Vi kan under den gångna säsongen presentera resultat i grupperna som är allt annat än smickrande om man pratar om utveckling, kvalité och rätt nivå. Finland har tagit upp kampen ordentligt på ungdomssidan (och kanske gått förbi?) och för vår del så har vi U19-spelare som springer runt i juniorserier, vinner med 20-1 och gör sju, åtta, nio och till och med tio poäng, vartannat. Inget ont om spelarna och dess kvalité utan det är upplägget och systemet som behöver förändras. Duktiga spelare behöver ha en tuffare miljö för att utvecklas istället för att springa runt och gå på halvfart för att ändå kunna göra massvis med poäng. Vi vill väl även behålla en stämpel på JAS om att det är en tuff tävling att deltaga i som ska vara Sveriges stolthet utåt?

För att ge er några exempel på hur det kan se ut i HJ-JAS:

Salem – Torshälla 23-6

Lindås – Särö/Onsala 15-1

FBC Kalmarsund – Westervik 20-1

Jönköping – Borås 15-0

Luleå – RIG Umeå 1-19

KAIS Mora – Järfälla 22-3

Solfjäderstaden – FBC Linköping 2-28

Partille – Vara 14-3

Höllviken – Engelholm 13-1

Detta är bara ett utplockat med i princip en match från varje grupp som påvisar vilka skillnader det är emellanåt. Att vinna med tvåsiffrigt är inget konstigt, det sker när ett topplag som ses som guldkandidat ställs mot ett svagare lag, men ska det svagare laget ens vara där? Även på damsidan kan vi hitta tydliga exempel.

Ankarsvik – Dalen/RIG Umeå 0-12

KAIS Mora – Storvreta 10-1

Täby – Bele Barkarby 3-15

Nacka – Järna/Telge 10-1

Lindås – Lockerud 4-17

Stanstad – Lund/Åkarp 12-1

Inte lika tydliga exempel överlag och även svårare att hitta just matcher med dessa resultat om man jämför med HJ-sidan. Den markanta skillnaden på antal lag i varje klass gör nog sitt, då det ökade antalet på HJ-sidan självklart ser till att vissa på pappret ”svaga” lag tillkommer.

Som det är just nu så råder det fri anmälan där möjligheten att kombinera lag självklart gör att det allt som oftast innebär ytterligare ett par lag anmäler sig. Grupperna delas in via en geografisk faktor där kvalitén i dessa då kan skifta något enormt. Inte konstigt egentligen då den geografiska faktorn måste vi ta hänsyn till, samtidigt som årskullar i vissa lag kan ”peaka” för att sedan dippa och det kan därmed vara svårt att förutse kvalitén flertalet år framöver. Men på något sätt måste vi väl kunna förbättra detta för att få till en mer intressant tävling?

Det bästa vore att begränsa antalet platser i just JAS och istället ha en underliggande turnering som fungerar mer som en kvalserie där man har chansen att ta klivet upp i JAS. Kalla dem JAS-elit och JAS, JAS A och B eller vad som helst. En som är huvudnumret och en som används som kval.

JAS-Elit (Vi kallar det för det nu), finns i fyra serier. Nord, Öst, Väst och Syd. På ett ungefär kan man säga att Syd täcker Skåne, Göteborg, Småland. Öst täcker Östergötland, Södermanland, Stockholm. Väst täcker Västergötland, Örebro, Värmland, Västmanland, Dalarna. Nord täcker allting uppåt. Distrikt som Uppland kan bli svårplacerade och ett distrikt som Småland är stort och kan kanske i vissa fall ha kortare resväg till en ”östlig” serie än en ”sydlig”, men bara för att ha en grund. Indelningen görs självklart geografiskt där målet är att få resor som inte är alldeles för långa. Beroende på vilka lag som kvalar in till JAS-elit så kan det säkerligen i vissa upplagor leda till att lag får längre resor än väntat, men den geografiska aspekten kan vi inte påverka och är något som lagen vid anmälan får överse.

Vi begränsar så att varje serie innehåller åtta lag, vilket många serier gör just nu. Vissa innehåller fler, vissa färre, men åtta lag i varje innebär 32 deltagande lag i JAS-Elit vilket borde vara ett vettigt antal för att hålla uppe en kvalité som är godkänd. Jag skulle under denna upplaga kunna plocka ut 32 lag som ser till att kvalitén är fullt godkänd.  Dubbelmöten spelas, precis som nu och det leder till att varje lag får spela totalt 14 matcher i gruppspelet. Inte lika frekvent som alla har det nu, men varje match gäller mer, lagen har bra tid att förbereda sig ordentligt och det är även lättare med arrangemang och liknande. Varje match blir mer av en ”happening” och lite mer speciellt istället för en tråkig och långsam serielunk som bara ska avverkas.

Nästa fråga är hur många lag som ska gå vidare från varje grupp? Två eller fyra? Ska vi ha åtta eller sexton lag i slutspelet? Kanske till och med tolv? Ska vi ha fyra eller åtta lag på festen? Hur många playoffrundor vill vi ha? Det finns massvis med alternativ och kombinationer, men vad som är helt bäst är svårt att veta.

