Maja Karolina Viström växte upp i ett mindre samhälle som heter Mellansel, beläget tre mil nordväst om Örnsköldsvik som även är födelseorten. Samhället är egentligen mest känt för sitt tempererade utomhusbad med tillhörande camping och den största industrin är Bosch Rexroth AB som tillverkar hydrauliska drivsystem. Tillsammans med pappa Patrik, mamma Anna och så småningom lillasyster Agnes har familjen rakt igenom haft ett intresset för bollsport åren igenom. –  Jag är uppväxt i en väldigt aktiv familj som tycker om att idrotta, främst med bollsporter. Jag har hela mitt liv spelat bandy på rasterna och till slut tipsade mina föräldrar mig om att prova spela innebandy i ett lag och sen dess är jag fast, säger Viström kring föräldrarnas påverkan under uppväxten.

Ingen av föräldrarna har själv varit aktiva inom någon förening som spelare utan det har förekommit på andra sätt. – Både pappa och mamma spelade mycket på fritiden då.

Första laget som Maja testade på med var ett Örnsköldsviklag där det fanns en naturlig förklaring varför det blev just detta laget. – Min första innebandyträning gjorde jag i Gullänget-Kroksta IBS F02 eftersom min kusin spelade där.

Detta var säsongen 2012/2013, då Maja hade hunnit bli 11 år och har klara minnen sedan den gången. – Att jag inte kunde några regler överhuvudtaget och att ingen sa till mig när jag gjorde fel, hahah. Jag kommer ihåg att jag lyfta på klubborna som i hockey och tog bollen mellan benen medan dom täckte bollen längs sargen. Sen var det otroligt roligt såklart.

Den första sporten som dock kom in i ynglingens vardag var fotbollen som testades redan tidigt. – Jag började spela fotboll i Mellansels IF när jag var fem år.

Via fotbollen sedan så kom faktiskt även innebandyn in på ett naturligt hörn i ett gott syfte. – Min pappa höll tidigare i lite innebandy för vårt fotbollslag på vintern för att vi skulle hålla igång när fotbollssäsongen var över, men det var bara för det var kul.

Det rådde dock ingen ”konkurrens” mellan de båda sporterna utan det fanns en glädje i dem båda. –  Just då tyckte jag att båda var lika roliga och min plan var nog bara att spela båda så länge jag kunde och tyckte att det var kul.

Redan under sin första säsong inom innebandyn så fick Maja testa på spel med de som var både ett och två år äldre. En något blygsam Maja tror sig veta varför hon fick chansen. – Tycker inte om att skryta ,men tror att de berodde både på ont om folk och lite talang.

Säsongen efter så kan man i IBIS notera hela 79 gjorda poäng på 26 spelade matcher. Även om poängen inte säger allt så är det klart imponerande siffror där hon på nytt spelade matcher mot de äldre. Att talangen fanns visste många, men självklart var det en kombination med att ha intresset och viljan att utvecklas. – Första året var lite mer prova på och komma in i laget, medan det lossnade under andra säsongen. Jag skulle också vilja påstå att det är mycket träning bakom den ”talangen”. Det finns inga genvägar. Spelade bandy på varje rast under låg-och mellanstadiet samt med mina grannar ute på gatan på kvällarna. Skulle även vilja passa på att tacka mina klasskamrater och grannar, dom är en stor del av att jag idag spelar i Sveriges bästa lag.

Året efter var inte mycket sämre den – hela 90 poäng på 35 spelade matcher. Ett riktigt uttalat mål dock fanns aldrig riktigt i bilden utan fokuset var helt enkelt att ha roligt. – Har alltid velat bli så bra jag kan bli men vad jag kommer ihåg har jag inte haft något konkret mätbart mål, som SSL eller landslag. Tyckte nog mest bara att det var otroligt roligt!

Säsongen 15/16 var det året som JAS introducerades även på damsidan och Gullänget-Kroksta var inte sena med att anmäla sig. – JAS har alltid varit otroligt kul, dom matcherna har alltid varit lite roligare och lite viktigare! Kommer ihåg att jag tyckte att att det gick så mycket snabbare i den serien så längtade alltid till dom matcherna lite extra.

En av lagkamraterna var Elin Vedin där de tillsammans ofta utgjorde en farlig offensiv duo och gjorde jobbet jobbigt för motståndarna. – Vi spelade ganska mycket med varandra i början sen blev det mindre och mindre. Skulle dock vara kul att få chansen att spela med henne någon gång i framtiden igen då hon är otroligt skicklig målskytt samt en fin vän.

