Visst vi hade vissa bra kombinationer och bra prestationer, men tycker inte vi gör en bra match. En extremt svängig match med mycket känslor. Som jag skrev tidigare så var vårt anfallsspel extremt enformigt och lätt att läsa av så i det stora hela hade det bra koll på oss. Vi kanske var de bättre laget men vi brister för mycket i det stora hela och det blir vårt fall.

Efter den inledande förlusten blev match två än viktigare. Även om det inte var felfritt så kunde man ta tre poäng och vinna med 5-2. – En ganska så långsam match där vi är spelförande hela matchen. Tycker att Gästrikland är ganska dåliga och det borde verkligen bli mer än 5-2. Däremot är det egentligen inte jätte konstigt. Som tidigare nämt är det ganska enkelt att läsa vår spelidé och Gästrikland lyckas ändå hålla oss borta i stora delar. Vi har absolut lägen att göra flera mål, men det är inte en vacker innebandy vi spelar så det är det som resulterar i varför.

Med tre poäng på två matcher så behövde man just en seger i den sista när man mötte Skåne. Skåne däremot kunde spela på krysset vilket skulle visa sig bli utfallet då man via en sen kvittering säkrade en poäng och andraplatsen i gruppen. – Skåne är väl egentligen den ända matchen hittills vi fått igång vårt anfallsspel där vi totalt kör över Skåne i första perioden och skapar mycket lägen och leder därför välförtjänt efter första. I andra perioden ändrar båda lagen gameplan och de sätter en ganska hög press som jag ändå tycker att vi löser bra i den första perioden, men vi ändrar gameplan och det känns som att vi i princip spelar försvarsspel innan vi ens tappat bollen. Vi går ner med 3-4 spelare hemåt för att ”safea” vilket leder till att vi tappar anfallsspelet helt vilket var något som funkade svinbra i första perioden. Detta ger Skåne energi och dem börjar ta över matchen mer och mer. Med en eller två minuter kvar av matchen spelar vi 5 mot 6 och gör det i en rak och extremt passiv 2-2–1. De kan utefter de spela runt oss hur dem vill och kan skapa flera övertag med 3 mot 2 or och 2 mot 1or mot våra spelare. Vi täcker inte ner skotten som leder till deras 3-3 mål. Där vi efter detta aldrig lyckas trycka in 4-3 målet.

Då man slutade på fyra poäng så resulterade det i en tredjeplats och man missade alltså slutspelet. Istället fick man göra upp om placering 9-12. I första placeringsmatchen mötte man Västergötland där man blev relativt överkörda och förlorade klart till sist. – Ja matchen mot Västergötland var extremt jobbig. Vi hade tidigare under dagen spelat Skånematchen och då även åkt ut ur turneringen vilket gjorde att vi var ganska förstörda till Västergötland matchen. Energi öst och en bedrövlig match på vår sida gav Västergötland en välförtjänt vinst. Vi hade vissa stunder i matchen där vi hade bra tryck men pga att vi inte kändes närvarande blev matchen som den blev.

Hur är det att spela en sådan placeringsmatch egentligen? – Nej självklart känns det bedrövligt och kände att jag var helt under isen. Förstörd efter Skåne och hade egentligen ingen motivation att spela så vinst hade självklart varit skönt. Men har släppt den betydelselösa matchen så nu i efterhand känns det lugnt.

Efter den förlusten så skulle man spela ytterligare en match. Då mot Örebro där man skulle göra upp om vilka som skulle ta 11:e platsen. Där vann man med 8-4 och tog just 11:e platsen. – Matchen mot Örebro var likt Västergötland väldigt energi fattig. Matchstart 08.00 och sega ben hjälpte verkligen inte till. Men Örebro som var ganska så dåliga hetsade igång oss hyfsat bra, mycket tjöt och hets från gubbarna gav oss en viss motivation. Men vinst i matchen var viktigt för oss för att kunna ta med oss något från resan så det blev ändå ett hyfsat avslut.

Du stannade på sex poäng – hur nöjd är du med din egen prestation? – Inte jättenöjd med min prestation känner att jag egentligen aldrig kom upp i min vanliga nivå så det var tufft såklart. Har ändå försökt att sprida energi och visa vad jag går för men tycker det har varit extremt svårt med det förutsättningar jag haft.

Han väljer däremot att lyfta två andra spelare i laget som han tycker gjorde bra ifrån sig under turneringen. – Jag skulle vilja nämna två spelare, William Andersson och Odin Sundström. Vår målvakt och William som blev bäste poänggörare internt. Odin som spelade med ett extremt lugn i målet och räddade oss många gånger i matcherna. Oturligt nog fick han ont i sin armbåge och fick spela med det de mesta under turneringen så extremt stark insats. William har presterat riktigt bra och vunnit flera matcher åt oss med hans fina teknik. Så valet blev ändå ganska enkelt.

Sedan flera år tillbaka har Västsvenska haft svårt att prestera fullt ut trots att man vid ett par tillfällen haft riktigt starka årgångar. – Nej men likt våra förutsättningar så antar jag att det varit ganska liknande i dem tidigare åren. Så skulle anse att det är den största anledningen. Förra året hade man däremot ”Balo” som tränare som vi alla i Lerum vet är en extremt bra tränare och det året tror jag den största anledningen är på grund av  förutsättningarna, men man hade inte heller den bästa truppen. Men i övrigt så tror jag det handlar om förutsättningar och ledning.

Snart spelar ju 05:erna – vad tror du om deras chans att ta guld? – Oj svårt att säga, men med tanke på hur vårt SM såg ut där jag skulle anse att vi har en bättre trupp än vad 05: orna kommer ha så känns det kanske lite för långt bort. Samma ledning och antar att det är samma förutsättningar så just därför tror jag inte det. Men jag hoppas och tror att 05:orna kommer göra det extremt bra!