Efter diskussioner med en vis man vid namn Ted Wikström så väljer jag att bestämma följande. 12 lag når slutspelet. Ettan i samtliga fyra grupper går direkt till en kvartsfinal där man självklart får fördelen av hemmaplan. Grupptvåorna står som hemmalag i den första rundan och lottas mot de fyra treorna där det kan vara så att trean i Öst möter tvåan i Norr, trean i Norr möter tvåan i Öst. Använder vi samma upplägg i de andra två serierna så blir det alltså så att tvåan i Syd möter trean i Väst och tvåan i Väst möter trean i syd. När vi fått fram fyra segrare från dessa så lottas dess helt fritt utan geografisk hänsyn mot de fyra gruppettorna. Man hade självklart kunna göra en liknande lottning i steget innan utan geografisk hänsyn, men jag väljer att inte göra så på grund av ett lag inte ska behöva åka på två långresor som kan vara omöjligt att genomföra för vissa lag kanske. Dessa lottningar får gärna Svensk Innebandy göra live via sin Youtubekanal, en liten ansträngning som ändå kan skapa lite intresse.

När vi sedan har fått fram fyra kvartsfinaler så innebär det alltså att fyra lag kommer nå Innebandyfesten. Väl där tycker jag att man på nytt ska lotta fram de semifinalerna och inte har det förutbestämt att t.ex. vinnaren från match ett och tre möts. Ska man ta ett SM-guld ska man kunna slå samtliga lag. Där spelas semifinaler på lördagen med 3×20 effektiv tid och finalen på söndagen.  Gruppspelet skippas helt och lag kan inte stå och spela på resultat och målskillnad i en match som ska gälla allt.

Vid åtta lag i varje så tycker jag att lag sju och åtta i varje JAS-elitgrupp, ska åka ur och istället få spela i de mer lokala kvalserierna. Underifrån så tänker jag att man har sex stycken grupper/serier i ”kvalserierna”. Att jag väljer sex stycke är för att få det hela lite mer lokalt, men ändå motstånd utanför distriktet. I år tror jag det är 94 anmälda lag, där även sex lag har dragit sig ur. Totalt landar vi på 100 lag då. Jag tänker mig i att man i dessa sex kvalgrupper begränsar till max tio lag i varje grupp (åtta skulle funka det med), vilket gör att vi landar på 92 lag i både JAS-Elit och den underliggande serien om max antalet lag uppfylls. När anmälningarna har gjorts till den underliggande kvalserien så delas lagen in med geografisk hänsyn och där man försöker få snarlikt med antal lag i varje grupp för att få rätt förutsättningar. Likt det är just nu, så blir inte alla grupper alltid helt jämna.

Om vi förutsätter att två lag åker ur varje ”Elitgrupp” så har vi alltså åtta platser som ska fyllas. Sex stycken gruppettor fyller de första platserna. Därefter tycker jag att man kan kopiera ”USM-upplägget” för att även de lokala serierna ska få en avslutning som kan motsvara en Innebandyfest för de lokala serierna. Sex stycken grupptvåor lottas in i två trelagsgrupper där alla ställs mot alla. Sedan ställs A-gruppens etta mot tvåan i B och tvärtom. Två vinnare koras och gör de sex gruppettorna sällskap och tar en plats i Elitgruppen året därefter. Det kanske går att genomföra samtidigt under Innebandyfesten om enbart fyra lag kommer göra upp om titeln i Elit-klassen.

Lag som kan ha en gyllene generation – Självklart händer det att vissa lag bärs fram av en generation spelare som är födda en viss årgång och att det där bakom är tufft. Men ska vi sätta detta i system så förtjänar man alltid sin plats sett till fjolårets prestation innan. Oavsett om man tappar en hel årskull så har man vetskapen om att man kommer spela ett år till i Elitklassen och har då möjlighet att förstärka sitt lag därefter. Samtidigt, vem har rätten att fördöma ett lag på förhand om dess kvalité?

Hur sätter vi detta i system? – Ja, någon gång får man börja isåfall. Förbundet får sätta att man från säsongen 18/19 (för att ta exempel), kommer införa det. Då kan man isåfall tilldela platserna till de lagen med bäst poängsnitt säsongen 17/18, till lagen som når slutspel (plus gruppfyrorna kanske), eller hur man nu väljer. Om förbundet gör det i tid så vet lagen om vad som står på spel under den kommande säsongen.

Vi har tappat i U19-sammahang, (nu pratar jag HJ). Vi behöver ta tillbaka intiativet. Vi behöver förstärka vår starkaste juniorprodukt och stimulera miljön och utvecklingen för alla våra duktiga spelare runtom i landet. Annars dröjer det innan vi kan se mot toppen igen.

Hur använder vi egentligen vårt Riksinnebandygymnasium i Umeå? Foto: David Rönnblom. 

//Rasmus