Dag två inleddes med en stabil frukost, två pannkakor med sylt och nutella med en efterföljande Monster White. Pappa Hedstål däremot har nog svart bälte i frukost, jäklar vad han kan käka mackor!

Morgonmatch mellan RIG-Ledberg där det blev en ren gruppfinal som kanske inte var räknat med på förhand. RIG valde att vila sin förstafemma samt Crona i målet där Ledberg valde att mönstra tre fulla femmor.

Första perioden innehöll en hel del chanser där både Eivin Schelin i RIG-målet och Malte Tjerngren i Ledbergs mål stod för flertalet fina räddningar samtidigt som det missades en del också. RIG fick chansen i powerplay, men ett ganska svagt sådant.

I period två så dröjde det enbart dryga minuten innan Robert Cheesman (Innebandysveriges bästa namn) slog in en retur och direkt öppnade matchbilden sig. Ganska talande att RIG precis i sekvensen innan hade missat ett öppet mål. I nästa powerplay som RIG fick så gick det bättre, då hade man även skiftat in en extra leftskytt i form av Albin Hedstål och direkt hittade man rätt när Fabian Lindbäck slog in en retur framför målet. Bytet efter presenterade en av Sveriges mest lovande 03:er sig när han vände runt i slottet och nöp snabbt. Det är alltså Melker Hemmingberg vi pratar om. Ledberg skapade sig momentum och RIG hade svårt att skapa det riktiga trycket. De chanserna som istället uppstod var klara sådana när man verkligen spelade igenom hela zonen. Med drygt 10 minuter kvar så valde RIG att växla in den fruktade förstafemman, men det hjälpte inte när en av matchens bästa spelare, Timmy Lindkvist satte fort från egen zon och tillslut tryckte in en retur framför målet. RIG i gungning och inte ens förstafemman fick något tryck då det blev sönderryckt med utvisningar och liknande. Under matchens sista två minuter när RIG spelade 6 mot 5 så hade man flertalet kvalificerade lägen, men skärpan fanns inte där riktigt. Ledberg vann välförtjänt i slutändan och visade än en gång att man håller hög klass. Extra plus till målvakt Tjerngren samt Timmy Lindkvist som jag inte sett som back tidigare, men som stod för en oerhört bra insats.

Match två för dagen blev Växjö-Falun, en direkt avgörande match mellan vilka som skulle ta andraplatsen bakom Pixbo som via inbördes redan vunnit gruppen. Växjö började klart bäst och skapade flest chanser från start. Falun hade egentligen bara någon bra målchans under de första 15, men därefter började man få lite tryck, framförallt på Växjös andra samt tredjefemma. Självklart så kunde då Växjö göra både 0-1 och 0-2, där det andra målet var en fin individuell prestation av Kasper Qvarfordt. Fortsatt oförstående att Falun rullar på tre femmor offensivt när man har Sveriges bästa 01:a i laget som egentligen borde ha dubbelt så mycket speltid som alla andra när det ska avgöras såhär. Malte Danielsson stod för ett par bra räddningar i Falunmålet ska tilläggas!

Inför den andra perioden gjorde man vissa förändringar, där Falun bland annat tryckte upp Emil Kalentun som center bredvid Malte Lundmark för att skapa tryck. Man fick chansen i ett powerplay, ett svagt sådant och det var istället ett slumpmål som kom i bytet efter som gav Falun energi. Man matchade förstafemman hårdare och självklart så kunde Malte Lundmark kvittera när han promenerade fram på högerkanten och hittade vänstra krysset. Växjö hade då varit ruggigt nära en 1-3 ledning bara sekunder innan med ett skott i stolpen. Inte helt oväntat så tog Falun målvakten och spelade 6 mot 5 och självklart så står Malte Lundmark på borte sidan och rakar in 3-2 och fullbordar vändningen och avancemanget för Falun. För min del så tycker jag att Växjö gick ner något i tempo i andra och bjöd in Falun. När man väljer att försvara sin ledning på det sättet, så blir det svårt att ”växla upp” när man väl behöver göra mål. Samtidigt så är man bara en stolpträff från att göra 1-3 och egentligen punktera matchen.

Följde upp med lite USM, Ingarö-Aspen (Lerum), samt en slutperiod av Sundsvall-Växjö. Aspen var egentligen klart bättre över två perioder, men sista blev något mer nervig där Noah Johansson 4-1 mål i powerplay var det klart psykologiskt tunga målet. Att favoriten Sundsvall skulle få stryk mot Växjö var inte tippat, där jag personligen tyckte att Sundsvall så relativt trötta ut och även plockade målvakt alldeles för sent (alternativt att en större desperation överlag hade behövt komma tidigare). Växjö fick väldigt många kontringar och såg överlag tempostarka ut.

Ledberg-Falun på schemat i första semin smällde högt med tanke på att det var två ganska ”oväntade” lag att ta sig dit just. Då speltiden ökar till 3×20 effektivt i slutspelet så startade båda lagen ganska väntat på tre femmor. Cheeseman visade klass tidigt, rundade sin back som en kona och la in bollen ganska enkelt. Även om William Ekbladh kunde kvittera så kunde sedan Ledbergs 03:er presentera sig där först Samuel Dahlberg Demir lite turligt fick in 2-1, innan Melker Hemmingberg hittade borte krysset med en stenhårt skott. Ledberg hade mycket boll och ledde matchen klart rättvist.

