Den 12 januari när Sverige firade sitt andra millenium, så kunde Sebastian Thorberg komma till världen på Södertäljes sjukhus. Snart 17 år senare så står Thorberg för insatser i Björkestahallen som många fått upp ögonen för och som är värda att hyllas. Om något år så börjar processen för U19-landslaget där Thorberg mycket väl kan vara ett namn. – Självklart har u19 alltid varit någonting man drömt om och när man nu närmar sig i ålder så är det absolut någonting som man skulle göra vad som helst för att uppleva. Jag känner att jag kommit tillbaka bra från skadan och att jag fortfarande fortsätter utvecklas i snabb takt, de tillsammans med att ha lagt av med fotbollen och nu satsar 100% på innebandyn gör att jag absolut har som mål att kriga om platserna i U19, säger Thorberg till bloggen.

Vägen dit han är nu, har varit lång. Som femåring testade han på innebandy för första gången i en verksamhet som Nykvarn bedrev. – Första gången jag testade innebandy var i guldklimparna. Det var i Turinghallen, det första steget innan man steg in i Nykvarn. Självklart hade man väl testat på det någon gång innan men det var första seriösa gången.

Året efter klev han in i ”Nykvarns” riktiga verksamhet. Då i kullen med spelare födda 2000, som leddes av Fredrik Hillemar. – Första året spelade jag med spelare som Simon Westgärds och Liam Arvidsson, men bara något år senare kom spelar som Hampus Ahrén och Victor Wettergren till laget.

Att kullen var bra, det vet nog de flesta om. Dryga året efter gjorde man sin första match tillsammans, en träningsmatch mot Strängnäs i Turingehallen om Thorberg inte missminner sig. Där blev det succé med en gång. – Har för mig att vi vann med 15-0 eller liknande.

Meritlistan kan skrivas lång för Thorberg och just denna 00-kull. Man har vunnit Newbody (SM), Storvretacupen, Gothia och även Prague Games. I princip allt som ett ungdomslag kan vinna med andra ord. – Minns nog mest av Prag games eftersom det känns som det var det största vi vann.

Även i seriesystemen så skördades framgångar. Laget vann flertalet serier under ett par säsonger och emellanåt var det förkrossande siffror där man kunde gå obesegrade genom en hel serie. Frågan är, hur mycket ger sånt i slutändan? – Självklart gav det någonting eftersom vi fortsatte hålla en hög nivå varje år men sen kan man alltid fråga sig om det inte varit mer utvecklande rent innebandymässigt att få ett tuffare motstånd. Dock gav det oss en enorm vinnarmentalitet som gjorde att vi aldrig gav upp vilket vi hade med oss i cuper också.

I och med lagets överlägsenhet i vissa stunder så ville man istället spela i Stockholms distriktsserier, vilket man gjorde ett försöka att göra inför säsongen 2015/2016. – Det var väl just så idén uppkom också, undra hur bra vi kunde bli när vi matchades mot bra motstånd hela tiden. Vi ville spela i Stockholm, där även Salem, också ett av dom bästa 00;lagen spelade och vi visste att varje match skulle bli tuff.

Förslaget avslogs och om Thorberg minns rätt, så är det Nykvarns hemmaförbund som tog beslutet. – Har ingen riktigt koll på det, men tror det var Södermanlands innebandyförbund som ville ha kvar oss.

I samband med att laget hölls kvar i sina distriktsserier så tog istället ett par av spelarna klivet över till Salem, bland annat Hampus Ahrén och Victor Wettergren. – Sjävklart var det väldigt tunga tapp i Hampus och Victor, men även Liam Arvidsson och Tim Gingborn gjorde stor skillnad. Tappet av dessa spelare gjorde att hela 00:laget splittrades.

Du övervägde aldrig själv att lämna?

– Några av oss klev upp och spelade med 99:orna och i JAS där jag kände att jag fick ett stort förtroende så för min del fanns aldrig tanken på ett klubbyte i det läget. Jag trivdes bra i Nykvarn och i 99:laget så jag kände aldrig att jag behövde ett byte för min fortsatta utveckling.

Under hösten så gick det bra för Thorberg som alltså blev kvar i sin moderklubb. Spel i flertalet olika serier, bland annat JAS, division 3 och HJ, där poängen trillade in i jämn takt. – Jag tycker första delen av säsongen var bättre än förväntat. Jag fick mycket speltid i HJ och pojkar röd och ganska mycket i H3, men framförallt var det JAS som kändes jättebra. En tänkt träningsplats med JAS-laget och eventuellt någon match i JAS var väl tanken innan säsongens start, men strax innan skadan fick jag speltid i andra kedjan och när det krävdes att vi spelade på två kedjor så det höjde självklart självförtroendet och det kändes grymt!

Skadan som Thorberg nämner skulle alltså förstöra resterande av säsongen. Borta mot Galagowear FBC Södertälje i H3 så åkte Thorberg på en simpel tackling där han till sist kunde slutföra matchen, en match man vann. Det var senare samma natt som problemen uppstod. – Jag vaknade hemma hos tjejen runt fem på morgonen av en sjuk smärta i knät. Det gick liksom inta att röra och det värkte sjukt mycket. Jag försökte somna om efter lite alvedon, men det gick inte så så fick jag hjälp in till akuten.

