Spelaren vi pratar om är Lucas Bernhardsson, född 1999 som varit trogen Jönköpings IK under hela sin karriär vilket är förståeligt med sin familjebakgrund där både pappa och storebror varit eller är aktiva. JIK som med årgångarna 95-96 började skörda enorma framgångar i JAS, något som sedan skulle fortsätta. – Pappa och hans bröder har startat klubben och det har således blivit naturligt att jag spelar min innebandy här. Självklart kollade man mycket på 95/96-spelarna. Oscar Almgren, Hannes Blomkvist och Joel Birging var spelare som dominerade och som man såg upp extremt mycket till på den tiden. Men man såg att det fanns flera duktiga spelare också i andra utvecklingslag i klubben som man följde med stort intresse. Min käre storebror som är född -96 spelade ju i de utvecklingslagen innan han med all rätt la klubban på hyllan, så det blev ju att man kollade på alla möjliga JIK-ungdomsmatcher, säger Bernhardsson till bloggen.

För Bernhardsson del så kom han tidigt in och säsongen 14/15 när Jönköping tog guld i JAS-klassen när Festen avgjordes i Kalmar, så var han själv med och spelade hem ett guld i USM-16 klassen när JIK tog en dubbel. – Det var ju verkligen ett ”se och lära”-år men det var nog viktigt att få vara med och se hur man själv och andra agerar när allt ställs på sin spets i tävlingssammanhang. Det var ju egentligen första gången som man tävlade på riktigt. Det är svårt att värdera hur mycket det har hjälpt mig, men det finns inget negativt med att samla på sig rutin.

Säsongen efter så klev Bernhardsson upp i JAS och även om han gjorde en hel del poäng i olika serier, så snittade han ett poäng per match med 11 totalt i gruppspelet. Väl framme på Innebandyfesten sen blev det hela tio poäng vilket tyder på en fin utveckling under året som var. – Det var första säsongen på gymnasiet och vi fick in en hel del spelare utifrån som gjorde att vårt P16-lag blev väldigt slagkraftigt. Vi tog ju oss också till innebandyfesten i P16-klassen och väl där så var huvudfokuset på P16-SM. Dock åkte vi ut i semifinalen mot KAIS Mora, vilket gjorde att vi kunde fokusera på JAS efter det. Sen hinner man sällan stanna upp och reflektera över hur mycket man utvecklas under säsongen, men jag tror att jag utvecklades mycket den säsongen tack vare den utbildningen i innebandy som vi fick på gymnasiet.

Man tog det året ett guld och så även året efter, vilket betydde att man tog tre raka JAS-guld och hade året dessförinnan med 95:erna ett silver innan en finalförlust mot RIG. Utöver det hade man ett guld, ett silver och en fjärdeplats i USM-klassen. – Vinner man SM-guld tre år i rad så är det klart att man behöver ha en del stolpe in. Det var ett år som vi var illa ute mot Lockerud och ett år som vi var illa ute mot Nykvarn – detta redan innan innebandyfesten. Två av åren vinner vi ju SM-semifinalen på övertid. Men på något sätt kändes det alltid som att vi skulle vinna, oavsett hur illa ute vi var. Oavsett hur älskvärd José Mourinho än må vara så är man ju trött på tjatet om vinnarkultur men det känns verkligen som att det är det bäst lämpade ordet för att beskriva hur de här ungdomsåren var.

Det är alltså lite mer än två år sedan Bernhardsson gjorde sin sista JAS-match och turneringen är inne på sin tredje generation efter honom och kan därmed ha ett annorlunda utseende. – Sista året var ju 2018, så det har ju gått drygt två år sen vi spelade JAS. Det är svårt att veta hur JAS-intresset ser ut nu för tiden. När man var mindre så älskade man ju att kolla på alla matcher och följa alla serier på ett helt annat sätt än vad man gör idag. Det enda som jag hör från JAS är väl egentligen genom min bror som är tränare för JIKs JAS-lag. Sen söker inte jag med ljus och lykta efter JAS-resultat på kvällarna men jag tycker nog att man borde behållt enkelmöten för att behålla värdet i varje match. På den tiden kändes det som att något lag lätt kunde skrälla över 7-8 omgångar och ta en tredjeplats och således hamna i slutspelet, men nu känns det som att ”favoriterna” alltid tar sig vidare för att de blir för tunga över 14-16 omgångar. Det tog man ju bort redan innan min tid, men charmen försvann väl litegrann för de neutrala åskådarna i och med den förändringen.

Under sin tid i JAS så gjorde även Bernhardsson en resa i seniorspelet där han klev ifrån divison 3 och 4 till division 1 och 2 och så småningom SSL. En resa som han tycker förenklades tack vare de positiva tongångarna i juniorspelet. – Den övergången underlättade eftersom det var många som tog det steget. Många i mitt lag idag var ju med under JAS-åren och sen är det kryddat med lite äldre spelare och några utifrån. Man känner alla väldigt väl och det blev ingen stor omställning när det kommer till omgivning. Sen går det ju inte jämföra den innebandyn som vi spelar idag med mitt lag kontra den innebandyn som vi spelade i JAS. Men så är det väl i alla sporter, ju längre upp i systemen du kommer desto mer taktik blir det och innebandyn/SSL är inget undantag.

Efter de fina åren så har JIK haft två ”tuffare” år. Mer än godkända i mångas ögon då man med 00:erna nådde andra playoffrundan och under fjolåret hade man på nytt en playoffplats innan säsongen bröts. Att man på nytt ska nå samma framgångar som tidigare tror Bernhardsson är rimligt, men svårt att sia om. – Det är svårt att säga. Jag vet att vi är en enorm klubb med många medlemmar och ungdomsspelare. Det är så kul att flickor och pojkar vill spela i JIK och jag är helt säker på att det finns ett gäng diamanter som kommer att bli grymma för JIK i framtiden, men när nästa guld blir har jag som sagt svårt att säga. Kanske redan i år? Det finns ju helt klart bra spelare i den åldern nu, vi får väl se hur tränaren får ihop det när det drar igång igen.

Med tanke på att Jönköpingsområdet har tre lag i SSL numera och underifrån ett Hovslätt som knackar på dörren till Allsvenskan så råder det hård konkurrens om spelarna och att kunna fostra och lyfta fram egna produkter blir därmed än viktigare för att kunna bibehålla en elitverksamhet av hög kvalité. – Det har ju varit vår filosofi i många år, att producera egna talanger. Jag hoppas verkligen att det kan fortsätta framöver, men sån utdelning som vi haft de senaste åren kan vi nog inte förvänta oss. Det har verkligen varit extremt många som har kommit underifrån och in i SSL. Sen ska man inte sticka under stolen med att tappet av Niklas Pålsson var tungt för hela föreningen. En riktig eldsjäl som verkligen försökte få ihop ungdomslaget och A-laget på ett sätt som väldigt få kan. Jag kollar fortfarande på Helsingborgs trupp och undrar hur han får ihop det så bra. Han är SSLs bästa tränare och ledare och det var verkligen synd för föreningen JIK att han inte ville bosätta sig i Jönköping.

Under sina år har Bernhardsson spelat med massvis med spelare, men det finns en som han gärna lyfter fram – en spelare med en spelförståelse utan dess like som numera återfinns hos rivalerna Mullsjö AIS. – Gustav Johansson. Såklart. För mig är han alltid topp 10 av forwardsen i SSL. Får han hålla sig skadefri så tror jag inte att Mikael Hill kommer vänta allt för länge innan han lyfter luren.