Även om de båda två var duktiga på många moment i spelet så fanns det vissa styrkor hos dem som kunde nyttjas extra. – Jag vet inte riktigt om vi hade några tydliga roller på så sätt, men absolut så var hon mer målskytt än vad jag var. Det var bara att passa henne så satte hon den.

Vedin och Maja skulle ju följas åt framöver, men hennes gamla lagkamrat säger följande om Maja: ”Maja har alltid varit min förebild och jag har haft en sån tur att ha fått spela med henne! Hon serverar passningar som man inte vet hur hon lyckad med. En riktig inspiration och glädjespridare som helt klart lyfter laget bara med hennes närvaro! Hon är inte bara en bra innebandyspelare utan världens bästavän också.”

Samma säsong så kunde Maja under vårkanten ta nästa steg i sin fotbollskarriär då hon klev över till Domsjö av ett måste. – Laget jag spelade i här hemma la ner då de var för få spelare, därefter fanns det bara två damlag i Örnsköldsvik, Själevad och Domsjö. Jag provtränade med både och valet föll på Domsjö då jag trivdes bättre där.

Även i innebandyn skulle det bli ett klubbyte och det inför säsongen 16/17. Maja fortsatte spela sina matcher i Skyttishallen, men Höglandshallen med det beigeaktiga golvet, ribbstorlarna och tjockmattorna på kortsidorna byttes ut mot att även träna i Skyttishallen som rymde 1000 personer.  Gullänget-Kroksta loggan på tröja bytes ut mot Örnsköldsviks logga. – Bytet från GK till ÖIB blev ganska naturligt eftersom våra tränare bytte. Vi var många som valde att följa med.

Örnsköldsvik fanns även de med i JAS under premiärsäsongen och slutade då enbart två poäng före Gullänget, men det var ändå tydligt att det var ett steg uppåt där förhoppningarna ökades.

– Hade nog ganska höga förhoppningar, speciellt för att Skyttisarena erbjuder fantastiska förutsättningar till skillnad mot den tidigare hallen. Sen hade vi även bra tränare och ett bra lag men hade nog aldrig förväntat mig att vi skulle nå en final på innebandyfesten.

Gruppspelets inleddes dock lite svajigt när man förlorade två av de tre första matcherna och efter fyra spelade omgångar hade man bara tagit fyra poäng. Vändningen kom däremot strax därefter. – Kommer ihåg att vi slog RIG innan jul på Luciadagen, vilket var en bra värdemätare. Därefter trummade vi på och fick möta Täby borta i play off. Där lyckades vi vinna med 12-0 vilket gjorde att vi gick in till innebandyfesten med ett starkt självförtroende.

Det räckte hela vägen fram till en final där man mötte Lockerud Mariestad som hade en mycket stark 99-kull med bland annat Klara Loneberg och Emma Stenberg som numera spelar SSL i Pixbo. Finlförlust med 8-4 blev det, men succén var ändå ett faktum. – I slutändan tror jag att kämparglöden och allas vilja att vinna var nyckeln till SM-silvret. Vi jobbade som ett lag på planen istället för en och en.

Som om det inte räckte med att vinna ett silver i Sveriges största juniorturnering så kom nästa positiva beskedet, men detta inom fotbollen. Maja blev uttagen till F16-landslaget och skulle därmed göra sina första landskamper i fotboll. –  Jag var utomlands i Spanien med fotbollslaget på träningsläger när jag fick samtalet från förbundskapten Katarina Dunder Olsson.  Jag blev chockad och såklart jätteglad, det kändes otroligt ärofyllt att få chansen att representera sitt land. Det har varit en dröm så länge jag kan minnas.

Att efter ett sånt besked välja att satsa fullt ut på fotbollen och lägga innebandyn åt sidan, det fanns inte ens i tanken. – Kan bara tala för mig själv och jag älskar innebandy och har aldrig haft några planer på att sluta då det är alldeles för kul.

Första landskampen spelades på bortaplan. Mot Portugal, i Portugal. – Kommer ihåg hur mäktigt det först var att få dra på sig den gula tröjan, sen att sjunga nationalsången slog allt. Väldigt ärofyllt. Matchen i sig var fantastisk på många sätt, kul att få känna på tempot på internationell nivå samt en ära att få göra mål. Matchen blev 1-1 efter full tid sen vann vi på straffar.

Om vi ser till innebandyn så fick ett år räcka i Örnsköldsvik innebandyklubb och det då med ett silver på meritlistan från första JAS-upplagan. Gymnasietider väntade och valmöjligheterna var många. – Jag sökte NIU fotboll i Ö-vik, Sundsvall och Umeå, sen sökte jag RIG och innebandy-NIU i Ö-vik. Vill verkligen inte skryta, men kom in överallt.