I den andra perioden fick matchen en scenförändring deluxe när först Alexander Lind slog in 3-2 reduceringen på bortre, Malte Lundmark kvitterade på ett halvvolley skott på sin sida, firma Sellberg/Landgren snodde bollen högt och nätade och till sist Emil Kalentun i powerplay. Från 3-1 underläge till 3-5 ledning på drygt 10 minuter. Ännu starkare då av Ledberg att leta sig in i matchen där man fick lite hjälp på traven då ett av de två powerplayen var väldigt tveksamt. Melker Hemmingberg hittade krysset för andra gången i matchen och Isak Badic slog sedan in kvitteringen i spel 5 mot 5 efter en fin spelsekvens där Joel Ehnö spelade fram. En riktigt underhållande period i slutändan! Anton Månsson i Faluns kasse stod för flertalet fina räddningar.

I den tredje så gick båda lagen väntat ner på två femmor och tryckte på. Första 6-7 minuterna så hade båda lagen chanser för att göra mål, men det dröjde drygt sju innan Isac Eriksson mycket läckert lirade fram Malte Lundmark som rakade in ledningsmålet. Hemmingberg var sugen på mer han med och prickade stolpen i bytet efter där även Isak Badic bjöd på sköna dragningar. Till sist var det Malte Lundmark då han även gjorde två efterföljande mål och sköt Falun till final. Det ska tilläggas att det är många spelare som steppar upp och står för fina insatser, spelare som kanske inte är lika namnkunniga. Spelare som Isac Sellberg, Edward Hillbom, Alexander Lind, Isac Eriksson och flertalet andra.

Kvällens sista match var höjdpunkten, den mellan RIG och Pixbo, en repris på fjolårets final och den som bloggen hade tippat som final i år också. Även här började lagen på tre femmor och tempot var högt. Domarnivån var ojämn och utvisningarna föll där RIG kunde kvittera i just den spelformen via Hampus Ahrén där Pixbo hade tagit en tidig ledning i perioden.

I period 2 så kunde Ahrén glida igenom på nytt i boxplay när Pixbo slarvade med att skjuta i täck i eget powerplay och efter den sekvensen kändes det som RIG tog över, kom upp till 1-4 och Pixbo hade inte riktigt svar på det. Svaret blev i alla fall att man gick ner på folk och fick in en reducering när Filip Wramdemark grisade in bollen framför kassen. Det ska tilläggas att Pixbo även blev blåsta på en solklar straff i slutet av den här perioden. Om det mot all förmodan inte skulle vara straff så är det en utvisning. Vad fick man? Frislag.

Period tre fortsatte i högt tempo, en hel del sekvenser med mycket spring och egna initiativ där Albin Hedstål ett par gånger flög fram över hela planen med blandade resultat. Ju längre perioden gick, desto mer grinigt blev det och domarna satte sig själva i svåra situationer gång på gång. Man tog en utvisning på Victor Wettergren som knappt var ett frislag, men när Jesper Wallström blir knätacklad under matchens sista två minuter och borde ha med sig minst en tvåa och kanske något mer, då blir det ett frislag. Under Wettergrens utvisning så passade Pixbo på att reducera, lite symboliskt då man under de tidigare två powerplayen varit svaga och när man får chansen via en billig utvisning, så nätar man. Närmare än så kom man inte i slutändan. Känslan är att det som är Pixbos styrka, även blir deras fall lite. Man har en enorm bredd, har tre riktigt bra femmor och ett par ersättare på bänken som kan göra precis samma jobb som de som spelar. När det väl ska avgöras så hade man i den här matchen, ingen som kanske riktigt klev fram och verkligen tog tag i det fullt ut. Gustav Andersson tycker jag var klart godkänd och man försökte från ledarhåll testa olika spelare, olika konstellationer, men fick ingen riktig utdelning på något egentligen. Jämför det med RIG där Hampus Ahrén, förutom sina mål, bidrog med ett försvarsspel, att döda tid med boll, att ta varenda löpning och mer därtill. Enorm i den här matchen tillsammans med flera andra.

Imorgon väntar finaler, högintressant och vi hoppas på bra tryck när hemmalaget Växjö tidigt i USM-klassen möter FBC Aspen.

Reflektioner från dag 2:

• Känslan är tyvärr att domarnivån är för ojämn på många håll och att det blir svårt att veta vart nivån ligger emellanåt. Vad är direktiven? Något de varit extra heta att blåsa för är fasthållningen för bollförande spelare.
• Marginalerna är små – Falun var 23 sekunder från att åka ut i gruppspelet. Istället spelar man final imorgon. Marginaler, bra utdelning, träff på rätt spelare. Det som behövs och det är inte alltid bästa laget som gäller.
• RIG:s förstafemma är såpass oerhört dominant, kommer någon kunna stoppa dem?

Foto: Christoffer Sturesson.

//Rasmus