Dagen var kommen. Slutspelsmatcherna skulle ta ordentlig fart och när Partille och Lindås skulle ta sin början, 15.00, så hade dramatiken redan börjat på andra håll. Jönköping hade vunnit på straffar och Djurgården hade vänt mot Örebro.

Just denna matchen så valde båda lagen att ställa upp med två kedjor, ett väntat drag från de båda coacherna. Lindås kunde mönstra Kalentun, Ärlig, Lundström, Dahlqvist och Magnemyr i första, där Partille kontrade med Främberg, Arvidsson, Holm, Bodenmalm och Mattsson. I målen fanns Simon Birkedahl och Linus Karlsson.

Matchen var inte gammal innan bortalaget Lindås tog ledningen. 0-1 kom efter drygt två minuter. Ett fint anfall där man hittade rull långt ner i zon, upp med boll på vänsterback Henning Ambring som med en fin diagonal hittade Jesper Dammert som slog in ledningen med ett skott som rullade under Karlsson. Samme Dammert som drygt två timmar tidigare hade varit och dömt undertecknads P01-match med bravur. På läktaren fanns det två sektioner, en med Lindåsfans och med Partillefans, där den tidigare fick jubla direkt.

Matchen satte sin karaktär tidigare, det smällde flertalet gånger om, Dammert flög ut genom dörren (tur för honom att den var öppen) och det small bra i sarghörnen. Domarna satte nivån tidigt och lagen verkade köpa det fullt ut (Ja någorlunda i alla fall), Lindås fortsatte med sin pigga inledning, vann boll högt vid ett par tillfällen och det var även Lindås som gjorde nästa mål. Marcus Magnemyr snodde åt sig boll på mittplan, klev rakt mot mål och efter en dragning när han närmade sig Karlsson, så kunde han rulla in bollen under och det var på nytt Lindåspubliken som fick fira.

Partille vaknade till, Alex Matsson vann boll högt i pressen och tvingades tidigare målskytten Marcus Magnemyr att ta ett slag, vilket resulterade i en utvisning. Drömläge för Partille direkt när Bylund får skottläge efter en fin cross, men Simon Birkedahl gör då en fantastisk räddning. Till sist fick han dock kapitulera när Johan Främberg lossade från vänsterkanten och påpassligt så kunde Jonathan Bodenmalm slå in returen.

Målet gav Partille energi och kort därefter var det dags igen. Lindås fick frislag framför Partilles mål, men skjuter i täck och Partille startar en kontring där Kalle Bylund kommer fri. Filip Kalentun jagar ikapp, tar ett slag på vinst eller förlust och straffen tilldöms. Vid straffen så visade Jacob Holm en enorm kyla och kunde enkelt göra 2-2, en straff som ligger på både twitter och Instagram.

Innan periodens slutsignal så hade Partille även gjort 3-2. Eric Hellström hittar in till Bylund i en klassisk yta och bollen smiter till sist in, där det tar ett par sekunder innan Partille inser att det är mål. Det ska tilläggas att Lindås kort där innan haft en farlig målchans när Karlsson fick avvärja Magnemyrs skott på bortre stolpen.

Den första perioden är delad. Lindås inleder klart bäst, men när Partille får utvisningen så äter man sig in i matchen och ser till att ta över. Ett oavgjort resultat kunde dock varit rättvist sett till matchbilden.

Lindås inleder den andra perioden med ett drömläge där man konstigt nog inte får in bollen i mål och emellanåt så är ställningskriget ganska tydligt. Det är två bra lag med bra fart som möts, men som gärna vill lira innebandy. Partille gör dock 4-2 när Eric Hellström slår in bollen vid Birkedahls stolpe. Protester från Lindås som anser att Birkedahl har bollen, men domarn är säker och blåser mål utan att tveka.

Kort därefter så får Lindås chansen på straff och lika säker som Jacob Holm var, lite säker var Adam Dahlqvist när han lurar ner Karlsson och lägger in den. En viss irritation uppstår samtidigt mellan publik och ledare i Partille, där det från publik skriks vissa ord mot båset, då de anser att de agerat osportsligt vid straffen.