Ett alternativ föll bort ganska tidigt och så även RIG till sist på grund av att kunna fortsätta med det dubbla idrottandet. – Sundsvall ville ha svar så tidigt så därför tackade jag nej. Därefter funderade jag mycket på RIG, men kom fram till att jag inte var redo att ge upp fotbollen. Jag ville helt enkelt fortsätta kombinera båda sporter och se hur bra jag kunde bli i båda så tackade nej till RIG.

Kvar återstod två alternativ egentligen när det skulle komma till ett beslut. – Därefter stod de mellan att flytta till Umeå eller att bo hemma, då tänkte jag mycket på att jag alltid kunde flytta hem ifall jag ångrade mig. Så tackade ja till NIU fotboll i Umeå. Hade även haft lite kontakt med Jocke Sjöström (klubbchef i IKSU) om spel i IKSU ungdom. Detta lät perfekt då jag skulle kunna kombinera både fotboll och innebandy.

Så det blev alltså NIU i fotboll och klubbadressen blev Umeå IK. I Innebandyväg så blev det IKSU och där fanns det en tanke på vart Maja skulle placeras. – Tanken var att jag skulle spela i IKSU Ungdom och tillhöra den allsvenska truppen.

Sporterna fortsatte alltså att kombineras, men på ett speciellt sätt för att få det att fungera . – Jag spelade helt enkelt innebandy tills den säsongen var slut innan gick över till fotbollen och tvärtom.  Tidigare har jag kunnat smygstarta med den andra idrotten när dom överlappar varandra. Men här i Umeå har jag spelat på en högre nivå än hemma vilket har resulterat i slutspel i både fotboll (F19) och i innebandy. Därför blev de så att jag höll på med en och samma sport tills den tog slut så att jag kunde vara med och konkurrera om speltid. För att detta ska vara möjligt är det viktigt att förståelsen från båda klubbar är bra, vilket den har varit i samtliga klubbar jag spelat i.

Redan tidigt efter sin flytt till Umeå så fick Maja chansen att testa med A-laget när hon under en torsdagsträning kallades upp.

Träningen gick såpass bra att redan två dagar senare skulle Maja få chansen borta mot Pixbo. Ett Pixbo som hade gått rent i sina första omgångar där istället IKSU kom från två uddamålsförluster mot Karlstad och Täby. – Hela grejen kändes otroligt overklig samtidigt som de var så häftigt. Jag blev otroligt glad över beskedet, ock var det inte självklart att följa med då det verkligen var allt på samma gång. Toppmatch, borta i Göteborg, zone sponsrade även den här matchen eftersom det var pink october och plus allt detta så va matchen tv-sänd. Men sen tänkte jag att en sån här chans får man bara en gång, varför skulle jag inte ta den? Jag kan ändå bara göra mitt bästa.

Som om inte det räckte så skulle lördagen bli en lyckträff deluxe. Hennes första poäng kom i slutet av period två när hon noterades för en assist till Alice Granstedt. Halvvägs in i period tre, bara minuten efter hemmalagets timeout så kom även första målet, ett mål som Maja minns klart och tydligt. – Tova (Eriksson) bröt bollen i vårt högra offensiva hörn så att den rullade ut, sen blev det ett ihopslag mellan mig och Stephanie Boberg och bollen studsade min väg därefter sköt jag.

Och hon var inte nöjd där heller – två minuter senare hade hon gjort sitt andra mål och därmed sin tredje poäng i matchen. Detta som debutant 16-årig debutant i världens tuffaste liga. – Det var verkligen sjukt på alla sätt och vis. Än idag känns de helt overkligt att debuten gick så bra.

Därefter blev det ett visst uppehåll, då det skulle dröja en månad innan hon spelade nästa match, då hemma mot Malmö. – Däremellan var de mycket fotboll, först EM-kval med landslaget i Uddevalla i mitten av oktober, sen slutspel i F19 i början på november.

Foto: Lars Westman.

Till sist noterades hon för 15 spelade matcher under grundserien och nio gjorda poäng. Laget spelade 23 totalt och hon deltog därmed i mer än hälften och kombinerade det med JAS-spel. – Det var som en bergochdalbana, med både toppar och dalar, den var otroligt lärorik och såååå kul! Helt klart roligaste säsongen hittills!

