Det surras överallt. Finland slog oss och man ringer ”experter” som berättar vad vi gör för fel, experter tycker till, vi jämför oss med konkurrenter och liknande. Målet borde väl alltid vara att konkurrenterna ska jämföra sig med oss, att vi ska vara ledande, överlägsna och att de ska sträva utefter att göra det vi gör? Att surra i media räcker inte, det krävs ansvar och delaktighet. Jag väntar spänt på att få läsa en rapport i helhet om VM och dess händelser.

Nåväl, vi får inse det. Finland har vunnit tre av de fyra senast på U19-sidan och även om Jocke Lindström väljer att använda följande citat: ”Jag är övertygad om att vi tillsammans kommer ta tillbaka tronen om vi nu har tappat den.”, så får vi inse det, för stunden är vi sämre på juniorsidan. Resultaten kan väl inte vara missvisande direkt? Vi förlorade precis en final och blev ”överkörda” i en gruppspelsmatch mot just Finland.

Om vi nu ska jämföra oss med våra konkurrenter. I Finland så säger dem alltså att man åker på träningsläger fem år innan U19 med de bästa i varje kull. Fan, i den åldern har vi ju knappt börjat tävla med resultat i Sverige? Det ”enda” vi kan sätta i jämförelse är väl Selectedlägrena, där en viss grupp tas ut och under en kortare tid får bedriva träning tillsammans. Detta är ju dock inget som förbund eller liknande står för, utan en utomstående verksamhet. Det ska inte vara ”fult” att vara bra och duktig i sin idrott, det ska inte tystas ned. Det ska vara en morot för övriga att bli lika bra, att tävla mot de bästa för att få utmaning och veta nivån. Vi måste ha någon typ av tävlingsmoment för att sporras och drivas mot att bli bäst.

I övrigt så drar de paralleller mellan NIU och RIG, med bättre förutsättningar kring morgonträningar och ett ”toppsport-gymnasium”. Där har vi ju redan satt detta i spel och vad har vi för utdelning och resultat av detta? Vet att Faluns Thomas Brottman bland annat har ifrågasatt det på Twitter vid något tillfälle.

Vi tog bort 15-SM för att det ledde till att många slutade alldeles för tidigt med sitt innebandyutövande. Absolut, men nu har vi mer än dubbelt så mycket licensierade spelare än Finland, men ändå inte samma spets? Det bredare urvalet måste väl ändå leta till en ökad chans att nå en ännu högre spets och kvalité, men hur stimulerar vi då egentligen vårt toppskikt? Ja inte via en medioker JAS-serie i alla fall, det är säkert (Agera förbundet).

Ulf Hallstensson, en känd man inom Innebandysverige sa i sin intervju med Innebandymagazinet att han saknade rollspelarna, att alla spelare är stöpta i samma form. Så han menar på allvar att stora delar av Sveriges mest talangfulla juniorer är exakt samma spelartyper? Det går enligt han knappt ta ut en powerback, en spelfördelare, en sniper osv. Jodå Ulf, om du vänder blickarna runtom i landet så finns det allt en hel del olika spelartyper att ta ut. Det är väl ändå upp till staben att ta ut en trupp där alla verktyg finns? ”Powerbackar” ser jag mer i spelare som Kalentun och Åhman, något mer fysiska spelare. Spelfördelande backar ser jag mer i Malmgren och Hannes Karlsson, två ”bågspelare” som gärna har mycket boll, för att sedan kunna komplettera med en Hovlund som gärna fyller på och går med i anfallen. Är alla dessa samma? Vi hade det tufft mot Finland i EFT och Finnkampen och visste om vad som väntade. Fanns alla möjligheter i världen att använda sig av andra spelartyper för att vara mer lämpade att möta ett fysiskt och tungt Finland.

Du har Weidman som en spelmotor och ett ”nav”, Holmgren som mer en rivig centertyp med fina bollvinnaregenskaper, Haglund som en spelare som tar raka vägen mot mål, Broby en målskytt med ett fint skott, Dahlqvist, en spelare med gudomlig teknik. Ja, listan kan göras lång, hur är alla dessa spelartyper stöpta i samma form? Andra spelartyper finns runtom i Sverige, var så säker på det. Alla spelare födda 1998 (och 1999), är inte liknande spelartyper, det finns variation.

Jag saknade en gnista och passion, i alla fall det man kunde se från TV-håll, jättesvårt att säga hur det var på bänken. En radikal förändring (MV-byte, absolut), en tydligare signal. En högre press, ett simplare uppspel, snabbare avslut, ja, en tydligare signal helt enkelt.

Jag förstår att Hallstensson kan vara kritisk till en JAS-final t.ex. Men faktum är, gör du ditt sista JAS-år så kanske du inte är beredd att offra allt på ett kort för att göra tittarna nöjda. Där handlar det om att vinna, till vilket pris som helst. Grunden till hur vi utvecklar våra spelare, den lägger vi mycket tidigare, vilken prägel vi sätter. Men fysiken och duellerna, de behöver snäppas upp, absolut. Där har vi mycket att vinna.

Kul att både Lindström och Puskala väljer att använda ordet ”tronen”. Vem vet, någon kanske har läst JAS-bloggen.

//Rasmus