JAS-bloggen
Intervjuer

Utespelaren som blev målvakt – i SSL: ”Förvånad att de tänkte på mig”

Runtom i Sverige så växer det fram talanger årligen på olika håll och kanter. Vissa uppmärksammas tidigt och följs kraftigt i media och av elitklubbar, där vissa andra väljer andra vägar. Att gå från utespelare i JAS till målvakt i SSL på bara ett par månader dock, det är en speciell väg. Storyn om junioren har ni här!

För drygt en vecka sedan blev han uttagen till All-Star team i Bohema Trophy när AIK till sist föll i finalen mot Technology Florbal MB från Tjeckien. Spelaren vi pratar om är Jonathan Hjelm, AIK:s målvakt född 1998 som under den föregående säsongen fortfarande spelade i Juniorallsvenskan, men då som utespelare, samtidigt som han stod för AIK i finrummet i SSL.

Vi backar några år dock – hela 13 år, när Jonathan var drygt sex år gammal och började att testa på innebandy. – Det var en som tipsade Huddinge innebandy till min far, så jag gick och provträna. Jag gillade laget och sporten så det rullade på bra, säger han till bloggen.

Hjelm kombinerade rollen som knatte på planen med att stå i målet. Till sist, drygt ett år efter han hade börjat så hamnade han där permanent tack vare lite av ett missförstånd faktiskt. – Kom ihåg att när vi började spela matcher så ville jag att vårt lag skulle se proffsigt ut, så jag sa till min far på väg till en träning att jag tyckte vi borde ha en bestämd målvakt så att man inte hade olika målvakter för varje match. Då trodde min pappa att jag ville stå, så han sa det här till min tränare om jag kunde få börja stå. Då kom min tränare med målvaktskläder träningen efter. Enligt mig så spelade det ju ingen roll om man var målvakt eller utespelare då, det var lika roligt tyckte jag, men sen så tog jag hem målvaktskläderna och så började jag stå därefter.

Hjelm blev alltså fast som målvakt i relativt tidig ålder och fastnade där ett tag. Vad var det som gjorde att han fastnade just längst bak i buren? – Jag tyckte att båda var lika roligt. Det var inget specifik sak som var roligare att vara målvakt, men jag märkte ju ganska snabbt att jag var bättre som målvakt.

Under dessa år så var laget vasst, även om Hjelm har svårt att ta fram några exakta minnen. – Har inte bästa minnet hur det var med serien då, det fanns väll en serie, men kanske inte något slutspel? Vet iallafall att det var riktigt sällsynt att vi förlorade.

Efter ett par år i målet dock så fanns han dock ute på planen igen som spelare, där han på nytt kombinerade målvaktsrollen med att springa runt på planen. – Det var för att jag ville röra lite på benen kände jag, ville ju visa att jag kunde ”påsa” också 😉 Så när man inte hade träning med förstalaget och hade tid för att träna med ”breddlaget” så gick man ner och kände på lite klubba också.

Fokus var dock fortsatt på målvaktsbiten där Hjelm själv började inse att han hade utvecklats och kommit upp till en nivå som många ansåg som mer än godkänd. – Jag fick höra mycket att jag var duktig och kände det själv. Så kände att jag inte ville kasta bort målvaktsspelet helt heller för jag tyckte att jag blev bättre och bättre hela tiden, så ville se vad det ledde till.

Det är inte alltför ovanligt att man hör att spelarna i den här åldern i börjar satsa ordentligt, tränar och spelar med flera olika träningsgrupper och försöker ta varje minimal chans. Hjelm hade en något annorlunda inställning som ändå lyckats ta honom långt. – Satsa och satsa, jag gick ner på 2-3 träningar per vecka med lite matcher på helgerna. Men kände aldrig att jag ville ha mer träningar eller tränade en massa hemma. Tyckte det var bra med antal träningar och att det var kul och ”latcha” med grabbarna i laget.

I den här svängen började även fokus på SDF-SM komma, en turnering som då hade dubbla ålderskullar och som spelades både i 15 samt 17-klassen. En process som ofta börjar drygt ett-två år innan det är dags. – Visste inte så mycket om SDF-SM förens det började bli dags. Kände inte direkt att det var ett mål för mig när jag var yngre, men när uttagningarna var igång så var det ju bara visa att man skulle tillhöra stadslaget.

