”Ett rejält VM-år väntar, något som ser ut att bli ett nyckelår för den sport som stått och stampat under så många år men som så smått började ta steg framåt. Sen kom pandemin, många har använt tiden som blivit över då annat ställts in till att förbättra och göra sin egen verksamhet proffsigare, andra har sett pandemin spoliera det fina arbete som redan gjorts. Vi hoppas på en säsong med fyllda hallar, besvikelser, glädjerus, intäkter, diskussioner: vi hoppas att säsongen ska vara intressant. I stort sett först ut har vi killarnas U19-VM, en generation svenska spelare som tagit rejäla kliv de senaste åren, efter att länge stått i skuggan av den statistiskt sett historiskt bra 00/01-generationen, ska försöka bryta en dyster trend av finalförluster.

Min uppfattning är att innebandyns U19-VM står sig starkt intressemässigt, få andra sporter ser hur juniorlagen attraherar så mycket intresse i relation till seniorerna. Det är något av det finaste vi har inom innebandyn; oavsett om det gäller Dam, Herr, Senior eller Junior så är intresset relativt jämnt. Innebandyn måste fortsätta värna om det samtidigt som vi inser att det finns ett jobb kvar att göra (Mer om det finns bland annat i Lasse Granqvist sommarblogg på Innebandymagazinet).

Nu till poängen: vi har alltså ett U19-VM som attraherar ett stort intresse, ett intresse som bland annat byggts upp av ett starkt juniorsystem med framgångsrika format för SDF-SM och JAS och där den här bloggen i högsta grad varit bidragande. Till denna intressanta turnering släpps en trupp, en trupp full av enbart skickliga, ambitiösa spelare som förtjänat den här chansen. Utanför den truppen finns alltid ett antal som ett mindre eller större antal kommer tycka och utrycka borde varit med. Så kommer det alltid fungera i en landslagsverksamhet. Varje gång en person utrycker en åsikt om truppen så sker ett engagemang, engagemanget är en typ av intresse, kanske den finaste typen av intresse vi har. Vi måste alltid komma ihåg hur vi utrycker oss men vi måste alltid få utrycka oss.

När fotbollslandslaget släpper sin EM-trupp 2021 så diskuteras den. Inte bara av nättroll på twitter utan av profilerade skribenter på våra största sportredaktioner. Det dem gör bör klassificeras som journalistik där dem bland annat innehar uppgiften att granska; i just detta fall en förbundskapten som genom ett förbund avlönas av den stora allmänheten, samma allmänhet som frekvent läser dessa texter. Om än i mindre skala ser det likadant ut i innebandyns sits; vi har ett förbund, finansierat av dess medlemsföreningar och därigenom alla oss spelare, ledare, publik och funktionärer. Genom att inte tillåta denna kritik eller iallafall vinkla bort den så kraftigt att den inte syns så skapar vi två problem som gör att vi kommer väldigt snett på det:

1. Vi granskar, ifrågasätter och diskuterar inte hur de resurser vi pumpar in i förbundet används.

2. Vi missar det intresset som skapas av diskussionen kring saker som dessa, för helt ärligt, hur många av oss hade följt innebandyn utan den diskussion den innebär?

Självklart ska vi skilja på Junior och Senior men det gör vi genom sättet vi diskuterar, inte genom att inte diskutera.

En förbundskapten kommer alltid vara föremål för granskning, speciellt i en sport som innebandy där förväntningarna är och alltid kommer vara guld. Min övertygelse är att varje förbundskapten som tillträtt i våra landslag har förstått det innan dem tagit sig an uppdraget. Markus Puskala kommer från två raka VM-finaler där hans lag blivit kraftigt utmanövrerad. Vad det beror på är jag alldeles för oerfaren för att avgöra även om jag alltid kommer ha mina teorier och åsikter, dem skapar ju trots allt intresse. Vad vi däremot med säkerhet kan svara på är att Puskala i sin roll som förbundskapten kan hantera kritik.

Så vi behöver nog inte vara så oroliga, vi kan diskutera vidare och fortsätta skapa intresse för denna sport. Alltid med huvet på skaft och med en tanke på hur det vi skriver kommer tas emot men om den värsta kritiken lyder: ”finns inte en ursäkt i världen att han inte är med i u19-landslaget.” ”för mig väldigt konstigt.” ”En rollspelare som hade gjort jobbet oavsett vart han spelade.” Då kan vi nog fortsatt stå rätt trygga. //Oliver Kriström”