Väl där så gick det fort och inom kort tid så hade opererat Thorberg. Något som visade sig nödvändigt i efterhand då det annars kunde gått riktigt illa. – Det var inte förens ett par dagar senare som man kom på vad det verkligen var. Det visade sig att jag hade fått bakterier (streptokock A) i knäleden genom ett skrapsår som jag fått på matchen. Eftersom de var inkapslade i knäleden förökade dom sig fort och spred sig uppåt och neråt i knät.. Läkarna menade att om man inte hade lyckats stoppa spridningen när man gjorde utan att det hade fått gå nån dag till ,hade ända lösningen att stoppa spridningen varit att ta bort hela benet..

Den tacklingen och det lilla skrapsåret kunde alltså sabbat hela karriären för en kille som enbart var dryga 16 år. Efter ett par veckor på sjukhuset så kunde Thorberg återvända hem och ytterligare ett par veckor senare så var han igång med rehab i form av cykling och promenader. Målet var att vara tillbaka till slutspelet under våren, där Thorberg i USM-semin mot Skoghall, fanns på planen till sist. – Det var en helt sjuk känsla.. det var en obeskrivlig känsla! Speciellt när hela laget var lika taggade som mig och det var en match som gällde mycket.

Laget vann den matchen och i finalen väntade KAIS Mora. Även om den blev tuffare, så vann man till sist med uddamålet och Nykvarn kunde därmed bärga ett SM-guld. – Det kändes som en enorm revansch för min del. Även om det inte blev jättemycket speltid kändes det ändå väldigt bra att vara på planen och motbevisa alla som inte trodde att jag skulle hinna tillbaka till match i tid. Sen att få ta med ett SM-guld hem var bättre än jag hade tänkt mig, det var en enorm glädje. Det är nog den mest minnesvärda medaljen jag vunnit, även om det var resten av laget som gjorde jobbet.

Tror du att din skada, kan ha stärkt dig på något sätt, att du blivit starkare av den?

– Ja det tror jag, jag tror jag har lärt mig att ingenting är omöjligt och att det går att ta dig tillbaka från allt. Jag tror jag mest har blivit starkare mentalt och fått ännu mer vilja att aldrig ge upp!

Hur skulle du egentligen sammanfatta den säsongen? Mardröm med tanke på skadan men ändå få kröna med ett guld? – Låter som en klockren sammanfattning, en mardrömsskada där hela karriären kunde spruckit, men en dröm att vara tillbaka och vinna ett SM guld ett halvår senare.

Inför den här säsongen så kunde Nykvarn ställa upp med två lag i Södermanlands division 2-serie. Man slutade på en andraplats i division 3 under säsongen 15/16 och i och med att man redan hade klubbens A-lag i division 2 så fick man göra om det till en viss del. Lagen blev Nykvarns IF samt Nykvarns IBF, där det sistnämnda egentligen blev det uttalade A-laget. – Jag hade inga egentliga förväntningar på säsongen då jag inte hade fullt kommit tillbaka från skadan och fortfarande jobbade på rehaben. Jag trodde väl att det skulle bli spel U-laget i division 2 och hoppades få speltid i JAS. Annars var den stora satsningen att komma tillbaka bra till ett nytt USM och SDF-SM Jag kände att jag fick ta rehaben i första hand och ta den speltid jag fick, men allt eftersom har det blivit mer och mer att kriga om förstaplatserna i lagen som vart mitt mål!

Just SDF-SM är det som står på tur. Södermanland mönstrar ett starkt lag även detta år och inte helt oväntat är det Nykvarn och Onyx som dominerar truppen. – Att ta en plats i distriktslaget är något jag sett fram emot enormt! Alla som spelat ett SDF-SM förut säger att det är nått speciellt som man aldrig glömmer. Jag har gjort samma sak med fotbollen och vet hur kul det är så det har varit ett väldigt stort mål för mig den här säsongen att ta en plats där!

Utöver att ta en plats så har Thorberg även fått äran att bära kaptensbindeln, en inte helt ovan roll för just honom. – Jag har varit kapten för 00:laget i Nykvarn under flera år och känner mig trygg i den rollen. Det tillhör min spelstil att vara en ledare på planen, men självklart är det en stor ära att få stå som lagkapten för detta grymma distriktslag!

Och vad tror du om era chanser att ta guld?

– Jag tror att vi har ett väldigt starkt lag i årets SDF-SM. Vi är lottade i samma grupp som Stockholm och får där en snabb mätning om vilken nivå vi håller. Självklart håller jag Stockholm, ,men även Östergötland som stora favoriter med otroligt duktiga spelare som Hampus eller Olle Hemmingberg, men jag tror absolut att vi om vi får ihop spelet 100% och gör allt som ett lag har stora chanser att gå för guldet! Årets lag är väldigt starkt och det är bara vi själva som kan stoppa oss från att gå långt i turneringen. Vi har spelare som kan avgöra matcher på egen hand om dom har en bra dag och jag tror att det kommer vara våra största vapen!

11.30 på torsdag så gör Södermanland sin första match. Man står som bortalag mot Västernorrland i IKSU Sportcenter Arenan. Man gör det, med Sebastian Thorberg som kapten.

//Rasmus