Säsongen 13/14 skulle bli en magisk sådan för Hjelm, hans Huddinge och Stockholm. På höstkanten så fick han själv beskedet att han var uttagen som en av två målvakter i Stockholms trupp till SDF-SM, tillsammans med Rasmus Engström som då tillhörde Tungelsta IF. – Beskedet att man var med i truppen kom nog två månader ungefär innan så vi hade några sköna fredagkvällar att träna och få ihop truppen innan det drog igång. Det betydde såklart mycket, blir ju också som en liten bekräftelse att få bli uttagen på så sätt.

Väl i SM som då spelades i Umeå så blev det succé. Laget som innehöll starka profiler som Kasper Broby, Filip Björk, Pontus Sjöström och bröderna Burman tog till sist guld. Norrbotten besegrades i kvartsfinalen, Halland i semifinalen för att sedan slå ett starkt Östergötland i finalen med 7-4. Ett Östergötland med Andreas Blom, Filip Cammerudh, Oliver Liedberg, William Westerdahl, Olle Abrahamsson och Oskar Hovlund bland annat. – Vi var bra, vi var riktigt bra! Det kändes som att vi skulle gå långt och ja, det blev till slut guld. Vi fick ihop ett skönt gäng.

-Det var ju så att vi hade koll på varandra som spelare på planen också, eftersom vi har mött varandra ett antal gånger i serien.

Som om det inte räckte med att vinna ett SDF-SM guld i januari så kunde Huddinge även senare under våren vinna guld i NBC (Newbody Cup), vilket motsvarade SM på den tiden kan man säga. Man kunde under slutspelet i Växjö slå Täby i kvartsfinalen, Karlstad i semifinalen och sedan nolla Umeå City med 4-0 i finalen. Ett starkt Huddinge på den tiden där alltså stjärnor från SDF-SM som Broby, Björk och bröderna Burman hade sin klubbtillhörighet. – Enligt mig så skulle jag kunna ta med flera spelare från Huddinge i SDF-SM truppen då eftersom att vi var ju som bäst den säsongen. Vi var ju bäst i Sverige, så våran trupp var riktigt stark.

Kasper Broby då rankad som en av de allra bästa juniorerna i Sverige (som spelar i Visby till hösten), säger följande om sin dåvarande målvakt som han hade längst bak i målet. – Känslan med Jonte i målet var såklart trygg. Man visste att han inte kommer släppa så många mål, iallafall inte mer än vad vi utespelare skulle göra framåt!

Den mycket fint genomförda säsongen för både Hjelm och hans lag borde självklart inneburit en stor motivation inför säsongen efter. Till en början blev det så. – Man kände sig riktigt taggad för kommande säsong, allt gick ju så bra så det skulle gärna få fortsätta så. Vi blev bäst i Stockholm också innan vi skulle gå på ”sommarlov”.

Under sommaren tog man ner till Tjeckien för cupspel, där resultatet gick sisådär, men där man även nåddes av andra tråkiga besked vilket gjorde att lagets utseende skulle förändras något kommande säsong vilket oftast sker i den åldern. – Vi började med att åka ner till Tjeckien under sommaren med vårt Huddinge där det slutade med att vi förlorade i kvartsfinalen. Det skulle vara ”det sista vi gjorde” med p98 laget, så det blev ett litet segt slut eftersom att vi har hängt ihop i ungefär sju år tillsammans.

– Och sedan sista middagen vi hade i Tjeckien, så sa två stycken toppspelare i laget (Nylunda och Strömberg) att de skulle sluta plus de spelarna som skulle börja på RIG i Umeå (Broby och Björk). Så vi tappade riktigt bra spelare inför kommande säsong, inte bara det att de var bra spelare på planen utan även sköna grabbar vid sidan av så det var riktigt synd!

Detta var en av anledningarna till att Hjelm på nytt, återfanns ute på planen med jämna mellanrum under säsongen 14/15. – Sedan när säsongen drog igång, började jag med att spela utespelare en del, men mestadels så spelade jag målvakt dock. Fanns det tid spelade jag utespelare.

– Sedan för denna säsong så var det inte riktigt något att se framemot. Inget NBC, ingen ”mitt i cupen”, eller JAS för min del. Där körde de med 96-målvakterna (Fredrik Stach). Det var endast serieslutpelet, som var något att se framemot.

När chansen i JAS uteblev så fortsatte Hjelm att spela en hel del ute. I de olika herrjunior serierna sprang han runt med oftast en Unihocklubba, men det förekom även Salming. I början härjade han loss längst kanterna som forward innan han spelade allt mer och mer back. För att citera Hjelm själv ”Surrade en del, så styrde lirket från backplats!”. Med det långa blonda håret så fanns det ofta ett pannband inblandat där han allt som oftast snittade lite under en poäng per match.