Som de flesta vet så krönte IKSU en magisk säsong med ett guld – Inför drygt 11 000 i Globen så fick även Maja chansen att spela sin första SM-final någonsin som 16-åring vilket går att likna med Casper Backbys liknande situation när han spelade för Falun. Finalen som man vann med 4-2 mot rivalen KAIS Mora. –  Har inga ord som kan förklara hur häftigt de var, de är obegripligt. Har fått chansen att uppleva varje innebandyspelares dröm, så mäktigt och så ärofyllt. Väldigt tacksam över att få vara en del av IKSU, världens bästa innebandylag på alla sätt och vis!

Guldet blev lite av en revansch då man vid helgen innan missade den valören under Innebandyfesten, där man istället fick nöja sig med en bronspeng i JAS-klassen. – På kvällen efter bronsmatchen så kändes en tredjeplats inte jättebra, var mer besviken över att vi missade finalen än jag var glad över bronset. Men idag när jag fått lite mer perspektiv på de hela så känns de helt klart godkänt. Dock har jag väldigt svårt att släppa förlusten mot Nacka Wallenstam i semifinalen, en jämn match där vi inte lyckas trycka in kvitteringen.

Att vara 17 år och utöva elitidrott inom två sporter är dock tufft – under sommaren tog Maja ett beslut att välja att för stunden satsa på en av sporterna. Det blev innebandyn. – Var utomlands med min familj i somras i slutet av juli, där pratade jag en hel del med min pappa om hur fotbollen och innebandyn kändes och bestämde mig helt i månadsskiftet juli/augusti för att ta en paus från fotbollen och gå över till innebandy.

Vi ställer självklart frågan ”Varför”?, där just den föregångna succésäsongen i innebandyn låg bakom mycket. – En av anledningarna var att jag inte klarade att kombinera två elitidrotter. De tog för mycket tid av varandra och jag hamnade så långt efter i den ena idrotten pga att de överlappade varandra. Jag hann som inte avsluta den ena idrotten och säsongen innan den andra började. Varför det blev just innebandy beror i huvudsak på den enkla anledningen att de kändes roligare. Satt även mycket bänk i a-laget vilket resulterade i att motivationen sjönk. Fick dock chansen att spela matcher i F19 för att få speltid vilket är en fantastisk möjlighet, men tyvärr resulterade detta ofta i att hela helgen var uppbokad så hade svårt att få tiden att räcka till för att få träffa familj och vänner.

För Umeå IK:s del så innebar det att man tappade en landslagsspelare och säkerligen på sikt en solklar A-lagsspelare, men något man ändå hade förståelse för. – Dom accepterade och respekterade det. De sa att det va tråkigt men att jag var välkommen tillbaka om de skulle vara så.

Inför den här säsongen så lyckades IKSU knyta till sig tvillingparet Kauppi, Vera och Oona, spelare som tillhör den absoluta världseliten och som konkurrerar på samma position som Maja. Det ska dock tilläggas att man tappat offensiva spelare som Johanna Hultgren och Julia Nordin. – Vi har en otroligt bra trupp, precis som ifjol, vilket gör att konkurrensen är stenhård. De gäller att hela tiden prestera och utvecklas för att få spela. Alla ger sina 110% för dagen vilket gör att vi hela tiden driver varandra till att vilja utvecklas. Ingen kan ta sin plats för givet, det gäller att göra jobbet.

Iår har laget nya tränare i form av Johan Lindgren och Lars Bergström, där Lindgren beskriver sin unga adept med stora ord. – Maja är extremt stark i en mot en spelet, både offensivt och defensivt. Sedan är hennes spelförståelse något extra, det gör att hon kommer rätt i situationer samtidigt som hon blir duktig på att hitta sina lagkamrater och få flyt i spelet, säger Lindgren.

Att hon även får mycket speltid i laget i den tuffa konkurrensen är något han ser att hon förtjänar och att man alltid fokuserar på form. – Vi har en härlig forwards uppsättning (trots skadad på Majas JAS-kamrat, Tilde), men Maja är så bra att hon får den speltid hon förtjänar. Vi spelar inte spelare för att de ska bli bra i framtiden utan vi spelar dem som är bäst för dagen.

Säsong två i den orangea tröjan har alltså inletts och nästa mål är självklart U19-landslaget där hon alltså inom relativt snar framtid ha representerat landslaget inom två sporter. – Ett av min största mål är helt klart U19, skulle vara otroligt kul att få chansen där en dag. Sen är ett annat mål så klart Champions Cup på hemmaplan nu i januari, säger Maja.

Om hon får hålla sig skadefri så kan vi nog räkna med att se mycket av Maja Viström i framtiden. Vem vet, kan vi på sikt ha Sveriges nästa spelare som kan aspirera på världens bästa spelare?

Foto: Anders Andersson. 

//Rasmus