Med en längd som gör att hon precis får åka alla attraktioner på Liseberg, en ålder som inte tillåter henne att åka moped och en klubblängd som når till knäna på undertecknad, så har hon trots det förmågan att kunna dominera spelet från sin backplats. Den vi pratar om är ingen mindre än Nackas mycket talangfulla Felicia Saving, född 2002, som trots sin ringa ålder har hunnit med ett par års träning och vänt bort många forwards under dessa år. – Jag började spela innebandy som 6 åring, jag började spela tillsammans med dåvarande F01/00 på innebandyskolan, säger Saving kring starten för ett par år sedan.

Likt många andra i den åldern, så existerar det även en annan sport i sammanhanget.

– Jag spelar fotboll i AIK och har spelat fotboll liks länge som innebandy.

Saving har varit Nacka trogen under dessa år, men hunnit med spel i olika ålderskullar, inte minst i JAS under föregående säsongen. – Jag har endast spelat i Nacka då jag alltid tillhört F00, men även spelat i F01 och hjälpt till i P01.

Likt det nämndes ovan så återfinns Saving allt oftast på backen, men har mer i registret att plocka fram om det behövs. – Jag har spelat på alla positioner, även målvakt. I början spelade jag mest center men numera spelar jag oftast back och det är även där jag trivs bäst.

Och det är just en center som Saving kikar lite extra på och tar efter när hon får frågan kring detta. – En spelare jag gärna tar efter är VM-stjärnan Anna wijk (KAIS Mora), en av det absolut bästa kvinnliga innebandy spelarna i världen, hon har spelat många stora finaler och fått många fina priser.

Det är dock från sin backplats som hon får nytta av sina positiva egenskaper, bland annat i spelet med boll. – Mina styrkor är att jag har mod i mitt spel, jag vågar misslyckas och slå dom avgörande passningarna. Jag vill gärna hålla i boll och vara delaktig i spelet.

Med sin unga ålder så blir Saving yngst i ett redan mycket ungt Nackalag och trots att det ibland kan skilja en hel del storleksmässigt så har hon sina egna knep för att kompensera upp det. – I försvarsspelet försöker jag alltid ligga nära och på rätt sida av min motståndare, då försöker jag också hindra att hon får boll. I anfallsspelet i lite jämnare matcher när jag möter stora och duktiga spelare så brukar jag oftast inte försöka gå förbi min spelare. Då passar jag oftast och går vidare och gör mig spelbar.

Det var inte många som hade räknat med att Nacka skulle nå Innebandyfesten under den gångna säsongen med sitt unga lag som man ställde upp med. Något av en skräll skulle nog de flesta kalla det. – Ja det gjorde vi verkligen, även fast vi var stabila i serien så trodde nog inte ens vi själva att vi kunde vinna mot favorittippade Hagfors. Dessutom blev fyra givna spelare skadade/sjuka dagarna innan matchen.

Tror du att de underskattade er?

– Nej det tror jag inte, dom gick runt på få spelare från start så det kändes inte som det.

Mot Hagfors iklädde sig Saving en ledande roll. Foto: Johan Holmsved Thott.

En som såg den matchen på plats var ingen mindre än Johan ”Killer” Carlsson, en av Sveriges mest innebandykunniga människor som själv varit verksam i Hagfors under flertalet år. – Det som imponerade på mig mest var att hon verkligen vågade att lira. Även om hon var sista man och skulle spela upp bollen så vågade hon slå en farlig, svår passning.

– I början av matchen gjorde hon just detta, en spelare i HIF bröt passningen, och HIF kontrade in ett mål. Några minuter senare hamnade Saving i nästan samma läge, hon vågade slå den svåra passningen och lyckades. Det kanske än mer imponerade, att våga trots att man missat. Vilket förstås är helt rätt, men inte alltid lika lätt att göra, eller våga göra.

Och Carlsson tycks se en likhet med tre andra stora talanger som Hagfors har fostrat. Amanda Berggren, Mathilda Jansson och Klara Danielsson som senast i helgen fick prova på spel med Pixbo Wallenstam nere i Tjeckien där man kammade hem ett guld. – Påminner inte så lite om när just de tre stortalangerna i HIF kom fram och tog sig till USM-semifinal när de vara 2 resp 3 år ”för unga”. Med detta menar jag sättet de spelade och agerade, men kanske inte spelstilen.

Om man slog ur underläge under den föregående säsongen, så lär man vara något mer favorittippade denna säsongen, speciellt när man har fått in ett par spelare från Huddinge bland annat som förstärker truppen. – Vi har ju inte haft den pressen tidigare så vi får väll se. Men vi har många vinnarskallar och bra lagsammanhållning så jag tror att det kommer gå bra ändå.

I år spelar man i D-gruppen, en grupp som innefattar ett par Stockholmslag, men även lag från Östergötland och Södermanland. Men att man får bära favoritskapet på förhand, det känns väldigt troligt. – Jag har inte jätte bra koll på alla lag. Nykvarn har vi mött ett antal gånger, dom är duktiga och spelar bra innebandy, så dom kommer säkert gå långt. Båda Linköpingslagen verkar vara duktiga, dom kommer nog också vara med i toppen. Jag hoppas och tror att vi blir ett topplag eftersom att vi verkligen vill till festen igen. Resten av lagen i serien är nog ganska jämna.

En som spelar tillsammans med Saving i en något mer offensiv roll är forwarden Philippa Blom. – Felicia är en fantastisk spelare som bjuder på en riktig show. Hon är en riktig trollare som kan trolla bort vem som helst. Felicia har ett spelsinne som är väldigt sällsynt, en väldigt viktig spelare för laget och en underbar människa att hänga med utanför planen.

Inom Stockholmsområdet så har Felica och hennes Nacka flertalet konkurrenter och just en av dem innefattas i ett minne som toppar Savings lista. – Jag har många väldigt fina minnen med laget, men det absolut bästa är nog när vi vann finalen i Stockholmsligan 2013. Vi besegrade då Bele Barkarby i finalen med 4-0. Det hade inte gått så bra för oss den säsongen, vilket gjorde att vi nästan missade slutspelet. Det var även väldigt stort för oss eftersom att Bele var ett väldigt duktigt lag och vi förlorade ofta mot dom.

Saving var med och deltog i Nackas framgångar i Prag.

//Rasmus