19883671_1999076406784950_1101106744_n

Hjelm i sitt rätta esse – straffläggare som målvakt, det bästa av båda världar. Foto: Cahrola Kuurne.

Målvaktspostionen behöll han samtidigt, där han bland annat stod för Huddinge i USM och även i Pojkar 16-serien. han gjorde det fortfarande såpass bra att chansen att representera Stockholm i HJ-17 fanns. – Men så var det ju uttagningarna till stadslaget för 97/98 också. Det gick bra, men blev vald som reserv, två stycken 97- målvakter (Törngren och Rosén) blev vald före. Detta gjorde mig inte arg på något sätt eller så, men det blev ytterligare något man inte kunde se framemot. Som resulterade att det blev mer utespelare än målvakt…

Säsongen 15/16 hade Hjelm bestämt sig. Karriären i målet som hade varit relativt framgångsrik hittills, lämnades åt sidan för stunden och istället fokuserade han till största del på att spela ute. -Det bara blev så. I den stunden tyckte jag att det var roligare att spela utespelare. Det var kul att få röra på sig lite och själv så kände jag att man bidrog med lite som utespelare också.  Jag fick börja spela JAS, lite HJ1 matcher och i H2.

Det hände att han återfanns i buren vid ett par tillfällen, men dessa var få och mer om det var kris. – Det hände bara lite då och då att man ställde sig i mål på träningar eller matcher, det var typ endast när det behövdes.

Ledarstab och lagkamrater i Huddinge reagerade självklart, men förstod till sist grejen där Hjelm ändå i slutändan blev användbar som utespelare i flertalet olika serier som han nämner ovan. – Mina ledare blev inte så nöjda med att jag började spela utespelare. Självklart så ville dem att jag skulle stå i mål, men det blev lite så att jag sa emot och sa att jag vill inte så stå i alla lägen, endast spela ute. Så då fick dem välja lite om jag skulle vara med nån match som utespelare eller ingenting, för målvakt ville jag inte vara.

-Det fanns även en del lagkamrater som också blev typ besvikna eftersom de ville ha mig i mål, men till slut var dom lika vana att se mig som utespelare och tyckte det nästan var konstigt om jag stod i mål på en träning.

Den som ledde laget då i JAS och var Janne Karlsson, som tränat klubbens 98:er och varit extremt framgångsrik. 

Man inledde JAS-säsongen 16/17 med att åka till Örebro och vinna JAS-elitcup, den största försäsongsturneringen för JAS-lag som finns i Sverige. – Då var jag utespelare. Då skrällde vårt lag lite tycker jag, det gick skrämmande bra. Förutom första matchen som vi förlorade där så vann vi resten.

Man tog alltså guld i Örebro där det var ett ganska starkt startfält med lag som Nykvarns IF, IK Sirius IBK, Gävle GIK, Pixbo Wallenstam IBF, KAIS Mora, Linköping FBC, Karlstad IBF och Örebro själva då. Lag som tog sig till både slutspel och Innebandyfesten senare under säsongen. I finalen mötte man just Karlstad och där var Hjelm i allra högsta grad inblandad. – Vi låg under med 1-2 mot Karlstad. När det var en minut kvar ungefär så plockar vi ut målvakten och jag går in framför kasse som sjätte spelaren. Sen är det väl då ungefär tio sekunder kvar kanske, då vi lägger in bollen på kasse och jag står lägger in en fin backhand som gör att det blir 2-2, där vi sedan vinner på straffar.

Planen var alltså att Hjelm till stora delar fortsatt skulle spela ute, likt han gjorde under säsongen 15/16. – Det var tänkt att jag skulle spela HJ1 matcher i målet då  och spela som utespelare i JAS.  Så jag inte skulle släppa målvaktsspelet helt, att jag ändå skulle hålla igång. Men fortfarande var det att jag spelade mycket mer som utespelare.

Huddinges A-lag som tillhörde division 1 Mellersta Svealand fanns också i bilden, men Hjelm valde att inte spela där då det skulle innebära en mer fast målvaktsplats. – Det fanns möjlighet att få träna med A-laget, men jag kände inte för det. Jag ville fortsätta spela ute och det var inget som lockade A-laget. Jag blev ändå nöjd med att fortsätta köra junior spel och kombinera där att jag kunde vara målvakt i HJ1 och spela ute i JAS.

