Svensson som kom till Jönköping från Östra SK och gjorde debut i JAS säsongen efter. – Det var absolut en stor skillnad från pojklagsserierna, eftersom JAS kändes mer seriöst och den första ”riktiga” tävlingen som pågick över en hel säsong. Jag tror också att övergången från vanligt seriespel till jas gjorde det möjligt att satsa lite mera för de som ville ta innebandyn lite mer seriöst, säger Svensson till bloggen.

Han var som sagt med när JIK hade en grym framgångsperiod under flera år med kullarna från 94 till 98 egentligen, där han själv var med och tog tre medaljer. Vad var då framgångsreceptet? – Helt klart gruppdynamiken. Det sista året, när vi blev mästare, innehöll till stor del vänner man umgåtts med nästintill dagligen under flera års tid. Det gjorde såklart allting betydligt roligare, och en stor morot till att avsluta säsongen på bästa möjliga sätt. Man får inte heller glömma bort all den kvalité som funnits i JIKs ungdomslag under de åren, men också efter det.

De duktiga juniorerna hade utöver spel i JAS, även speltid i klubbens A-lag som då placerade sig i Allsvenskan. Två helt olika matchmiljöer där båda självklart var givande. – För vår del så var det såklart väldigt roligt med jas, men samtidigt spelade vi i allsvenskan med A-laget. Så jämförelsen är inte helt enkel att göra, med tanke på att spel i näst högsta ligan för en 18-åring lockade väldigt mycket det med.

Svensson hade som sagt ett imponerande poängsnitt åren igenom, men tror inte att det alltid är en ”specifik” typ av spelare som gör poäng överlag sett till hans spelstil. – Nej, jag tror nog inte spelstilen betydde så värst mycket. Jag fick mycket speltid, många bra lägen och flera lag var betydligt sämre än oss vilket absolut spelade in på poängsnittet. Dock finns det väl säkert en fördel med att vara snabb som forward i den åldern, då variationen i träningsmängd och kvalité är stor mellan olika föreningars jas-lag.

Efter Jönköping så landade Svensson i Ledberg och divison 1. Även det en förening som senaste åren slagit sig fram ordentligt och som lyckats göra fina resultat, trots att man gång på gång tappat duktiga spelare till RIG, Sanda och Falun. – De har, precis som vi hade, en bra grupp med spelare som spelat med varandra länge och även fått chansen i A-laget. Det gör, enligt mig, väldigt mycket att få träna och spela med ett a-lag redan under juniortiden. Även ledarsidan runt Ledberg har varit en stor del i den framgången.

Du har ju spelat med massvis med unga killar i både JIK och Ledberg, vem är den bästa du spelat med? – Joel Birging i JIK utan tvekan! Han var alltid bäst, från att vi började spela JAS och tills han lämnade efter guldet! I Ledberg har Emil Jacobsson alltid varit bra, och jag tror han kommer vara nästa säsongs MVP!

Svensson är nu alltså tillbaka i Jönköping och SSL efter tre år i Ledberg där han snittat runt 40 poäng per säsong i tre år. Han får frågan kontra sitsen som många juniorer hamnar i, där man kanske under sitt sista JAS-år tvingas välja mellan ett starkare JAS-lag eller en bättre seniormiljö och vad han tänker. – Jag ser ingen anledning till att kasta bort sin sista juniorsäsong för att spela seniorinnebandy i en annan förening. Men samtidigt vet jag själv hur kul och upplyftande det är att få spela på seniornivå som ung. Jag har därför inget jättebra svar, men man behöver inte skynda upp i seniornivå. Chansen kommer tids nog!

I övrigt, om du följt jas, finns det något du tycker borde förändras eller ses över?

– Jag själv spelade ju under tiden när det bara var semifinal och final under festen, vilket gav en otrolig kvalité på matcherna och en riktig finalkänsla! Kan inte uttala mig helt säkert om hur det är nu med gruppspel osv, men jag hade nog uppskattat det tidigare formatet mer.

//Rasmus