Det relativt fysiska spelet fortsätter, en hel del närkamper återfinns och domarna lyckas tygla det relativt bra. Bland annat så kan Filip Kalentun sätta en hård tackling på Hugo Arvidsson i mitten som går i backen. Skönt att se sånna sekvenser!

Innan periodens slut så har Lindås kvitterat. Lucas Öhrling visar att släkten är värst när han är den som gör målet. Partille slarvar med boll högt upp, Lindås ställer upp och Marcus Kennemyr som bytte av Jesper Dammert och gjorde ett piggt inhopp, hittar Öhrling på borte ytan som inte gör några misstag när läget ges.  4-4 efter två perioder och heljämnt inför den avslutande.

Båda lagen fortsätter matcha på två, Partille kastar om och återförenar Holm-Bylund-Hellström, där även Lindås emellanåt testar en ny spelare i sin förstafemma. En ganska trevande inledning på den tredje perioden och det märks att mycket står på spel. Partille börjar så småningom matcha på tre backar, där Johan Främberg inte helt oväntat får mycket speltid.

Till slut kommer ett förlösande mål och det är inte vem som helst gör det. Tobias ”Tobbe” Wahlgren springer sig fri på ytan och slår in Alex Mattssons pass. Wahlgren som är ”gubben-i-lådan” själv och ansluter lagom till slutspelet. Att just denne kille skulle avgöra var nog inga höga odds på, sett till hur det spekulerades på twitter under matchen, där den stora frågan var. Spelade Wahlgren eller inte? Det gjorde han och mål gjorde han.

Partille är därefter duktiga på att rulla av tid, man får många minuter att gå via ett bra bolltempo och avvägda passningar, men tillslut kommer misstaget. Hugo Arvidsson missar en pass, Magnemyr snor åt sig den, slaget kommer och utvisningen är ett faktum. Likt den utvisningen som Magnemyr fick i första, så var denna lika solklar. Lindås powerplay inleds med att Kalentun hittar en fristående Dahlqlvist på bortre, men därefter så är det skott i täck, gång på gång. Självförtroende i Partille är det inget fel på, när man som sisteman väljer att gå tätt intill stolpen och spela med små risker. Risker som denna gången ger resultat. Ingen utdelning i powerplay och tiden fortsätter rulla snabbt, där Lindås inte får möjlighet till en timeout förrän med 45 sekunder kvar. Då har Partille frislag, där Lindås tillslut lyckas vinna boll, men trots försök med drygt 20 sekunder kvar, så kan Partille hålla tätt och vinna med 5-4 i en otrolig tight match med små marginaler.

Slutord: Två lag som bjöd på en bra slutspelsmatch, bra kamp och flertalet härliga anfall. Två lag som absolut håller klassen att infinna sig på festen och jag väljer återigen att rikta en känga mot förbundet och dess upplägg av slutspelet, där den geografiska faktorn har alldeles för stort inflytande. Denna gången drog Partille längsta strået i en jämn fight, där man återigen visar att man är som bäst i rätt lägen.

I Lindås tyckte jag, som jag nämnde tidigare, att Marcus Kennemyr gjorde ett piggt inhopp. I övrigt så var Filip Kalentun dominant och jag hade nog förväntat mig mer speltid på honom i slutskedet.

I Partille så visade Linus Karlsson att han med mer ämn godkänt kan axla Erik Lennheimers roll, en roll som man inte bara går in och tar rakt av. Att Jonathan Bodenmalm kan ha show offensivt är inget nytt, men idag stod han även för ett defensivt slit som förtjänas att hylla.

Holm och Dahlqvist bjöd på två sköna straffar, stort tack för detta. På nytt, tack till Partille och Lindås som bjöd på en härlig fight inför knökade läktare.

Tobias Wahlgren, mannen som avgjorde. Foto: Roine Bengtsson.

//Rasmus