Något som till sist skulle förändra det hela var en händelse någon vecka innan JAS-elitcup. AIK och Magnus ”Binge” Jäderlund hade hört av sig till Huddinges A-lagstränare för att undersöka om han visste någon målvakt då AIK i det läget stod med två skadade målvakter. Daniel Widell tipsade då om just Hjelm som därmed fick chansen. – Inte lite förvånad blev man, inte bara för att det var AIK utan för att jag var ju utespelare då och det visste han ju om.

Två träningar avverkades innan Hjelm begav sig till Örebro med JAS-laget som utespelare. – Dom gick bra! För att det var ett tag sen man lirade målvakt, men kom ihåg att man inte var helt borta.

En målvakt som alltså inte hade stått på ett tag, men som även inte hade spelat högre än i JAS egentligen fick alltså chansen att visa upp sig för en SSL-klubb.För Hjelm var det aldrig någon tvekan att testa dock.  När jag fick beskedet om att få provträna med AIK så var det självklart att jag går dit och visar vad jag går för. Sen om de inte var intresserade var ju upp till dem, men att få chansen att gå dit och möjligtvis få spela kvar var en självklarhet. Blev väldigt förvånad av att de ens tänkte på att fråga mig på grund av hur situationen såg ut, dvs att jag spelade ute och knappt var målvakt överhuvudtaget.

Till sist blev det dock verklighet där AIK bestämde sig för att ge Hjelm chansen, med tanke på skadelistan och att man var i behov av en målvakt. Dubbellicens blev det, där Hjelm alltså fortsatte att spela utespelare i Huddinge. – Det blev en dubbellicens, precis, och under förra säsongen så spelade jag målvakt i AIK och utespelare i Huddinge. Huddinge sa inte så mycket, de tyckte ju såklart att det var okej. Om någon spelare får chansen att lira i SSL så tar man den.

– AIK tyckte nog att det var lite skumt att jag lirade ute också, men det var inget som störde dom, dom behövde ju en till målvakt  och om jag ändå kunde kombinera båda så var det lugnt för dom. Bara jag var nere på deras träningar och hade möjlighet att vara med på matcherna så funkade det bra.

Dubbellicensen innebar alltså en del krockar, där det dock fanns tydliga direktiv på vad som skulle prioriteras och vad som gällde. – Det krockade vissa dagar med träningar och så, men då gick AIK träningar och matcher före såklart.  Så fanns det dagar också då man tränade med AIK först och sen direkt till Huddingeträning. Försökte få med båda så mycket som möjligt!

AIK hade skador på Stefan Odebring och Albin Engholm vid det här tillfället och sökte alltså efter en ung backup till Andreas Rehn i målet. Som det nämndes ovan så var det Daniel Widell som tipsade om just Hjelm och efter en vecka drygt med träningar så var man överens om att han skulle ta chansen. – Mitt första intryck av ”Jonte” gav mig direkt känslan av att det här är en kille som har det jag söker. Han är ung men utstrålar pondus, mycket tack vare sin storlek men också hans personlighet som står för mod och trygghet, säger AIK:s huvudtränare Magnus ”Binge” Jäderlund om det intrycket han fick av Hjelm.

– Jag sa ganska snabbt till honom ”du har möjlighet att bli bäst i världen”. Jonte står för det AIK vill bygga framtiden på. Han är från en förortsklubb, han har en självklar aura kring sig av självförtroende och han är på väg uppåt.

Debuten i finrummet för Hjelm kom den 21 september, borta mot Falun. Alltså relativt tätt efter att han blev klar för AIK. En match där han blev inbytt i den andra perioden, där gästande AIK dock förlorade med hela 17-2 till sist… – . Men det var bara att gå in och göra sitt bästa och få känna på SSL tempot. Kanske inte den roligaste matchen att hoppa in i eftersom dom dominerade matchen, men ändå nyttigt att få känna på lite.

Den ”riktiga” debuten kom hemma mot Pixbo, ett par veckor senare när AIK och ”Binge” valde att ställa Hjelm från start. En sits där nog många målvakter födda 1998 hade varit nervösa. – Jag brukar faktiskt inte bli så nervös oavsett vilken match det än är. Jag går in och gör mitt bästa, mer kan jag inte göra.

Och även om Hjelm bidrog med sitt så förlorade stockholmarna till sist med uddamålet när gästernas sniper Max Wahlgren blev matchvinnare med sitt mål ett par minuter från slutet i den tredje perioden. – Tyckte det gick bra för att vara min första hela match i SSL, men såklart är jag inte nöjd med att vi förlora. Man vill ju vinna i sin debut och tyckte vi var bättre den matchen och förtjänade att vinna.

Under sin första säsong så slutade det med att Hjelm spelade i tre matcher totalt, samt fick agera inhoppare på tre straffar. Fullt godkänd med tanke på att han började säsongen som utespelare i ett JAS-lag.  Måste säga att jag är nöjd med det jag har åstadkommit, eftersom att man inte var ”beredd” på att varken stå i mål eller att börja lira i SSL.

Just straffarna och möjligheten att kunna bidra med den delen är något som Hjelm tar med sig från den gångna säsongen. – Jag tar med mig straffarna jag tog under säsongen. Att få sitta på bänken och sedan få gå in och vara lite mer delaktig, genom att ta en straff känns bra.

I straffsituationerna så ställdes han mot Linköpings Eric Björk två gånger, samt Storvretas stjärna Alexander Rudd. Han tog två av tre, där han alltså blåste Rudd på ett mål. – Jag tänkte inte ens på att jag skulle ställa mig i mål när dom dömde straffen, så var lite bakåtlutad på bänken tills min coach kom och sa att jag skulle ta den. Så det var ba att sätta på sig kläderna, eller ja det jag hade med ut i hallen, magplattan glömde jag i omklädningsrummet, haha!

Inför den kommande säsongen så fanns det ingen tvekan från Hjelms håll – en fortsättning i AIK, om klubben själv ville det. – Jag visste inte hur det skulle bli med säsong 17/18 efter förra säsongen.  Det var upp till AIK om de ville ha kvar mig och nu vill dom det, så det är självklart att jag stannar kvar då.

Från AIK:s sida så fanns det ingen tvekan i det här fallet dock. – Hjelm klev in i AIK i september och har kört fullt med oss sedan dess. Vi tror mycket på honom och har inte diskuterat något annat än att han ska vara kvar i AIK om det är möjligt. Huddinge har varit väldigt tillmötesgående i dialogen om ”Hjelmo”, säger ”Binge” om situationen. 

Inför den stundande säsongen så har Stefan Odebring lämnat klubben och Andreas Rehn valde spel i en division 1-klubb, Älvsjö. Tre målvakter finns i truppen där Hjelm nu kommer konkurrera med Albin Engholm, samt nyförvärvet från Lindås som var en av Allsvenskan bästa målvakter, Christoffer Axelsson Uggla. – Såklart tycker man att man själv ska vara första keeper. Men tre vassa målvakter verkligen, så vi får se vad som händer när säsongen börjar.

Även om det är ett par veckor kvar tills de flesta lagen börjar träningsspelar så har AIK redan hunnit avverka en turnering nere i Tjeckien som det nämndes i inledningen, där det blev silver. – Det gick väldigt bra för både mig och laget nere i Prag. För att sakna ungefär 5-6 spelare under denna turnering och ändå fixa till schyssta femmor så gjorde vi det mer än godkänt.

Och även på målvaktssidan saknades det manskap. Hjelm var ensam målvakt i laget, men fick desto mer tid att visa sina kunskaper och belönades till sist med en plats i Allstar-team. – Är imponerad av mig själv också att det gick så bra som det gjorde. Inte för att det gick bra på matcherna, utan för att jag orkade.  Åkte ner som ensam målvakt, så fyra matcher på fyra dagar med bara fem minuter i pausvila, det tar på en kan jag säga.

Det ”nya” AIK som börjades bygga under fjolårssäsongen har i år förstärkts med spelare som Hampus Pettersson, Dennis Wallin, Kevin Haglund, Linus Hellqvist, Sebastian Johansson och Rasmus Bolander för att nämna några. Återigen, unga lovande spelare från både Allsvenskan och division 1. – Jag förväntar mig ett starkt ”Gnaget”, som vill visa oss själva i laget och för Solna att vi ska kriga för att vara så högt upp i tabellen som möjligt.

Att följa det nya AIK blir intressant, men att fortsätta följa Jonte Hjelms målvaktsutveckling, kan bli än intressantare. Om ni ser någon i målet med långt blont svajande hår, då vet ni själva vem det är numera.

19858931_1999126776779913_247571251_o

Hjelm med AIK:s logga på bröstet – en klubb han nu tillhör även kommande säsong. Foto: Jojjesplejs.

//Rasmus

JAS Bloggen

Kommentarer

Du är personligt ansvarig för innehållet i din kommentar.

Fler artiklar